För några veckor sedan nu fick jag beskedet om att jag hade kommit in på de två skolor jag hade sökt till i höst. I julas hände det saker i mitt liv och jag bestämde mig för att söka in till kursen Testa Mission. Jag kände att jag behövde släppa allt för ett tag och åka iväg från Sverige. Visserligen var det något jag alltid hade velat, att testa på mission, men den stora anledningen var för stunden inte det. Tiden gick och jag sökte inte in till något annat på flera månader förrän jag i april insåg att jag behövde gå en bibelskola. Jag sökte därför in på en bibelskola med beslutet att jag inte skulle göra något annat än det. Efter bara några få veckor fick jag först svar från Testa Mission. Trots mitt beslut att gå bibelskola började jag på något sätt ändå fråga mig själv om det verkligen var den väg jag skulle gå. Jag fick senare reda på att jag även hade kommit in på bibelskolan och allt i mitt huvud blev kaos. Jag visste egentligen vad jag hade bestämt mig för men trots det så tvekade jag.

Jag befann mig i Tollarp under de dagarna då det hände. Jag pratade med min faster med familj som jag då bodde hos för tillfället och visste inte alls hur jag skulle göra. Jag pratade även med kristna vänner där nere och de sa åt mig att be. Jag bad och jag bad och jag bad om ett tydligt tecken för att få reda på vad som var rätt. Jag hade helgen på mig att bestämma mig och jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Min tid i Skåne var slut och jag skulle hem till lilla Ljungby igen. Jag hade varit och köpt mat då jag körde upp framför vår garageuppfart den där lördagskvällen. Min blick följde de bilar som var pakerade längs med vägen och från det hållet jag kom såg jag först den röda bilen, sedan den gula och därefter den gröna. Röd, gul, grön. Bolivias flagga. Det var landet Bolivia jag hade sökt till på Testa Mission och kommit in till. Jag hade visserligen bett Gud om ett tydligt tecken, men detta tecknet var verkligen tydligt. Jag som verkligen hade velat gå bibelskolan fick helt plötsligt en frid inom mig om att det var Testa Mission jag skulle gå. Det var ingen tvekan om att Gud hade visat vägen för mig, och det på ett väldigt tydligt sätt. För det första brukar det inte finnas gula bilar på vår gata, ännu mindre Bolivias färger i rätt ordning parkerade(i alla fall från det håll jag kom ifrån). 

Jag ska inte ljuga. Jag längtade efter att få gå bibelskolan. Jag hoppades av hela mitt hjärta på att jag skulle få komma in och än idag hoppas jag på att få gå där en dag. Men när Gud pekar på en väg, då kan jag inte säga nej, då vill jag inte säga nej. 
För Herre, dit du går vill jag också gå. 

(Bilarna utanför min garageuppfart som på bilden blir en fekvänd Boliviansk flagga.)