Uppför er väl bland hedningarna, så att de som säger att ni är onda människor ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han kommer - 1 pet 2:12

Bara de som står i versen tycker jag säger så mycket. Det talar nästan för sig självt. Många tror nog och tycker att vi som kristna är onda människor, men genom att vi gör goda gärningar så kan de förstå hur det egentligen ligger till!
Bless!

Jesus säger ofta att han är saker. Vägen, sanningen och livet.. Grinden.. och andra exempel. En sak som Gud säger att han är, är just livets bröd. ''Jag är livets bröd''-Joh 6:48 och i Joh 6:35: ''Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.''
Men.. Vad betyder det? Vad betyder det att Jesus är livets bröd? Jo, att vi behöver Jesus i våra liv. Brödet symboliserar då mat, och mat behöver vi liksom. Jesus är det vi behöver för våra liv.

Guds ord är en annan sak vi behöver i våra liv. Jesus talar ofta till oss igenom boken. Det är inte så ofta man hör en röst ifrån himlen som säger åt dig att göra si och så. Nej, jag har inte varit med om det iallafall. Men däremot har han talat till mig många gånger igenom bibeln. Gud använder bibeln för att tala till oss, och de blir på något sätt mer än bara ord med hjälp av helige ande.

Jag vet inte vem den här personen är, men personen måste ha varit jätte klok. Han sa en gång detta:
''Damm på din bibeln betyder rost i din själ'' - C.H Spurgeon.
Jag kan inte göra något annat än att bara hålla med. Om vi inte läser bibeln på ett tag så plötsligt dras vi sakta men säkert längre ifrån Gud. Det är något som blir dåligt i hjärtat. Som om själen rostar. Och så är det bara, Gud använder bibeln för att nå oss, för att hjälpa oss. Det gör oss också att bli som Gud, får oss att må bättre och den hjälper oss umgås med Gud.

Hur har du det? Har du damm på din bibel och rost i din själ? Isåfall är det inte försent att börja få bort det. Läs bibeln och försök umgås med Gud, för jag säger bara en sak, en sak som är sann:
Gud ord är levande och verksam!

När jag är på en plats där jag inte känner mig trygg, när jag inte gillar vart jag är så är det ofta som jag bara önskar att jag vore hemma. För hemma känner jag mig trygg. Det är liksom där som jag kan ta det lugnt och koppla av.

Nu tänker jag inte frambära mig själv här, men många av er känner nog inte mig, och vet inte vem jag är. Så jag tänkte bara berätta vem jag är och varför jag skriver här på bloggen om Gud. Varför Gud är så viktig i mitt liv och hur han blev det. Vad Gud gjort i mitt liv och varför jag älskar att skriva här och berätta för alla om vem han är.

Jag är Linnea, en vanlig tjej som växte upp i stan bland alla, som en i mängden. Redan som liten gick jag i kyrkan. Mina föräldrar är kristna och har varit så länge jag vet och mina mor/farföräldrar är också det. Så de flesta i min släkt har alltid gått i kyrkan och varit kristna. Trott på Gud och många gånger berättat för mig när jag var liten, om Gud och allt han gjort. Och det är väl där det börjar. En liten tjej som växer upp och lär sig av sina föräldrar.

Men, det är inte därför jag gör det här idag. Jag tror inte bara för att de tror, jag tror för att jag vet att det jag tror är sant. Jag gick som sagt i kyrkan då i många år och allt som sägs brukar sås i allas hjärtan, och det gjorde det även i mitt. När jag blev så pass stor och inte var tvungen att hänga med mamma och pappa till kyrkan så gjorde jag det oftast ändå. Barngrupperna i kyrkan åkte ofta på läger och då hängde jag med. Fortfarande efter alla år så går jag på läger och jag bara älskar det. Att få åka någonstans med andra kristna och bara umgås. För att vara med andra som älskar Gud är helt underbart. Nu är det såklart inte barngrupperna som jag åker med idag när jag åker på läger. Men det var liksom där det började.

Hade jag aldrig åkt på de lägrena hade jag nog aldrig varit där jag är idag. Min släkt och familj är också en stor del till varför jag tror idag. Jag lyssnade och tog till mig det som sas på undervisningar, många saker sägs ju i vardagen, massa i skolan och så, och det fästs inte vid hjärtat på något sätt så som Guds ord gör. Och de är det speciella. Efter allt jag varit med om och sett hända så kan jag bara säga en sak; att Gud måste finnas!

Jag har haft Guds möten och fått vara med om saker som händer. Jag har fått bönesvar och sett folk blivit helade. Gud är liksom så god och så härlig. Det finns en gräns då man inte kan leva på sina föräldrars tro längre. Att man bara tror på det bara för att föräldrarna tror på det. Jag är glad att jag inte lever på deras tro, för det jag tror är det jag tror på. Inte någon annan. Ingen kan bestämma vad jag ska tro på, och ingen kan bestämma vad ni ska tro på heller hoppas jag. Det är liksom erat egna beslut.

Efter läger och konferenser, möten och undervisning så har en längtan bara växt i mig. Att få berätta för andra om Gud. Det är inte bara jag själv som märkt det, utan många andra också. En speciell sak som hänt i mitt liv var just under det senaste året. Jag och en kompis anordnade en liten ungdomshelg med hjälp av kyrkan och andra personer där. Jag tänker inte säga att det var våran idé. Visst det var hon och jag som frambärde det. Men det måste varit Gud som gav oss den idéen. Jag brann för att få berätta om andra om Gud och det var därför vi ville göra den helgen.

Så när helgen väl kom så hade vi mötena och allt vi hade bestämt. Lång tid precis innan så hade jag tvekat lite men jag skulle ändå utföra allt för andras skull och när dagen kom så var jag inte heller jätte glad men jag gjorde det ändå. På sista kvällsmötet när predikanten predikat klart och lovsången påbörjat så går han upp för en förmaning. Han läste ett bibelord som handlade om att Gud utvalt oss till saker. Och om vi kände att Gud hade kallat oss till något så skulle vi sedan gå fram till predikanten för att berätta det. När han hade sagt det så började mitt hjärta börjat slå hur snabbt som helst. Jag fick nästan panik och kände bara en drivkraft till honom. Något som fick mig att gå dit. Då var det en annan som pratade med honom men när han gått så sprang jag nästan fram till predikanten.

Jag berättade att jag brann för andra och att jag tror att Gud vill att jag ska berätta för andra om Gud. Då sa han det jag aldrig trodde någon skulle säga. Han säger då att det var just mig han ville snacka med om detta. Jag blev helt paff och jag visste inte vad jag skulle säga. Han fortsatte att berätta för mig och sa att när han hade kommit till kyrkan i Ljungby(han var från Värnamo och känner inte mig). Så när han hade kommit dit så hade han sett det på mig, att de var det jag brann för. Jag hade då när han kommit varit tyst och inte gjort så mycket för jag var så ledsen. Men han sa att han hade sett det från första början. Han hade sett att Gud älskade mig och att han bodde i mig. Att jag verkligen ville att andra skulle förstå Guds kärlek.

Då började jag nästan gråta. Han sa att när vi gör det rätta så får vi ofta motgångar, och saker som gör att vi inte vill fullfölja. Men det vi ska göra är att kämpa oss till vårat mål. Det var det jag hade gått igenom till det mötet. Jag visste att det var rätt att göra det, men jag tvivlade och massa problem dök upp, men ändå så höll vi fast för att göra det och vi gjorde det. Det jag ville med helgen var att berätta om andra för Gud. Det ville Gud också, men en sak Gud också ville var att ge mig något utav det med. Det blev till en av de viktigaste stunderna i mitt liv.

Det stannade inte där, i kyrkan, på det mötet. Utan jag har länge skrivit här på bloggen, innan jul började det men efter tiden har längtan om att berätta för andra bara blivit större och större. Jag hoppas nu att ni förstår en del av vad Gud gjort i mitt liv. Och varför jag vill skriva här och berätta för er om Gud och Guds kärlek. För ni är så älskade. Gud älskar er alla så mycket!

Se bara hur jorden snurrar, den snurrar ett varv varje dygn, alltid samma fart. Solen skiner alltid lika mycket, även om molnen kanske är i vägen och täcker den så skiner alltid solen i vilket fall. Det kanske börjar regna, det kan vara mysigt, eller väldigt obehagligt, men för blommarna och växterna är det bra. Som behöver både sol och vatten, så de kan växa och bli så fina.

Kära vän!

Jag måste sända ett brev för att tala om hur mycket jag älskar dig. Hur mår du?

 

Jag såg dig igår när du talade med dina vänner. Jag hoppades du skulle tala med mig också. När kvällen kom, gav jag dig en solnedgång för att avsluta din dag och ge dig vila. Jag väntade på dig.

 

Men du kom aldrig.

 

O, ja. det gör ont. men Jag älskar dig ändå därför att jag är din vän. När du skulle somna, längtade jag efter att stilla, stilla få röra vid din panna.
Men du glömde visst av mig.
Du vaknade på morgonen och rusade upp, inte heller då talade du med mig.
Jag grät, mina tårar var i regnet, jag har ju så många gåvor att ge till dig.
Varför vill du inte ta emot dem?

 

Du ser också ledsen ut idag. så sliten och sårad. Det gör ont I mitt hjärta, för jag förstår. Mina vänner sårar mig många gånger också.

 

O, om du bara ville lyssna på mig!

 

Jag försöker tala om för dig att jag älskar dig. Jag viskar det i trådens löv och andas det i blommornas färger. Jag ropar till dig genom bergsforsarna och ger fåglarna kärlekssånger att sjunga. Jag omsluter dig med mitt varma solsken och parfymerar luften med mitt väsen. Min kärlek till dig är djupare än havet och överträffar din allra starkaste längtan.

 

Jag vet hur svårt det är på jorden.
Jag vet verkligen det och vill hjälpa dig.
Jag vill så gärna att du ska möta min far.
Han vill också hjälpa dig. Sådan är min far, förstår du.
Bara ropa på mig, fråga mig, tala med mig!
Jag har så mycket att dela med dig.

 

Men nu vill jag inte störa dig längre.
Du är fri att välja.

Du får själv avgöra.

 

Jag har valt dig och därför väntar jag.

 

Med varma hälsningar

Jesus

När vi lyssnar på andra människor, och när vi försöker likna varandra så blir det lätt en skala. En skala om man är snygg, ful, konstig, rolig, bra, dålig, tuff, mesig eller vad som helst. Det blir alltså en skala.
Men är verkligen människors åsikter viktigast?

Gud har skapat oss. För honom är vi perfekta, för han har skapat oss som han vill att vi ska vara. För människor kanske vi alla är på en skala, men för Gud? då är vi alla på samma plan. För vi är lika mycket värda.

Gud gör inte skillnad på människor - Rom 2:11

Gud är inte patisk. Han tycker lika om alla människor. Han gör liksom inte skillnad på oss. Visst, det är lätt att tycka det är viktigast om vad andra människor tycker, men viktigast är egentligen är Gud!

Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus - Jak 2:1
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem- 1 mos 1:27

Vi är tänkta att vara lik Gud. Inte att jämföra oss med andra. Vi måste liksom försöka se på oss som Gud ser oss.
Gud är den vi ska försöka efterlikna, inte alla andra.

Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är - 1 joh 3:1-2

Försök då tacka Gud för att han skapat dig som du är! Blir du lik Gud så blir du den som du är skapad till. Då blir du dig själv. Gud är inte som en mänsklig pappa, utan Gud är fullkomlig. Vi är älskade för de personerna som vi är, inte för vad vi gör!

många kanske inte tror att Jesus fanns, men som jag skrivit innan här på bloggen, det skrevs 4000 brev om Jesus, en liten kille som växte upp som snickareson i en byhåla utanför huvudstaden för 2000 år sedan. Det var 15 gånger så mycket brev än vad som skrevs om den mäktigaste mannen på den tiden, som var Julius Cesear. Julius såg till att det fanns människor som skrev om honom men det gjorde inte Jesus. Och vi lär oss om Julius i skolan, tror ni att han funnits? Ja det gör ni säkert! för det finns så många brev och saker som tyder på det, men då måste ni utan tvekan tro att Jesus funnits, för som sagt. det finns mer bevis på att Jesus fanns.

men frågan är då, vem var Jesus egentligen?
det finns tre saker han kunde ha varit (enligt C.S Lewis)
1. Galen!
2. skådespelare/psykolog, ond
3. GUDS SON!

-chansen att en människa ska uppfylla 8 profetior är ungefär 1 på 10smiljonersmiljader eller något.
-Jesus dog och uppstod. men var det sant att han uppstod eller? för att han dog vet man säkert att han gjorde.

Alternativ vad som hände vid graven..
1. Lärjungarna stal kroppen
2. Myndigheterna gjorde något
3. De hallucinerade
4. Dog ej.

Eller så var det faktiskt så att han dog och uppstod!
-Kan det vara så att Jesus lever idag?
Kan det vara så att Jesus dog för din och min skull?
Jo jag tror faktiskt det!
För han älskar oss så mycket!
Bless!

Igår skrev jag om att människan hade en fri vilja och valde ont. Då drogs liksom människan ifrån Gud. Så nu tänkte jag skriva lite om hur människan kunde komma till Gud, även om det fanns massa ont i dem. Hur det var först, varför Jesus var tvungen att komma och vad han gjorde.

Gud är helig och alltigenom god. I honom finns bara gott och i himlen där han är, är allt gott, helt perfekt. En syndare kan inte komma in i himlen för då är inte himlen perfekt längre. För tar man in ont i ett gott ställe så är ju inte allt gott längre. Människor är ju inte felfria så för att en människa skulle kunna komma dit så behövde vi ta bort synden.

Förr i gamla testamentet så offrade människor felfria lamm för att ta bort synden. Men med lammets blod försvann inte synden utan den bara täckte över synden. Det var därför Jesus behövde komma. Han levde ett rättfärdigt liv, han var felfri. Han var Gud, Guds son och han höll alla Guds bud. Människan hade fått bud av Gud för att kunna leva rättfärdigt, men fortfarande var människan inte felfri så därför kunde ingen var rättfärdig. Men Jesus, han var felfri och kunde därför hålla alla buden och var rättfärdig.

Människorna skulle få Guds vrede på sig för att de var syndare och valde det onda. Men Gud älskade världen så mycket att han sände sin egen son. Han var då rättfärdig och skulle få välsignelsens bägare. Men istället tog han Guds vrede på sig och vi fick välsignelsen.

Jesu blod kunde ta bort all synd. Det kunde inte något felfritt lamm göra. Men Jesu blod gjorde oss fria. Det var därför Jesus behövde dö för oss. Men för att vi ska få synden förlåten, så måste vi tro på Jesus. För då blir vi rättfärdiga. Då kan vi vara med Gud, och komma till himlen. För blir vi förlåtna, och synden försvinner. Då är allt bra och vi kan komma till himlen!

kortsagt:
vi människor är syndare
synd = död
Jesus tog våra synder och dog istället för oss och vi får leva för evigt!

Vi hade Judendomsprov idag i skolan, och sista frågan handlade om att varför det finns ont i världen om Gud är så god? Varför Gud inte gör något åt det då? Judarna tror ju på samma Gud som mig, fast jag tror på Jesus, de gör inte dom. Så jag tänkte på den frågan jätte länge, och kan ju resonera här vad det var jag fick i huvudet då.

Gud skapade världen, och det står det ju i gamla testamet. Gud skapade människan och lät människan ha en fri vilja, och i och med det så kunde människan välja. Det som fanns och välja på va gott och ont. Människan valde då en gång ont och sen dess fanns det ondska i världen. Gud skulle kunna ta bort all ondska, men på ett sätt så vill han ju att vi ska välja det vi vill, så därför har han inte tagit bort allt ont. Gud bestämmer inte över det onda som händer,

En sak som kom upp på Flahultsbibelskolan i somras var frågan, varför Gud låter ont hända. och att folk säger att allt är Guds vilja och att allt händer för en orsak. Men jag själv tror inte riktigt så. Gud vill inte att det ska hända oss onda saker, och lika väl som Gud finns som är god, så finns det också något ont som bestämmer över allt ont. Så att människor dör, att folk gör dumma saker är inte Guds fel. Men Gud kan göra något gott av det ändå. Med sitt så kan han försöka göra det positivt istället. Gud vill självklart att vi ska ha det bra, så därför försöker han ändå hjälpa oss.

Kort sagt så är det så det är. Allt som händer är inte Guds vilja. Gud vill dock att vi ska få välja själva, både på gott och ont. För vi väljer inte alltid det bästa. Men det är så det är.
Bless!

När jag åt frukost imorse så läste min pappa en morgonandaktsbok. Bibeltexten var från apg 3:1-10: Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!" Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.
Det var endast några bibeltexter ur den delen. Men jag valde ändå att ta med hela här nu. För jag tänker inte berätta om boken nu utan jag tänkte berätta om en annan sak för några månader sen. Vi i kyrkan ordnade en ungdomshelg, där både de som var troende och inte skulle kunna få vara och inte känna sig borta. Det var lördag -> söndag, och en Markus Duseus predikade båda mötena vi hade. Detta var en helg gjord för andra men även för mig fick den helgen en stor betydelse. På söndagen predikade han om just denna texten, så imorse när pappa läste den satte jag nästan oboyen i halsen, för jag har funderat så mycket över den texten, och predikan som Markus hade. Så då flög mina tankar tillbaka till helgen. Markus frågade oss tex, att om någon har ont i huvudet och frågar om ni har någon alvedon, och ni inte har någon. Säger ni då nej och inte gör någonting åt det? Eller säger ni att ni får be för personen istället? För det vi har, de kan vi ge vidare. Vi har helige ande, vi har Gud. Och Gud kan göra under. Han kan hela folk. Vi kan hjälpa folk, men vågar vi fråga för folk om vi får be för dem? Alltså även om de inte alls är kristna och inte bryr sig? Vågar du verkligen be då? Eller om du har en alvedon, men istället för att ge den, så frågar du om du får be? Alltså vad gör du i dina sånna situationer. Nu har jag inte själv bett för någon annan med huvudvärk. Men jag har själv bett ofta när jag har ont i huvudet och sagt: Huvudvärk försvinn i Jesu namn, i Jesu namn huvudvärk försvinn. Och det är inte ovanligt att många av de gånger jag gjort det, så har det försvunnit. Men tänk om vi skulle göra som de i texten. De personerna måste ha haft medkänsla, de måste ha känt något för den där mannen, och de ville dela med sig av de bästa de hade. Mannen ville ha pengar, men det hade Petrus inte, så istället delade han med sig av det bästa han hade. Tänk på det, utmana dig själv. Vill du göra som Petrus och hjälpa andra när du fylls av medlidande? Eller tänker du bara gå förbi och inte göra någonting?

Jag var i Värnamo i helgen med min pojkväns kyrka som åkte dit. På fredagskvällen var bara ungdomarna där och det var möte. Det var en ungkille som predikade och jag tog verkligen till mig de han sa. Jag kommer inte ihåg allt han sa.. Men en sak som fastnade var att vi ska säga till Gud vad vi vill ha. Jag kom och tänka på det extra mycket när jag tog ett mannakort(de är en burk med massa kort med ett kort med bibelord på varje) så fick jag en text ur Fil 4:6: Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
Jag tror på en Gud som är levande och kan göra under. När jag ber till honom så hör han, innan jag ens hunnit be så vet han vad jag ska säga. Om vi ber om något så kommer vi få det. Om vi tror. I matt 7:7 står det, Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Men då kommer också kruxet med det, jag öppnade bibeln i skolan och lästa idag. Då läste jag en bit ur matt 17 det var vers 14-21, och där står det: När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom och sade: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom." Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig." Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut demonen?" Han svarade: "Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er."
Där står det alltså att vi måste tro för att saker ska ske, så då kan vi ändå inte bara be och få om vi inte tror. Men vad vi vill ha måste vi ändå berätta för Gud. Vi måste berätta om våra önskningar.
Blessyou!

Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? - Rom 8:31
Tänk på det, för egentligen.. Vem kan vara emot oss när Gud är för oss. I en lovsång går texten såhär; And if our God is for us, then who could ever stop us. And if our God is with us, then what could stand against.
Nu var texten på engelska dock, men de är ju samma sak. Om Gud är för oss, med och allt det där. Vem kan då stoppa oss och stå mot oss? Det är en bra fråga. Tänk på det. För med Gud kan vi göra allt möjligt! Blessyou!

Idag tänkte jag utgå ifrån ett bibelord. Romarbrevet 15:1-2

Det här inlägget kommer inte handla om vad som helst, inte heller om något filmtips eller så som i de senaste inläggen. Detta inlägget kommer handla om en person. En speciell person. Nämligen om min morfar! Morfar Sigge! Speciellt min morfar har styrkt mig och min tro så sjukt mycket. Jag skulle nog faktiskt inte tro så som jag gör idag om det inte vore för honom. För han har verkligen funnits där för mig och han är verkligen en förebild för mig. När han börjar prata om Gud och under han har varit med om så kan man bara inte sluta lyssna. En sak som han varit med om stod faktiskt med i en tidning en gång och jag kan väl likaväl berätta lite här också. Min morfar hade mycket migrän för ungefär 20 år sedan. Han hade en väldigans problem med det hela tiden. Han var på midsommarkonferensen på Ralingsås då en engelsman predikade och bad alla med migrän ställa sig upp i bänkarna. Morfar ställde sig då upp och han kände en varm ström gå uppifrån och ner. Det var otroligt starkt och stort säger han. Gud helade honom där han stod. Sedan dess har han aldrig haft migrän. Sjukt häftigt är det verkligen. Morfar har med alla sina berättelser styrkt mig och jag vill verkligen tacka honom. Iochmed att jag vet att han läser bloggen ibland så kanske han ser det, så isåfall, tack morfar! Alltså, genom att träffa min morfar förstår jag att Gud är god, för jag kan verkligen se Gud i honom. Han är en person som ber hela tiden. Han var här senast igår och innan han gick sa han; Linnea, jag ber för dig och jag ska fortsätta be.
Min morfar verkligen älskar folk och vill andras bästa. Han ser vad som är rätt och fel och gör som man bör göra. Han är en underbar person. Så endast genom honom, så förstår jag att Gud är stor!
-Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek-Joh13:35
Bless!

Jag har nu idag kollat på filmen Furious Love. Jag kan inte säga något annat än att den filmen verkligen fastnade i mitt hjärta. Filmen är på riktigt då, haha de är en dokumentär eller vad man kan säga. Det handlar om några som går ut i världen. I trailern säger dom det, att ibland behöver man gå in i mörkret för att visa ljuset. Eller något i stil med det. De är några som alltså går dit där allt är som mörkast. Nu menar jag inte att himlen är svart. Men att det finns ondska vid dom. För att kunna visa Gud. Visst de finns det där vi är nu också. Men där det finns ondska som mest. De är med och driver ut demoner ur folk. Och deras berättelser är hemska. De går till folk som tar droger och folk som är protituerade. Så hemsk är filmen. De går till folk som är häxor, de går liksom över allt i världen där de finns ont. Och det människorna gör som åker dit är att älska dom. Iallafall häxorna och andra människor då. För de som har demoner i sig måste dom ju be för. Men de enda de kan göra för vissa är att älska dom. En man hade en dröm och de var om massa sånt. Gud hade sagt att de ni ska göra är att älska dom, och låt mig förändra dom. Och de som hände i filmen träffar mig liksom. De är så mycket dåligt och ont i världen. Och jag sitter bara här i skolan medans tusentals av människor är med om allt hemskt. Jag tycker verkligen ni ska se den filmen, den har förändrat mig på något sätt, och den kanske säger någonting till dig också! Bless!