I Dina händer

När jag var mindre hade jag massvis med drömmar och planer. Jag trodde att jag visste hur livet skulle komma att se ut för jag hade så mycket liggandes på mitt hjärta. Jag hade väldigt mycket som jag ville göra och när jag tänker efter så vet jag inte riktigt varför det förändrades. Jag skulle ändå kunna tänka mig att livets alla överraskningar påverkade mig mycket mer än jag hade kunnat tro. Trots det försökte jag att ge mig på mina lite suddiga drömmar lite då och då men det var ändå så, det blev inte som jag från början hade tänkt.

 

De senaste månaderna har jag arbetat inom en hemtjänst här i Ljungby och jag visste redan sedan början att mitt avtal där skulle ta slut sista augusti i år. Valmöjligheterna har varit många även om inte mitt hjärtas tidigare drömmar och tankar kom på tal. Det fanns ett flertal alternativ och successivt skalade jag ner dem en i taget. Igår visste jag att dagen snart var kommen. För idag var dagen då jag var tvungen att lämna ett slutgiltigt besked till min chef om jag ville fortsätta till hösten, eller om jag faktiskt ville göra något annat.

 

Under i stort sett hela den juli månad som nu har vart, så jag har befunnit mig på Flahults ungdomsgård i Småland. Där var jag tillsammans med 13 andra ledare och 76 deltagare på en tonårsbibelskola. Det var som läger brukar vara: en stor mix bestående av massvis med skratt och många tårar. Någonstans där, i mitten utav det, så var det ändå där jag började fundera. Vad var det jag egentligen ville med mitt liv? Vad är det jag i mitt hjärta längtar efter att få göra?

 

Jag hade innan tyckt att mina alternativ lät ganska bra(vilket de faktiskt också är). Jag skulle antingen fortsätta att jobba där jag var nu, studera till sjuksköterska eller specialisera mig som undersköterska. Jag hade även x antal jobberbjudanden i Göteborg att välja mellan. Men. Vad var det jag ville? På riktigt. Vad var det mitt hjärta så tydligt brann för förut i livet innan livets alla överraskningar välte mig omkull?

 

Jag tror att jag fick öppnade ögon under mina dagar på Flahult. Eller ett öppet hjärta. På något sätt så fanns det där igen. Jag kunde känna mitt hjärta så tydligt slå. Det var inte något utav mina sagda alternativ som jag skulle välja. Det var något annat, men vad? Ja, det var frågan. Och fortfarande är.

 

Jag är rädd. Rädd för att mina alternativ som så tydligt fanns där nu inte längre existerar. Jag har sagt nej till massa bra alternativ för att jag i hjärtat upplever att det på något sätt inte är det rätta. Jag är rädd. Rädd för att alla mina försök att ändå gå på mina drömmar och min längtan ännu inte har gått som jag hade hoppats på och trott. Men ska rädslan av det okända och rädslan av misslyckande få stoppa mig i min längtan?

 

Nu är jag här. Jag har kastat mig ut i tro på något som jag ännu inte vet vad det är eller ens har en aning om vad det innebär. Det är skrämmande men spännande. Det enda jag ändå kan fortsätta med att göra är att ta ett djupt andetag, lägga det i Hans hand, sätta min tillit till Honom och gå. 


Att veta att Jesus är där hela tiden, oavsett vad.

Jag har under hela mitt liv, mer eller mindre, trott på Jesus. Jag har inte alltid gått samma väg som Jesus och ibland har jag gjort både det ena och det andra som inte har med Jesus att göra. Jag har emellanåt haft en bra relation med Jesus, för det är ändå det jag tror att det handlar om, men alltför ofta så är jag så fokuserad på allt runtomkring mig att jag glömmer bort att be eller prata med Jesus. Jag har många gånger setts som en "superkristen" om man överhuvudtaget ska använda det ordet. Jag har alltid älskat att prata om min tro och vara i kyrkan och ha hand om kristna skolgruppen m.m. Det har alltid varit något jag tyckt om men det är alltför många gånger som jag varit trött på det pågrund av det. För jag är inte perfekt. Jag gör fel hela tiden och jag är verkligen allt förutom "superkristen". Mitt liv är inte perfekt. Min relation till Jesus är inte perfekt men däremot vet jag att jag ändå vill ha Jesus för det är honom jag tror på. Även om jag alltför ofta har tendensen att glömma bort att be och allt därtill.

Fram tills maj nästa år, vad jag vet, så kommer jag befinna mig i Bolivia. Jag går en missionskurs vid namn Testa Mission och befinner mig under tiden mestadels i eller utanför staden Cochabamba. Cochabamba har världens näst högsta Jesusstaty och vare sig jag är i Cochabamba eller i Sacaba utanför, så kan jag se Jesus. Jag vet inte varför, men på något sätt blir det väldigt symboliskt för mig. När jag ser Jesus så påminns jag om att Jesus är där, med mig, vart jag än är. Inte för att Jesus är en staty, utan för att jag det på ett sätt blir så verkligt för mig. Jag har alltid trott på Jesus, mer eller mindre, men jag är människan som ibland har lättare att springa bort från Jesus än till Jesus. Mestadels för att jag känner så mycket krav och är trött på allting som förväntas av mig och som förväntas av en som kristen. Det är inte rätt, jag vet det, men när jag är här vet jag ändå det att jag inte behöver göra något för Jesus är med mig ändå. Han är alltid där, absolut, men det blir så tydligt för mig när jag är här. För vart jag än är och vad jag än gör så är han där. Och så är det bara.  
Du kan följa mitt liv i Bolivia på:
www.linneaibolivia.blogg.se


Ett tydligt tecken.

För några veckor sedan nu fick jag beskedet om att jag hade kommit in på de två skolor jag hade sökt till i höst. I julas hände det saker i mitt liv och jag bestämde mig för att söka in till kursen Testa Mission. Jag kände att jag behövde släppa allt för ett tag och åka iväg från Sverige. Visserligen var det något jag alltid hade velat, att testa på mission, men den stora anledningen var för stunden inte det. Tiden gick och jag sökte inte in till något annat på flera månader förrän jag i april insåg att jag behövde gå en bibelskola. Jag sökte därför in på en bibelskola med beslutet att jag inte skulle göra något annat än det. Efter bara några få veckor fick jag först svar från Testa Mission. Trots mitt beslut att gå bibelskola började jag på något sätt ändå fråga mig själv om det verkligen var den väg jag skulle gå. Jag fick senare reda på att jag även hade kommit in på bibelskolan och allt i mitt huvud blev kaos. Jag visste egentligen vad jag hade bestämt mig för men trots det så tvekade jag.

Jag befann mig i Tollarp under de dagarna då det hände. Jag pratade med min faster med familj som jag då bodde hos för tillfället och visste inte alls hur jag skulle göra. Jag pratade även med kristna vänner där nere och de sa åt mig att be. Jag bad och jag bad och jag bad om ett tydligt tecken för att få reda på vad som var rätt.
Jag hade helgen på mig att bestämma mig och jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Min tid i Skåne var slut och jag skulle hem till lilla Ljungby igen. Jag hade varit och köpt mat då jag körde upp framför vår garageuppfart den där lördagskvällen. Min blick följde de bilar som var pakerade längs med vägen och från det hållet jag kom såg jag först den röda bilen, sedan den gula och därefter den gröna. Röd, gul, grön. Bolivias flagga. Det var landet Bolivia jag hade sökt till på Testa Mission och kommit in till. Jag hade visserligen bett Gud om ett tydligt tecken, men detta tecknet var verkligen tydligt. Jag som verkligen hade velat gå bibelskolan fick helt plötsligt en frid inom mig om att det var Testa Mission jag skulle gå. Det var ingen tvekan om att Gud hade visat vägen för mig, och det på ett väldigt tydligt sätt. För det första brukar det inte finnas gula bilar på vår gata, ännu mindre Bolivias färger i rätt ordning parkerade(i alla fall från det håll jag kom ifrån). 

Jag ska inte ljuga. Jag längtade efter att få gå bibelskolan. Jag hoppades av hela mitt hjärta på att jag skulle få komma in och än idag hoppas jag på att få gå där en dag. Men när Gud pekar på en väg, då kan jag inte säga nej, då vill jag inte säga nej. 
För Herre, dit du går vill jag också gå. 

(Bilarna utanför min garageuppfart som på bilden blir en fekvänd Boliviansk flagga.) 

Kom.

Jag var ute och flög tillsammans med min mamma för ett tag sen. Vi hade precis checkat in på flygplatsen när jag såg hur människor kom tillbaka till Sverige från deras flygresor. Människor stod ivrigt och väntade på dem vid gaten. En efter en kom ut ur öppningen och människorna utanför kunde knappt bärga sig. De såg nervösa ut, men samtidigt väldigt spända och glada. Jag ställde mig en bit bort och betraktade det som hände. Jag såg hur en kvinna kom med all sin packning och hon såg lite förvirrad ut. Hon tittade sig omkring och det gjorde även jag. Plötsligt fick en man syn på kvinnan, ropade på henne och viftade med sina händer. Hans glädje gick knappt att beskriva. Hans leende upp över öronen på honom och han sträckte ut armarna så långt han kunde. Det var som att han sa: KOM. 


Om jag inte redan var fastlimmad där jag stod så blev jag det där och då. Jag kände hur händelsen överöste mig och allt inom mig bara släppte. Det som precis hade hänt på flygplatsen var inte bara en händelse jag såg på, det var något mer. Jag kände igen mig i den där kvinnan. Hon hade mycket i sitt bagage och hon såg väldigt förvirrad ut. Jag visste att jag bar på mycket packning inom mig och själv var jag nog mer än förvirrad. Mannen stod där och väntade på kvinnan med öppna armar och med en otrolig kärlek. Och jag visste, att Jesus gjorde detsamma med mig.  

För att göra en lång historia kort. Vi har alla som en ryggsäck inom oss och vi bär alla på olika saker. Jag har sedan i slutet av förra året haft en väldigt jobbig period i mitt liv och min ryggsäck fylldes på av det ena och det andra, till största delen saker som inte var bra för mig. Varje beslut jag tog på fel väg, drog mig längre bort från den jag var och ifrån Gud. Det står i Bibeln att Jesus är världens ljus och det är verkligen så. Utan Jesus blir livet verkligen mörkt. 

Jag är inte perfekt, men det tackar jag också Jesus för. Det är pågrund av att jag är inte perfekt som jag behöver Jesus i mitt liv, det är ju därför jag är kristen. Trots alla mina fel och brister och trots allt det jag har i mitt bagage, så får jag gång på gång komma tillbaka till Jesus och detsamma gäller dig. 

Jag vet inte vad du bär på i din ryggsäck och hur tung den är vet jag inte heller, men en sak är säker. Det finns inget som kan göra att Jesus älskar dig mer eller mindre. Jesus älskar dig för den du är, inte för vad du gjort eller kommer att göra. Vad du än har i din ryggsäck, i ditt bagage, så står erbjudandet också där för dig. Jesus står där med öppna armar och säger: Kom. Kom till mig. Jag väntar på dig. 

 

Med Jesus i båten

 

Ditt glas och kärleken till andra.

 
 

Din flakmoped

Det är så lätt att samla på sig saker längs vägen som vi går på. Utan att vi kanske tänker på det, så fyller vi på vårt inre med både det ena och det andra, och tillslut, så står vi där med vårt inre fyllt av allt det där. I Ordspråksboken 4:23 så står det: "Mer än allt annat - vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv".

 

"När ni söker ska ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig" står det i Jeremia 29:13. En vers som jag många gånger har funderat på och även blivit lite frustrerad över. Att söka helhjärtat, vad betyder det? I Matteusevangeliet 7:8 står det: "Den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas". Notera att det inte står att dörren öppnas för den som knackar försiktigt. Det står klart och tydligt att dörren ska öppnas för den som bultar. Bultar görs med kraft, det handlar om att ta i enda ifrån tårna. Dörren öppnas om du tar i med allt du har, om du söker med allt du har, helhjärtat, så ska du finna Gud. 

 

Ser du bilden här nedanför? Se på den en stund innan du fortsätter att scrolla ner.

 

 

Likt mopedmannen på bilden så kan du och jag köra på livets väg. Vi kör på vår väg och föser med blicken längs vägen där vi kör. Ibland stannar vi intill vägkanten för att ta upp något som vi hittar, lägger det på vårt flak och kör vidare. Det handlar om att vi har vårt fokus på fel grejer, att vårt hjärta ligger på fel plats. Det kan vara både det ena och det andra som tillsammans fyller vårt inre så att vi inte kan se på vägen vi går. Vi måste vakta vårt hjärta för det styr vårt liv.

 

Ibland försöker vi ha blicken fäst på vägen rakt fram, på Jesus, och utan att vi förstår hur, så hamnar saker på vårt flak ändå. Du kan inte rå för allt som kommer upp där du kör men vad du gör med det på ditt flak är upp till dig och det är avgörande för huruvida du ser vägen eller inte. Det är inte lätt att se rakt fram, att se på Jesus med saker på ditt flak. Du kanske kan skymta lite, men du kommer aldrig kunna se helt om du inte börjar rensa bort det som finns där på. Jag har många gånger misstolkat det där. Jag tänker alltför ofta att jag måste göra mig av med dåliga vanor och rensa bort lite annat smuts som jag har inombords innan jag kan söka Gud. Just för att det står där i Jer 29:13 att jag måste söka helhjärtat och i Matt 7:8 att jag måste bulta, och själv tror jag då på att jag med allt det där på mitt flak inte finner honom ändå. Ja, det är sant att du måste söka Gud helhjärtat för att finna honom och ja, du kommer behöva bulta för att dörren ska öppnas men ta hjälp av Gud på vägen. Det handlar däremot inte om att du måste städa upp innan du kommer till Gud. Att söka Gud helhjärtat handlar om att ge allt, även det där dåliga du har. 

 

Gör såhär:
Sätt din blick på Jesus samtidigt som du kastar av saker från ditt flak på vägen. Ta hjälp av Jesus. Fortsätt att köra. Ju mer du kastar av, desto mer kommer du se. Att bara Jesus på ditt flak är som att ha en klar sikt framför dig. Att söka Gud helhjärtat är att söka Gud med hela ditt hjärta, med allt du har. 
Det blir lättare ju mindre saker du har på ditt flak, för ju mindre saker du har, desto bättre ser du. 

 

 

 

Vill du följa Jesus så handlar det om att ha Jesus i ditt hjärta. Hjärtat styr ditt liv och har du Jesus i ditt hjärta så är det också den vägen du kommer att gå. Fyll inte på ditt flak med en massa skit. Låt inte saker skymma Jesus. Ge det du har och släng bort det onödiga utlängs vägen, Jesus hjälper dig. Försök med allt du har, då kommer du att nå Jesus tillslut, då kommer du att komma fram. Bultar du så kommer dörren att öppnas. Det är bara upp till dig, det är du som bestämmer. Vart har du ditt hjärta och vad tänker du göra åt sakerna på ditt flak? Vilken väg vill du gå? 

 

Sanningen gör dig fri.

Jag kommer ihåg det så väl. 2 september förra året var dagen då jag skulle ha tofs i skolan för första gången på säkert minst 5 år. Jag tog mig till skolan, in i byggnaden och nästan ner till mitt skåp. Jag kom inte längre än så, jag var fast. Jag sprang in på närmaste toalett och slet ner frisyren jag satt upp. Jag grät. Det gick inte för jag klarade det inte längre. Mitt hjärta gjorde så ont. Alla taskiga ord som förut hade sagts till mig, ekade i mitt huvud. Jag fick panik. Jag misslyckades. Jag var ett misslyckande.

 

Samma dag som mitt misslyckande så gick jag förbi en almanacka här hemma där det stod: ”Oavsett hur djupt de tar dig kan den här dagens misstag inte hindra dig från att försöka i morgon igen”. Dagen efter kom jag till skolan med uppsatt hår och hade det uppsatt hela dagen. Det hjälpte inte så mycket. Känslan av misslyckande fanns fortfarande kvar. Jag antar att några på skolan fick se mig som jag var, men de allra flesta, såg mig inte. Det hjälpte inte att ha håret uppsatt den dagen, jag försökte dölja mig ändå. Trots känslan av misslyckande kunde jag ändå känna en smak av frihet. Sanningen var där någonstans och jag kände mig ändå friare än någonsin förut.

 

Nu kanske du undrar varför jag skriver ut det här på internet, på en blogg där vem som helst kan läsa och se vad som skrivs. Jag skriver inte detta för att tycka synd om mig själv för det här är skitjobbigt för mig och något jag egentligen inte vill. Jag gick bara med tofs den dagen, sen har det inte hänt igen. Jag tycker det är svårt men däremot tror jag det är viktigt att berätta detta. Poängen är inte mina misslyckanden eller mina svårigheter, poängen som kommer är hur du ser på dig själv.

 

Jag är som de flesta unga tjejer. Jag har en kropp med armar och ben, mage och rygg, bröst och rumpa. Ett huvud har jag också, med ögon, öron, näsa och mun. Jag har en helt fungerande kropp men trots det så är jag inte nöjd. Jag är inte som alla andra. Jag ser inte ut som alla andra. Jag har en fungerande kropp men den ser inte ut som en vanlig kropp. Jag saknar inget ben, jag saknar ingen arm. Men du vet, allt ska vara perfekt. Hela din kropp ska vara perfekt, för utan det, så är du ingen.

 

MEN HALLÅ. Det är inte sant för det finns ingen som är perfekt. DU ÄR BRA PRECIS SOM DU ÄR. Du kanske inte förstår det, men DU ÄR ÄLSKAD. Mitt hjärta brister när jag inser hur jag behandlar mig själv och det gör så ont, när jag inser hur min bild av mig själv faktiskt ser ut. Tänk då Guds hjärta. Jag kan inte ens föreställa mig hur Guds hjärta måste brista när han ser det, när han ser hur du och jag trycker ner oss själva. Jag vet inte hur du ser på dig själv men du är Guds ögonsten. Han skapade dig och han älskar dig så mycket.


Jag har i mitt artonåriga liv fått gå miste om så mycket, och gör det fortfarande, bara för att jag haft fokus på helt fel grej och fortfarande har ibland. Men låt inte en mindre bra sak få betyda mer än hundra bra saker. Vi stirrar oss ofta blinda och ser allt för ofta det dåliga istället för det som är bra. Sanningen kan göra ont men utan den så blir du fast. SANNINGEN GÖR DIG FRI. Låt inte ditt liv förstöras på grund av en liten sak. Du kanske inte tror det, men hur du ser på dig själv spelar en stor roll. Ser du dig själv som en engångsmugg eller som ett kristallglas? Båda har samma funktion, samma syfte, men synen på dem är olika.


Min syn som jag har haft på mig själv har förstört så oerhört mycket. Alla mina relationer har på något sätt blivit infekterat utav min självbild. Jag kunde inte se det då, men mitt hjärta började spricka och nu ligger det i många, många bitar. Jag har förstått att det inte är hållbart att se sig själv som en engångsmugg. Det kommer inte fungera för dig heller, det lovar jag. Du är skapad för så mycket mer än det. DU ÄR ETT KRISTALLGLAS, så våga se dig som ett. Det är absolut inte lätt, att se sanningen är det svåraste jag vet men sanningen gör dig fri. Våga tro det och våga se. Våga falla och våga be. Du är ett kristallglas. "Oavsett hur djupt de tar dig kan den här dagens misstag inte hindra dig från att försöka i morgon igen”. - Gud hjälper dig. Han älskar dig. 

 

Emmausvandrarna och jag

Har du någon gång läst eller hört talas om Emmausvandrarna? Berättelsen hittar du i Lukasevangliet 24:13-35 och kan i stora drag sammanfattas med det här: Två av Jesu lärjungar var påväg mot staden Emmaus och pratade om Jesu död när Jesus själv slog följe med dem. Jesus frågade vad de pratade om och svarade med sanning. Lärjungarna förstod inte förrän senare att det var Jesus som hade gått med och när de väl hade förstått det var han borta. De frågade varandra: ”brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen?”.

En väldigt intressant story skulle jag säga, men sanningen är att vi kan vara precis som Emmausvandrarna ibland. Vi går runt på vår väg och blir berörda av något, men alldeles för få gånger reagerar vi på vad som sägs och gör något åt det. Lärjungarna gjorde något när de väl förstod, men gör vi det?

Ett enkelt exempel för mig är bloggen. Gud har genom mitt inre många gånger gett mig samtalsämnen som jag tror var menade att jag skulle skriva om här på bloggen. Men, jag kom inte mer än halvvägs. Jag gjorde inget åt det jag kände och se vart det tog mig - ingenstans.

Jag har väl personligen känt att det varit ganska jobbigt ett tag. Gud har talat till mig så många gånger, men alldeles för få tillfällen har jag faktiskt gjort något av det och låtit det påverka mitt liv. Det handlar om att ta de där ögonblicken då Gud talar på allvar och göra något åt det. Du kanske blir berörd av Gud och fortsätter med livet som om ingenting har hänt. Men, vad är det för mening med det? Det hjälper väl inte dig själv? 

Det kan hända att elden sätts igång inom dig när du läser ett Bibelord, när du får ett bönesvar eller hör Gud på ett annat sätt. Kanske handlar det om någon sorts grej som ditt hjärta tänds för. Stanna då där! Vad det än är borde du fråga dig själv: Vad är det Gud säger/har sagt till mig? Vart känner jag att det brinner/brände till? Observera och reflektera. Varför? Men också: Finns det något jag borde göra? Finns det något jag kan göra? Vad borde jag göra? Det kommer nämligen att ta dig någonstans i livet, till en plats där du inte varit innan. Så gör det! Du kommer att växa som kristen. 

Vi kan ofta be Gud om svar och säga åt honom att tala, vilket Gud också gör, hela tiden. Men frågan är vad vi gör när Gud talar med oss. Låter du ögonblicken gå förbi eller tar du vara på det och gör något åt det?


Du äter dig hungrig, svälter dig mätt.

Har du någon gång hört att "Du äter dig hungrig och svälter dig mätt"? Om inte, så har du det nu. Du kanske undrar varför i hela världen jag skriver så, för inte kan man väl bli mätt av att svälta eller hungrig av att äta? Men jodå, det kan man. För det är såhär: Ju mer du läser i Bibeln desto hungrigare och hungrigare blir du av att få ta del av det som står i Bibeln, och desto hungrigare du blir, desto hungrigare blir du efter Gud. Läser du inget så svälter du dig mätt och hungern efter Gud och Guds ord kommer att sakta försvinna. Det kanske låter komplicerat, men det är det inte, det är ganska simpelt faktiskt.

 

Är du kristen och vill hungra? Börja ät då, läs Bibeln! Kan det vara tråkigt i början? Kan det vara jobbigt? Kan det vara svårt? Ja absolut, men hjälper det dig om du slutar läsa? Nej för allt du då kommer att få är en känsla av mättnad. Lovsång kan också vara bra för att öka din hunger efter Gud, absolut. Kristna människor runt omkring dig är bra det med och även att be, ja. Men! Bibeln är så viktig för ditt liv som kristen. Det är Guds ord och trots att det skrevs för 2000 år sedan så spelar den fortfarande stor roll, Bibeln är relevant idag med. Så vill du bli hungrig? Ät dig hungrig! Mitt stora tips: Läs Bibeln och bara kasta i dig maten som finns där. Läs Bibeln och låt livets bröd få ge dig liv. För ju mer du får i dig, desto hungrigare kommer du att bli.

 

Jag skulle personligen säga att ett kristet liv utan hunger, är ett väldigt torrt och tråkigt kristet liv. Ett kristet liv utan hunger skulle för mig inte vara värt det, men inte heller ett liv utan Jesus skulle vara värt det. Frågan som jag vill ställa dig är: Vill du äta dig hungrig eller svälta dig mätt? Paulus skriver i 1 Korintherbrevet om att löpare springer mot målet för att vinna priset och att vi ska löpa för att vinna det pris Gud har för oss. Och vad vill du? Vill du som kristen springa efter Gud och verkligen hungra efter mer, eller vill smyga fram, svälta lite och ta det lite lugnt? 
Valet är ditt men kom ihåg. ”Du äter dig hungrig, svälter dig mätt”.  


Jag behöver Jesus i mitt liv.

Jag vet inte varför, men gång på gång känner jag mig otillräcklig som kristen. De tio Guds buden kom till för att rädda oss, eller åtminstone de som kunde följa dem. De tio Guds buden blev lagar över människorna och genom den fick synden liv. Vi blev slavar under synden och hade vi klarat alla lagarna skulle vi blivit frikända, om inte, då skulle vi bli dömda. Genom att inte kunde hålla alla fick vi döden som straff. Eftersom ingen människa, varken du eller jag, kunde hålla de 10 budorden fick Jesus komma. Jesus höll alla lagarna och blev frikänd. Men, han valde att ta på sig våra straff och dö så att vi skulle få bli frikända istället, för att vi skulle få vinna våra liv och inte dö. Genom nåden blir vi befriade. Genom att tro på Jesus är blir vi fria ifrån lagen.

 

Jag har under det senaste halvåret skrivit det upprepande gånger för er. Jag har förklarat varför Jesus var tvungen att komma och att han har gjort dig fri. Jag vet att jag börjar bli en aning tjatig men förstår du verkligen vad det innebär? Förstår du verkligen vad det betyder? För allt för sällan gör jag nog det själv.

 

Jag får mig att känna mig otillräcklig gång på gång. Alldeles för ofta sätter jag en massa krav på mig och börjar tro att det jag gör är vad som räknas, att mina gärningar betyder något. Det är inte helt fel för det jag gör betyder något, men hallå? Jag är inte kristen pågrund av mina gärningar, jag är kristen tackvare nåden. Jag behövde ju Jesus för att bli fri ifrån lagen för att jag själv inte räckte till, varför sätter jag mig då själv under lagen igen? Trots att jag är fri tänker jag fortfarande på alla krav, alla mallar jag måste passa in i. Jag tänker fortfarande på hur jag borde vara och vad jag gör för rätt och fel. Budorden och lagarna hjälper oss att visa vägen vi ska gå men jag sätter upp krav på mig själv istället som är orimliga för mig att klara av vilket får mig att känna mig otillräcklig gång på gång. Och det jag glömmer, det är ju att jag behövde Jesus för att jag inte klarade av lagen, för att jag inte var perfekt. Vad är det då som säger att jag är det nu som kristen och troende? Jag blir ju inte perfekt bara för att jag en gång tagit emot Jesus i mitt liv. Lagarna och budorden finns fortfarande där som en riktlinje för våra liv och jag behöver fortfarande Jesus i mitt liv för att kunna leva efter det så gott som möjligt. Jag klarar inte det själv och det var ju därför Jesus dog för mig. Jag behöver Jesus och det är ju därför jag är kristen? Det är ju därför jag tror? Det är så viktigt att komma ihåg, så glöm inte det.

 

Du som läser detta idag kanske är kristen eller så är du inte det. Kanske förstår du vad jag pratar om eller så har du ingen aning om vad jag menar. Vare sig det är det ena eller det andra vill jag bara att du ska komma ihåg och veta en sak. Jesus dog för dig för att han älskar dig. Det spelar ingen roll vart du står i ditt liv. Det spelar ingen roll om du är kristen eller inte, om du lever ett rättfärdigt liv eller ett syndigt. Jesus dog för dig och tog dina synder på sig själv. Jesus älskar dig så mycket och han vill hjälpa dig. Jag är kristen för att jag inte klarar av att leva upp till alla krav. Jag är kristen för att jag behöver hjälp, för att jag behöver Jesus. Att välja Jesus är ett val man måste ta varje dag som kristen för vi behöver Jesus konstant. Det är på allvar och du har också ett val du måste ta, så vad väljer du? Lagen eller nåden? Valet är ditt, vem du än är, om du är kristen eller inte. Det är nu upp till dig. Vad bestämmer du dig för? Vad väljer du idag?


Där du blommar som bäst och där gräset är som grönast.

Jag vet inte om jag är ensam om att ibland ha svårt att välja vilka vägar jag ska ta. Då och då kan jag känna mig väldigt vilsen i mina val, stora som små, och jag undrar: ”vad är Guds vilja?”. Vi ställer upp våra alternativ och tror på att det finns något rätt och fel, Guds vilja och inte Guds vilja. Är det så?

 

Låt mig klarlägga en sak. Jag tror absolut på att Guds vilja finns och att det finns en speciell väg för just dig och mig att gå. Jag tror att det finns en väg där du och jag kan blomma ut på riktigt och verkligen vara den vi är till för att vara. Jag tror verkligen på att Guds vilja finns bland våra val i våra liv men jag tror att vi ibland fokuserar för mycket på frågan om det är Guds vilja istället för att komma någon vart i livet. Jag ställer frågan till dig ändå: vad är Guds vilja egentligen och hur vet vi det?

 

Om vi vill göra Guds vilja så måste vi hålla oss inom hörhåll, vi måste vara nära Jesus för det är då vi hör honom som bäst. Jesus liknar sig själv som en herde och oss människor som får. En herde leder sina får på rätt vägar och kommer vi för långt bort blir vi vilsna. För att kunna följa herden behöver vi vara inom hörhåll så vi hör vad han säger. Fåren känner igen sin herdes röst och följer den, så genom att leva nära Jesus och höra hans röst så kommer du att komma på rätt väg, då kommer du veta vart du ska.

 

Problemet med att vi ofta ställer upp saker som rätt och fel är att vi lägger upp det som Guds vilja och inte Guds vilja. Skulle vi alla vara nära Jesus så skulle inte frågan vara så allvarlig, då hade vi hittat rätt från början men både du och jag vet att vi alla kan göra fel ibland och bli lite vilsna. Saker kan vara rätt och fel, och ja, det finns självklart en väg som du helst ska ta men sanningen är den att du kan hitta gräs vilken väg du än tar för Guds vilja kan du hitta vart du än går. Frågan jag egentligen skulle vilja ställa dig är inte om du kommer missa Guds vilja eller inte, vad som är rätt och vad som är fel. Frågan är vart det finns mest gräs och vart det är grönast.

 

Det finns en väg som Gud helst vill att du ska gå och Jesus är din herde och vill föra dig dit det finns mest gräs. Fast bara för att du blir lite vilsen ibland och tar en annan väg betyder det inte att det är kört. Gud kommer vara med dig ändå och Guds vilja kommer att finnas även där så oroa dig inte för att gå fel. Det betyder verkligen inte att dina val är oviktiga för de är viktigare än allt annat. Lev nära Jesus, följ honom och försök lyssna till honom för det finns en väg som är grönare än alla de andra vägarna, där du kommer att blomma ut mer än på de andra ställena. Försök att hitta dit men skulle du gå fel så är det inte kört för gräs kommer du hitta ändå. Det spelar roll hur du lever ditt liv och vad du väljer för vägar, så försök hitta rätt. Men Jesus skulle lämna alla sina 99 får för att leta efter dig, så skulle du komma på helt fel väg så kommer han att föra dig hem igen, det är jag säker på. 

 


Disken på din diskbänk.

Jag vet inte om du alltid diskar eller sätter in i diskmaskinen direkt efter att du har ätit något eller druckit. Kanske gör du det och det är ju väldigt bra, men själv händer det att jag ibland sätter det på bänken istället. Det kan handla om att jag inte orkar eller att jag gör det i hopp om att hinna göra det lite senare, en annan gång.

 

Under ditt liv kommer du att samla på dig mycket disk. Du kommer att göra fel, synda och ta fel vägar i livet. Det kommer hända saker i ditt liv som bara stökar runt inuti dig precis som disken stökar ner i ett kök. En del saker kanske du tar tag i direkt och gör något åt, en del andra kanske du låter vara ett tag för att fixa senare i livet eller bara för att försöka gömma det och glömma bort. Jag vet inte om du märkt det men visst är det egentligen så mycket enklare att diska eller sätta in i diskmaskinen direkt? Sanningen är bara den att vi oftast låter det vara kvar ändå.

 

När du gör fel, se till att det som är fel blir rätt. När du syndar, se till att göra något åt det och få förlåtelse för det. När du tagit fel vägar i livet, se då till att gå tillbaka och hitta rätt igen. Och som en kompis sa till mig en gång: ”Sitt inte bara där och vänta på att något ska ske. För att saker ska hända kan du inte bara kolla på, du måste göra något åt det”.

 

Det är så ofta som jag gör fel och sitter och jämrar mig över det istället för att göra något åt problemet. Det kan handla om att jag blivit avundsjuk på någon och sagt något dumt. Det kan handla om att jag valt saker framför Gud. Det kan handla om tankar jag haft inom mig som jag inser inte alls varit bra. Det kan handla om att jag hört Gud men inte lyssnat på det. Istället för att gå till botten med det direkt och göra något åt det blir jag ledsen över hur jag kunnat göra fel och surar över det. Problemet försvinner ju liksom inte om jag inte gör något åt det och troligtvis kommer jag bara få fler problem om jag bara fokuserar på det. Och istället för att vara fri ifrån lagen som Petrus säger i Bibeln så blir jag en fånge under lagen. Jag blir fast i problemet istället för att befrias från det.

 

En sak du måste komma ihåg är att själv kan du inte göra något. Att du själv skulle försöka få bort allt skulle vara som att tvätta en fettig tallrik utan diskmedel - problemet skulle inte försvinna. Jesus är som ett diskmedel och vill hjälpa dig att göra rent. Antingen sätter du in det i diskmaskinen och låter Jesus göra allt men det jag skulle rekommendera och som skulle hjälpa dig mest är att du börjar att diska förhand tillsammans med Jesus. Jesus vill att din diskbänk ska vara ren, att ditt inre ska vara rent. Men Jesus kan inte göra något om du själv inte sätter in det i maskinen eller själv börjar att diska. Du måste bära fram problemen för honom och be om förlåtelse och hjälp att fixa det.

 

Det är bara det att bara för att du diskar upp disken som finns på din diskbänk nu, betyder det inte att det aldrig mer kommer att finnas disk, för det kommer det att finnas. Fast det ger dig inte rätten att göra fel bara för det. Bara för att du kommer att kunna diska bort det, att få förlåtelse för det, ger det dig inte rätten att fortsätta synda och göra fel. Du kan inte tänka att det inte spelar någon roll hur du lever för det gör det. Diskmedlet är inte gratis, det kostar liksom. Jesus dog faktiskt för alla synder du gjort och kommer att göra. Så bara för att du tycker att du kan komma lindrigt undan så är det på allvar, Jesus dog för dig och dina fel, din disk.

 

Det spelar roll hur du lever ditt liv och vad du gör åt sakerna du gjort fel. Låt inte din diskbänk fyllas på med disk för det gör ditt hjärta bara mindre rent. Låt inte din diskbänk fyllas utan ta tag i det direkt istället. Du behöver inte diska dina fettiga tallrikar och dina synder själv för det finns inget du kan göra åt det. Du behöver Jesus och han dog till och med för att du skulle kunna bli ren. Gå till Jesus och ta hjälp av honom, för bara hans hjälp kan du bli ren, kan du bli fri.

 

 

Ett nyårslöfte som handlar om andra.

Snart är det dags för ett nytt år och ska man följa traditionerna så är det snart dags för att sätta nya löften inför nästa år. Jag har funderat över hur detta året har varit och funderar på hur nästa skulle kunna bli bättre. Detta året har varit helt okej ändå. Jag började mitt andra år på gymnasiet och jag har vågat ta steg i min tro som jag aldrig trott skulle ha vågat. Jag har fått be för klasskompisar, klasskompisar har hängt med till hemgruppen och jag har märkt hur många inte visar intresse men ändå är så oerhört nyfikna. Att jag fått prata om min tro är ju bra men mitt nyårslöfte handlade om andra och handlade inte i första hand om att prata om min tro utan att visa kärlek och att älska andra människor. Jag kan inte säga att detta årets nyårslöfte blev perfekt för det blev det verkligen inte men jag hoppas att det kommer att bli bättre nästa år.

 

Ett löfte eller ett mål kan egentligen sättas när som helst men att sätta ett vid nyår gör det mer konkret. Problemet med nyårslöften är att det inte alltid blir som man tänkt. Många människor sätter löften som att träna mer men för de flesta går det i backen redan i början av året. Precis som att inte äta godis, det förstörs redan någon dag efter för människa som man är faller man för frestelser. Saken är den att det inte finns garantier på att ditt nyårslöfte kommer att hållas. Det är ditt ansvar och det är du själv som avgör hur det blir. Mitt nyårslöfte för nästa år, likt detta året, kommer handlar om andra. Att jag ska försöka ha min blick på andra och Gud och inte på mig själv. Att jag ska försöka älska andra människor och ge vidare det jag har och det jag fått av Gud till andra. Fast det betyder inte att jag kommer kunna älska andra hela tiden eller leva för andra varje dag. Men! En sak som jag tror är viktig angående löften är att köra all in för det och ska jag berätta en hemlighet för dig? Att köra all in för något betyder inte att du inte kommer att misslyckas men så länge du ändå gör det du kan för att lyckas, att du gör ditt bästa för att komma så långt du kan, och resa dig upp när du fallit, så är det bra.

 

Jag sa det till dig förra året och jag säger det till dig nu för jag tror att det är så sjukans viktigt. Jag skulle verkligen vilja uppmana just dig att ha ett nyårslöfte som inte handlar om dig själv - utan om andra. Så jag frågar dig: Vad kommer ditt nyårlöfte bli? Ska det handla om godis och träning, eller om något som verkligen kan göra skillnad? Fundera på det. Mitt nyårslöfte kommer att handla om andra - och ditt?

 


The reason for the season

Jag kan förstå dig som inte är kristen, att du kanske inte förstår vad julen egentligen handlar om. Antingen vet du att julen firas för Jesus eller så har du absolut ingen aning. Frågan är: förstår du verkligen vad det betyder?

Det finns ett skäl till varför inte alla på jorden firar jul och människor med en annan religion än kristendom oftast inte firar det. De flesta muslimer tex, de firar inte jul och vet du varför? Jo, för att de inte tror på Jesus. Vi reagerar ofta när en person med en annan religion säger att de inte firar jul. Fast ska jag vara ärlig är det egentligen inte så konstigt att de inte firar jul, och tror du inte heller på Jesus borde inte du kanske heller fira julen. Inte för att vara taskig utan för att säga som det är. Sanningen är att julen handlar inte om tomten och julklappar och snö, julen handlar om Jesus och det är han som är ”the reason for the season”.

 

Men för att ta allt ifrån början:

Gud skapade världen och allt var perfekt. Men Gud, Han gav människan en fri vilja. Jag antar att du inte vill ha en tvingad kärlek av någon eller att bli tvingad att älska någon själv, och därför gav Gud människan ett eget val, för Han ville inte ha en fejkad kärlek. Smart som människan är, så valde människan bort Gud mot allt annat på denna jord, vilket gjorde att gemenskapen som hade funnits mellan Gud och människan försvann. Synden kom in i världen och synd betyder att missa målet, att alltså missa Gud. Allt som hade varit perfekt var inte längre perfekt och en människa som hela tiden syndar och missar Gud, kan alltså inte komma in till Gud och nå Gud. För att komma nära Gud igen måste synden bort och någon måste ta på sig priset. Om jag dödar någon kommer jag antagligen att bli dömd och få betala mitt pris, likadant är det angående synden. Det jag har gjort behöver jag ta skulden för, vilket skulle leda till att jag aldrig skulle kunna komma till Gud. Men! Gud älskade ju fortfarande människorna och ville ha deras kärlek ändå, Han ville ha en gemenskap med oss. Därför sände Gud sin son till jorden, därför sände Han Jesus. Jesus var syndfri vilket gjorde att Han kunde vara nära Gud precis som det var tänkt för oss att vara. Jesus skulle alltså inte få en dom och behöva dö, vilket också var Guds plan. Istället för att ge Jesus hans pris – evigt liv, så gav Gud det vi skulle få till Jesus – död. Jesus fick alltså ta våra skulder på sig medan vi fick evigt liv, en gemenskap med Gud. Vi har alltså sedan den dagen Jesus dog, kunnat få förlåtelse för våra synder och vi får idag vara nära Gud utan några problem. Vi kan få ett evigt liv tillsammans med Gud tack vare Jesus.

 

Jesu födelse betyder alltså början på något nytt. Precis som att vi ger presenter till varandra under julen, så gav Gud en present till oss – Jesus. Vilket också är den bästa presenten någon någonsin kunde få. Det står:

”Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende son, för att de som tror på Honom inte ska gå under utan ha evigt liv” - Joh 3:16


Gud gav allt till oss och det är så mycket mer än vi kan förstå. Resten är upp till dig, det är ditt eget val. Om du tror får du ett evigt liv tillsammans med Gud och det är väl den bästa julklappen man kan få, och det genom Jesus. Du är så älskad att Gud till och med gav sin son för din skull, för att du skulle kunna bli räddad och komma närmre Honom. Det går liksom inte att förklara för att det är så stort. På ett sätt är julen för dig, för att Jesus föddes och dog för din skull. Men det är Jesus som är gåvan och det är Han vi borde fira, inte tomten eller dig. Det är Jesus som är ”the reason for the season” och det är så det borde vara, och det är det ni borde veta.

 

God jul på er och glöm inte bort Jesus. Han är viktigast. 
/Linnéa Sandgren

 

Livets rushkana och vägen upp.

Jag tror att livet kan vara jobbigt ibland, ärligt talat väldigt jobbigt. Saken är bara den att i de jobbiga perioderna tror jag att vi har vårt fokus på fel ställen. Jag har under den senaste tiden kanske inte mått allra bäst, vilket också är anledningen till att jag inte skrivit här på ett väldigt bra tag. Jag kan märka hur mitt fokus fallit mot mig själv och genast gjort livet mycket jobbigare än det egentligen är men livet behöver inte vara jobbigt, hemligheten är bara att sätta sitt fokus på rätt saker. Det kan vara sjukt svårt men när man väl fått sitt fokus dit kommer ens att liv vara mycket enklare. Inte perfekt, men enklare. Jag tror att livet handlar om relationer och att livet handlar om andra. Fokuserar du dig på andra människor (och Gud) så kommer det mesta att ordna sig, då blir du inte lika påtaglig. Jag är inte världens bästa på det jag nu predikar ut för jag jobbar själv med dessa grejer, men det är just därför jag tror det är viktigt att jag delar med mig av det.  

Kanske lever du i livets ljus just nu och känner att allt är perfekt. Det är isåfall toppen och jag hoppas och ber för att du ska hålla dig kvar där då. Sanningen är bara den att vi flesta inte lever där. Livet kan vara bra ibland och det känns som att det inte finns några problem men det är också jobbigare ibland. Allt kan vara toppen men livet åker rushkana ibland (vilket händer för ofta enligt mig) vilket får allt kännas som skit. Man känner sig helt disconnected ifrån Gud. Allt känns så långt borta. Man känner sig som en isbit. Det spelar ingen roll vad man gör för allt känns bara fel. Man känner sig dålig. Jag skulle kunna räkna upp många fler tankar men vet du vad? Det är okej att känna så. Livet är inte alltid perfekt och det har Gud inte heller lovat.
 
Som jag sa innan tror jag att livet handlar om relationer och om andra. Sitter du och tittar dig själv i naveln och kopplar bort allt annat är det klart att allt blir jobbigare. Jag vet det mycket väl men trots det fastar jag och tittar på mig själv allt för ofta. Lyfter vi då blicken till något större så blir ens egna problem inte lika stora. Det blir helt enkelt enklare att leva. Jag säger absolut inte att det är lätt att vara kristen, för det är det inte(trots att det är värt det) men just att släppa sig själv gör livet enklare, vilket också är det allt handlar om som kristen. För då blir det lättare att älska andra människor, det blir lättare att älska Gud och jobba på relationen tillsammans med Honom, när vi inte har oss själva i centrum. 

Jag säger inte att något är lätt, men så länge du hittat kärnan och jobbar ditåt så kommer du antagligen komma dit efter ett tag. Det är bara att fortsätta, att inte ge upp. Flyttar du blicken från dig själv och uppåt, då kommer ditt liv bli mycket enklare än vad det är nu. Hitta målet och försök att springa mot det.



Jesus på berget.

När jag var i Bolivia nu i somras så var vi uppe på ett litet berg. Likt många andra länder i Syd-Amerika så har också Bolivia sina Jesus-statyer lite överallt och även på berget i Cochabamba fanns det en staty. Jag och min pappa var uppe i statyn och kollade ut genom hålen utöver staden när min pappa säger: ”Linnéa, nu är vi i Kristus. Det är såhär det känns. Man får en helt annan syn här ifrån och man ser saker på ett sätt man kanske inte trodde var möjligt. Vi är i Kristus.” 


En liten rolig liknelse kanske ni tycker men jag kan inget annat än att hålla med om det min pappa sa till mig. Jag har sett saker och fått uppleva saker som jag aldrig trott varit möjligt. Inte för att jag är den jag är, utan för att Jesus är den han är. Helt enkelt för att jag fått en helt annan syn på livet, på mig, på andra, på världen, på allt – genom att jag fått vara med Jesus.

 

Nerifrån staden Cochabamba och även på det lilla berget tyckte jag nästan att det inte var något speciellt med den där statyn. Det var liksom en staty men vad skulle en staty göra mig? Fast samma syn som jag hade på statyn är det många som har runt omkring mig. ”Linnéa verkar ha det bra som kristen. Hon vet vad hon vill och vad hon tror på. Den där Jesus ja som fanns för många många år sedan. Vad skulle det kunna göra för mig? Vad skulle Jesus kunna göra för mig?”


När jag berättar om min tro och pratar om Jesus så förstår jag verkligen att människor inte tror på det jag säger. Det är så svårt att vara på utsidan och förstå hur det är att vara inuti det. Jag har hört många människor berätta för mig hur häftigt det är att vara i en Jesus-staty men själv kunde jag inte tro på det som de sagt förrän jag själv var i den. Jag förstår att du kanske inte tror på det jag säger för det är ju så, man vet ju inte hur det är förrän man verkligen lever i det. Men, låt mig ännu en gång förklara min tro för dig.

 

Jag har många gånger försökt leva i mig själv. Jag säger inte det bara för att säga det för jag är faktiskt ärlig nu. Det är flera gånger som jag har mått dåligt och tänkt att jag har det bättre för mig själv. Dagar går och livet rullar på. Dagar kan vara hemska men också rätt bra. Dagar har varit fantastiska – men(!) ingen dag i mig själv har gett mig den frid och det lugnet i mitt hjärta som jag fått när jag gått med Gud. Jag säger inte att livet inte är underbart för livet kan vara underbart utan Jesus, men ingenting slår livet tillsammans med Jesus.

 

Jesus säger att han är världens ljus. Att gå för mig själv i världen är som att gå i ett stort mörker. Jag vet det, för att jag har fått se ljuset runt omkring mig. Varje gång jag bestämt mig för att leva för mig själv så har ljuset försvunnit. Jag kan säga att jag inte är stolt över de besluten men är glad att jag stannar kvar nu. För livet är inte detsamma när det är mörkt som när det är ljust. Livet kan vara bra i mörker men det är så mycket bättre när man ser det runt omkring. Jesus får mig att se saker på sätt jag aldrig trott jag kunnat se. Precis som när jag var uppe i Jesus-statyn och fick se utöver staden, så får jag en annan syn när jag är i Jesus, när jag är med Jesus. Han lyser upp det runt omkring mig och förändrar mig för varje dag som går. Han är mitt ljus och det är det jag tror på. Jag har alltså fått en helt annan syn på livet, på mig själv, på andra, på världen, på allt – genom att jag fått vara med Jesus.

 

Kanske är jag det berg som du får se Jesus på, kanske är det någon annan, kanske är du själv ett berg. Jag vet att det kan se ut som ingenting men jag lovar dig – skulle du hänga med mig in i Jesus och se hur det är därifrån, då skulle du veta vad jag pratade om. Och är du själv ett berg så vet du nog mycket väl vad jag menar. Kanske har du försökt att tro men inte känt något? Då vill jag be för dig. Detta är min verklighet och jag skriver inte detta inlägg för min egen skull. Jag skriver det för att det är sant.
- Jesus är ingen staty som bara står på ett berg och han är inte heller en man som bara levde för 2000 år sedan. Han är så mycket mer och jag hoppas att du en dag får uppleva det. -

 

 

Lejonkungen 3 och jag.

"Men åh Linnéa. Varför tjatar du alltid om din tro? Varför kan du inte bara hålla tyst någon gång? Vi vet att du är kristen men måste du lägga upp det precis överallt och påminna oss om det?" Ja. Vänta ska du få se. 

 

Har du någon gång sett Lejonkungen? Det flesta människor har nog sett den filmen och det inkluderar också mig. Lejonkungen är lätt en av de bästa filmerna jag någonsin sett för den har liksom allt. Kanske har du sett filmen, kanske inte. Men låt oss då säga att du sett filmen och att du älskar den. Som jag sa så har filmen allt. Den har glädjen, sorgen, den har ilskan och den har friheten. Lejonkungen är bara en film men innehåller ändå så många olika saker.Trots alla motgångar i filmen så regerar de positiva sakerna över allt. Du har sett filmen tusen gånger och kan den helt utan och innan. Du vet varje replik och du vet alltså precis vad Lejonkungen handlar om. Du älskar den helt enkelt. 

 

Sen kom Lejonkungen 2. 2:an var inte alls lika bra som 1:an och dina förhoppningar för en bra fortsättning försvann. Du sökte efter något mer än vad du fann i den första filmen men tyvärr så hittade du inte det du sökte. (Bra i verkligheten, endast ett exempel i liknelsen).

 

Hoppet har runnit ut. Att Lejonkungen 1 fortfarande är den bästa filmen tvekar du inte på men du vill trots det ha mer än bara den storyn. Du älskar Lejonkungen 1 men du vill ha något mer. Du går in på Facebook och ser att en vän till dig lagt upp en trailer till Lejonkungen 3 som kom ut nu i veckan. Dina närmaste vänner kritiserar och ger anledning efter anledning till varför de inte ska se filmen. De älskar 1:an precis som du men deras hopp om något mer fanns inte där. Trots deras kommentarer är du nyfiken så du klickar igång trailern och inser att det faktiskt finns något där som är annorlunda. Vad det är vet du inte för du har ännu inte sett hela filmen men du vet att det är någonting. Om det är positivt eller negativt vet du inte men att att det finns en skillnad, det vet du.

 

Så fort du kan laddar du ner filmen och trycker på play. Du kastas in i en berättelse du redan visste fanns. Du börjar förstå vad filmen handlar om men samtidigt inte. Lejonkungen 3 är precis som 1:an fast ännu mer. Vem kunde tro det? Du sitter fastklistrad genom hela filmen och när filmen är slut konstaterar du att Lejonkungen 3 är den bästa film du sett. Även om du älskar 1:an så är det sant, 3:an är så mycket bättre! 

 

Du ringer alla dina vänner. Du skriver på Facebook. Du bloggar om det. Du gör liksom allt. Men! Ingen lyssnar på dig. Du försöker berätta för dina vänner om hur bra filmen faktiskt är men ingen vill lyssna. Ingen utav de du känner vill se filmen. Du frågar dig själv: Kan de bara inte förstå hur bra den är? Den har förändrat mitt liv! Den var inte vad jag förväntade, den var bättre! Filmen är så bra, varför kan de inte bara fatta! 

--------------------------------------------

Och ja alla mina vänner, där har ni svaret. Vi vet alla hur livet är. Du vet vad livet handlar om och du vet vad som kan hända. Du vet visserligen inte allt men om livet generellt vet du nog en hel del. Livet innehåller allt. Livet har glädje, sorg, ilska och frihet. Trots att vi bara har ett liv, så innehåller det så sjukt mycket. Du kanske älskar livet och ja det gör jag också. 

 

Sedan vet du, liksom jag, att världen har sjukt mycket att erbjuda. Den har det ena och det andra. Det finns olika sätt att leva, olika religioner med det ena och det andra. Jag vet att du också har försökt hitta din väg i livet men jag vet också att du, liksom jag, många gånger hittat fel. Du blir besviken för att trots att du älskar livet så vill du ha något mer. Vi människor är bara sådana. Vi vill ha mer och det tycks vara så att hur mycket vi än försöker och hur mycket vi än letar så hittar vi inte något som är värt på riktigt. Vi hittar liksom inte det där som kan fylla vårt tomrum helt utan istället så släcks vårt hopp ut och vi nöjer oss med livet som det är. Sen kommer då jag och ska börja tjata om att jag är kristen. Jag förstår att det är jobbigt. Jag förstå att det rakt ut sagt kan suga. Jag vet och jag är ledsen att det drabbar dig. Men! Det är precis som att du har sett Lejonkungen 3 och vill att andra ska veta hur bra den är. Du kan inte hålla tyst. Du vill liksom att hela världen ska se den. 

 

Kanske ser du trailern till det kristna livet genom mig, genom det jag skriver och genom det jag säger. Kanske tycker du det suger, kanske tycker du det verkar bra. Men! Du kan inte säga att kristna livet inte är bra förrän du sett allt på riktigt, förrän du sett vad kristet liv verkligen handlar om. Att vara kristen handlar inte om att vara död? Jag lever precis som du och alla andra människor på den här jorden. Livet är fortfarande livet och det innehåller glädje, sorg, ilska och frihet. Men precis som Lejonkungen 3 så är det något lite extra. Om du lägger ner tid för att se efter och lägger ner tid på att förstå så kanske du ser. Hade det inte varit något extra skulle jag väl inte lägga ner all min energi och all min tid på att skriva här på bloggen, skriva på Facebook, prata om det osv. Jag gör allt detta för jag har sett det där extra. För att jag har hittat något som fyller mitt hålrum och ännu mer, alltså inte bara till bredden. Jag skriver för att jag har sett filmen och insett vad det handlar om, and that's it. 


Varför jag är kristen och tror.

Jag vet inte om du som läser detta inlägg vet vem jag är. Kanske känner du mig personligen, kanske vet du lite halvt vem jag är, kanske har du ingen aning. Hur läget än är, så har du på något sätt nu hamnat på min blogg och sitter här och läser. Hur du är tagit dig in hit så vill jag förklara för just dig vem jag är och varför jag är den jag är. Jag kan väldigt kortfattat förklara mig och det är att jag är kristen. 
 
Kanske är din första tanke att klicka ner sidan direkt, kanske förstår du precis, kanske sitter du nu och tänker och undrar varför jag är just det. När man hör ordet kristen och kristendom finns det tusentals tankar som sveper förbi i huvudet. Vi har alla olika uppfattningar av ordet och tycker olika om kristna människor. Detta må inte vara ett av mina bästa inlägg, men kanske ett av de viktigaste. Här har du delar av min story. 
 
Jag kan ärligt säga att mitt liv inte är perfekt och har aldrig varit. Jag blev trakasserad som liten och trakasserade sedan andra ett tag därefter. Jag har varit oerhört egoistisk och varit väldigt taskig mot många utav mina vänner. Jag har förlorat många vänner på grund av saker jag gjort och jag har behandlat mig själv väldigt dåligt. Jag kan vara väldigt envis och vara ett kontrollfreak. Jag har alltså gjort fruktansvärt många saker som inte alls varit bra eller okej, och jag skulle kunna fortsätta rada upp hur många saker som helst. Poängen är i alla fall att mitt liv inte varit perfekt och fortfarande inte är. Vilket skulle kunna sammanfattas med ett ord - synd. Mitt liv var fullt av synd och skulle jag inte vara kristen så skulle det vara allt jag hade och det skulle rent av sagt vara skit.
 
Saken är den att jag som kristen läser Bibeln. Bibeln berättar om ondska, om synd. Att det är synden som skiljer oss ifrån Gud och att Jesus dog för våran skull och tog våra synder så att vi skulle kunna få vara med Gud istället. Det betyder att jag som kristen tror på förlåtelse och jag tror på att Jesus faktiskt dog för min skull. Att alla fel jag gjort och alla saker jag sagt, kan bli förlåtet.
 
Har ni någon gång sårat en kompis eller någon förälder och sedan sagt förlåt och fått förlåtelse? När man får förlåtelse får man en sådan sjuk frid inom sig och man känner sig så fruktansvärt fri. Och i Bibeln står det såhär, och jag tar det på engelska: So if the Son sets you free, you will be free indeed. (John 8:36)
Jag har fått förlåtelse av många människor för saker jag gjort, men ingen förlåtelse har varit så total och gjort mig så fri, så som förlåtelsen jag fått ifrån Gud. 
 
För mig är handlar inte kristendom om en Gud långt borta bakom molnen som inte bryr sig om oss. Att vara kristen för mig handlar om en relation, en relation till Gud och med Gud. Jag har många i min närhet som verkligen älskar mig. Bibeln berättar om att Gud är kärlek och att Gud är en pappa. Jag har föräldrar som älskar mig men jag kan säga dig att jag har fått större kärlek av Gud än mina föräldrar, trots att mina föräldrar älskar mig mest i hela världen och gör allt för mig. Gud är alltså större än det och allt jag fått uppleva och vara med om. Kärlek finns och det gör också Gud.

Människor säger åt mig att bevisa att Gud finns för att om han finns, då måste han gå att bevisa. Jag kan förstå tankarna för vi lever i en så sjukt sekuläriserad värld. Saken är bara den att Gud är som en vind. Det finns ingen chans att du kan se en vind. Du vet att den finns för du hör den. Du vet att den finns för att du känner den. Du vet att den finns för att du ser vad den berör. Men(!) du kan ju inte se själva vinden. Likadant är det med Gud. Jag vet att Gud finns för jag kan höra honom. Jag vet att Gud finns för att jag känner honom. Jag vet att han finns för att jag ser vad Gud berör med sin kraft. Det kan vara svårt att förstå men du behöver inte förstå. 
 
Jag tror på Gud och är kristen för att jag hör honom, genom Bibeln till exempel. Jag tror på Gud och är kristen för att jag ser allt han gör för mig och för andra. Jag tror på Gud och är kristen för att jag känner Gud på insidan av mig och har fått en sidan frid i min själ, en sådan kärlek och en sådan förlåtelse. Jag tror på Gud och är kristen för att jag vet att Gud finns, även fast han inte syns. Precis som du vet att vinden finns även om du inte ser den. Jag är alltså kristen på grund av att Gud finns. Så varför är du kristen? Varför är du inte kristen? Jag menar, är du inte kristen är det ju något du verkligen missar. Detta är absolut det bästa som hänt mig i mitt liv. 
 
Därför vill jag avsluta med några meningar som Dr Donald Whitaker, fd ateist som nu är kristen, sa: "Och jag kan tala om en sak för dig. Det var en frid som kom över mig som jag aldrig hade upplevt. Jag hade sökt efter den friden i flaskor, i alkohol. Jag hade sökt efter den i nålar. Jag hade sökt efter den i medicinen. Jag hade sökt efter den i kvinnor. Jag hade sökt efter den på alla möjliga ställen. Men det fanns ingen frid i mitt liv. Men så fort som jag accepterade Jesus Kristus, som min herre och frälsare, var jag inte längre rädd."

Du och din kondition.

Har du någon gång sprungit ett marathonlopp? Jag har aldrig gjort det och jag kommer nog antagligen inte att göra det heller. Kanske har du gjort det, kanske inte.Jag antar iallafall att du vet vad ett marathonlopp är. Om du inte gör det, så är det ett lopp på långdistans. Vilket betyder att det inte går att springa så fort man kan hela vägen, så som på tex sprintlöpning. Långdistans tar enormt mycket tid och kräver en bra kondition.

Ska jag vara ärlig, har jag aldrig hört talas om någon som bestämt sig att vara med och springa i ett marathonlopp, utan att ha en hyfsat bra kondition. Till och med jag fattar ju att det behövs lite kondition i det hela om man ska springa, eller ja, jogga, hela vägen. Konditionen behövs alltså för att utföra det långa loppet. 

Och då tänker du: Linnéa. Din blogg ska handla om kristna grejer. Varför skriver du då om kondition och långdistanslopp? Det har väl inget med att vara kristen att göra?
Men jo. Det har det i allra största drag. Vänta, så ska jag förklara.
 
Bibeln talar gång på gång om att fullborda loppet(2Tim4:7), om att ha målet i sikte(1Kor9:26) och att få livets segerkrans(Jak1:12, Upp2:10). Vilket kan sammanfatta det hela med att springa ett marathonlopp tillsammans med Jesus. Livet är loppet och segern är när du dör och når målet - när du gjort allt! Men frågan jag egentligen undrar är: vad spelar det för roll om du löper loppet men inte har en kondition? Du måste ju ha kondition för att springa!
 
Ni som känner mig vet att jag är lite av en snabbköpare. Jag vill gärna att saker ska gå fort och har egentligen inget ritkigt tålamod för att vänta. Att springa Guds lopp, det betyder att du måste ha kondition för det, vilket i det betyder att du behöver ha en relation med Honom. Som kristen behöver du alltså ha en relation med Gud för att kunna springa. Jag vill mer än gärna springa Guds lopp och jag har väl börjat lite smått, men jag har absolut inte den riktiga konditionen för det, så det går väldigt långsamt framåt. En relation, tar precis som en kondition, tid att bygga upp. Man måste spendera tid med den man vill få bra relation med och man måste också låta det ta tid. Det kan vara segt de första gångerna, precis som när du tränar de första gångerna. Men likt konditionen så blir det bättre ju mer du spenderar tid och verkligen försöker. Så att träna/umgås är något du och jag som kristna ständigt behöver göra, varje dag. 

Så:
1. Vill du vara kristen och springa loppet, behövs en kondition, alltså en relation med Gud!
2. För att få en kondition, behövs träning. För att få en bra relation med Gud, så behöver du umgås med Honom! Läs Bibeln, lyssna på lovsång, be m.m. Bara häng med Jesus helt enkelt!
3. När du fått en kondition, alltså en relation, så går livet och dess lopp, mycket enklare! Så när du har relationen, sitt inte bara där och kolla på klockan, spring istället loppet tillsammans med Gud!
(Relationen är alltså viktig, glöm inte det!)
Bless! 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0