iamsure -

Att förlåta. Att kunna förlåta.

"Because we have been forgiven by God, we should forgive each other. In Jesus, you are forgiven, and, because you are forgiven, you have the power to forgive, to choose to forgive. Let it go. Hatred is a burden you no longer need to carry. Only in forgiveness can you be free, —forgiveness that is well beyond your grasp, or mine, a forgiveness that you can’t find on a trip or even in this cathedral. But, if the Son shall set you free, you will be free indeed."

Jag är en sådan person som ofta kan ha lätt att förlåta andra. Det kan bero på vem det är och vad det handlar om men oftast så är det inga problem. Den senaste tiden har varit ganska jobbig. Jag har varit arg på andra människor, de som är mina vänner och gamla vänner som tyvärr inte är nära mig idag. Jag varit arg på Gud men mesta dels på mig själv. Allt krestsade kring mig. Varför saker hade blivit som de blev och varför jag var som jag var. Sådana tankar som många av oss ibland kan ha. Det var så jobbigt och jag var så arg, eller kanske mer ledsen än arg. Jag var så ledsen och det gick verkligen inte att komma ifrån det.

Tillslut häromdagen satte jag mig och kollade på filmen October baby. En helt underbar film som talade väldigt mycket till mig. Jag har nog aldrig gråtit så mycket till en film. Det var som att när jag såg filmen, hände det något i mitt hjärta. Den visade att jag är förlåten och att jag tack vare det också kan förlåta andra. Citatet ifrån början av inlägget är ifrån just den filmen. Jag hade så länge jobbat med vissa saker. Trots att vissa av dem fortfarande kan göra ont, så kan jag välja att förlåta. För det är bara i förlåtelse som man kan bli fri.

Jesus dog för mig och Han dog för dig, för våra synder och för att vi skulle kunna bli förlåtna. I Honom kan vi bli fria men också frigöra andra genom att ge dem våran förlåtelse. Jag väljer, att förlåta mig själv och förlåta de som en gång varit mina vänner men inte är det idag. Jag väljer att förlåta för att Jesus förlåtit mig. Jag säger inte att det är lätt för det är det inte, men jag försöker att göra mitt bästa.
Jag tror tyvärr inte att jag är ensam om att känna såhär, för vi har alla något vi jobbar på.
Min utmaning till oss allihopa idag handlar alltså om förlåtelse. Jag vet inte vad just du jobbar med och vad du går igenom. Det jag vet, är att Jesus har förlåtit dig och därför, borde vi förlåta andra. Din kompis, din mamma eller dig själv. Vem som helst. Att förlåta är svårt men det är bara i förlåtelse som vi kan bli fria, helt fria. Så våga ta emot förlåtelsen av Gud och förlåt också andra.

Be kind to one another, tenderhearted, forgiving one another, as God in Christ forgave you. – Eph 4:32

2013-02-19 @ 19:19:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att lämna våra bördor till Jesus

I skolan just nu har vi så mycket. Stora prov, stora redovisningar och stora inlämningar. Allt kanske inte var så stort men det känns så stort för att det är så mycket som belastar mig. Skolan var inte det enda, utöver det så var det andra saker som pressade mig och som tyngde ner mig. Allt var bara så jobbigt. Gårdagen var rent ut sagt skit och jag var så ledsen. Jag kände bara allt som en tung börda och jag bara sa till Gud att han var tvungen att hjälpa mig, för jag orkade verkligen inte mer.

Imorse satte jag mig snabbt vid pianot för att sjunga lite lovsång, som jag alltid gör på morgonen, när jag insåg att sången mitt framför mig verkligen satte ord på min dag. Jag sjöng låten och texten: ”På dig min Gud förtröstar jag, när oro skymmer min morgon dag, för jag vet du är trofast emot mig”.
Jag visste att den här dagen skulle bli jobbig, eller jag trodde det iallafall. Redan på väg mot skolan försökte jag samla mig och vara allmänt beredd på att presentationen jag skulle ha och det stora engelska provet kanske inte skulle gå så bra. Jag kände ändå att jag lagt allt i Guds händer och trots att det inte skulle gå så jag hade hoppats, så skulle jag lita på Gud, precis som de orden jag hade sjungit.

Nästan framme vid skolan fick jag besked att engelska lektionen var inställd och att provet var framflyttat en vecka. Jag trodde jag skulle börja gråta, det var iallafall mycket nära. Jag hade ändå accepterat och sagt till Gud att vad som än skulle hända, så skulle jag fortsätta lita på honom och efter det blir lektionen inställd och provet framflyttat? Jag var så överväldigad. Gud ger oss aldrig mer än vad vi klarar av. Gud hörde mina böner igår om att jag verkligen inte orkade mer och han hjälpte mig.

Jag vet, att lita på Gud är något jätte viktigt. Du kanske ser det här vittnesbördet som en slump och inte något som Gud gjort men för mig är detta på riktigt. Det är inte första gången detta händer, för det har hänt många gånger innan. Att be till Gud behöver inte handla om ”värsta grejen”. Du kan be seriöst eller oseriöst. Gud hör din bön och svarar i vilket fall. Det var inte bara provet idag som släpptes ifrån mina axlar utan allt annat som jag gått och burit de senaste dagarna. Jag känner mig så fri och jag är ser verkligen hur Gud än en gång säger till mig: Linnéa, jag älskar ju dig.

Så ta det här till dig - lita på Gud. Ibland kan det kännas jobbigt och då får vi be till Gud om hjälp, då får vi lämna allt till honom. Men våga be!
Kasta din börda på Herren, han ska uppehålla dig. -Psalm 55:23
Jesus säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila. - Matteus 11:28

2013-02-06 @ 14:08:00 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()