Alla är syndare = Alla hoppar
Jag fick på Flahult höra en liknelse. En liknelse som jag bärt med mig ganska mycket och funderat över. Liknelsen handlade om att vi människor syndar och hur Gud ser på det:
Vi är alla syndare och vi alla syndar. Det kan ofta vara så att vi jämför synder, att vi sätter olika skalor på det. Vi kan säga att vi hoppar olika högt. Vi kan tänka att om någon dödar en person så är det en jätte stor synd och då hoppar den personen jätte högt. Medan en annan person kanske bara ljuger och då räknas inte det som en jätte stor synd och därför hoppar den personen bara lite upp och ner. Du vet säkert hur det är. Det är jätte lätt att säga att man hoppar olika för att man tycker att synderna är olika stora.
Men det är såhär. Vi kan se hur olika högt personer hoppar för att vi ser dem ifrån sidan. Men Gud, som sitter ovanför och ser allt uppifrån, han ser inte hur högt vi hoppar. Han ser bara att vi hoppar.
Tänk på det. Vi kan lätt göra skillnad på synder och dömma personer för deras hopp, men det är inte våran uppgift, det Guds sak att göra det. Men du vet, han ser ju allt uppifrån och han ser bara att vi hoppar, inte hur högt vi hoppar.
Centrum
Det finns en låt som heter Centrum. Det finns många lovsånger som uttrycker precis vad man vill säga och Centrum är en sådan låt. Refrängen lyder: Jesus, var i centrum av mitt liv. Var den mitt allt kretsar kring. Var i centrum av mitt liv.
Första gången jag hörde den så var jag tvungen att bara lyssna på texten. Att sjunga att man vill att Jesus ska vara i centrum av sitt liv och att det ska vara han som allting kretsar kring är faktiskt en väldigt stor sak. Det kan förändra så många saker i ens liv.
Jag fick börja fundera på hur jag hade det i mitt liv och vad mitt liv egentligen kretsade runt. Jag insåg snart att många saker faktiskt inte bara snurrade om Jesus, att många saker snurrade kring något annat. Det kan ofta bli så, att man tappar fokus. Låten Centrum har därför hjälpt mig. Jag har fått påminna mig om hur jag egentligen vill ha det och jag har fått sjunga till Gud. Fått sjunga till honom att jag vill att Jesus ska vara centrumet i mitt liv och att jag vill att det ska kretsa runt honom.
Hur har du det i ditt liv? Om du är kristen, kretsar livet kring Jesus eller kring något annat?
Om du inte är kristen, vad är det som ditt liv kretsar runt egentligen?
Om du inte är kristen, vad är det som ditt liv kretsar runt egentligen?
Ni kan alla fråga er själva vad ni vill ska vara centrumet i era liv.
Här neranför mig så har jag låten Centrum fast på engelska. Jag skulle vilja att du lyssna igenom låten och lyssnar på texten. Låten säger så mycket och jag vill bara dela med mig av låten för den är verkligen så bra.
Matteus 18:21-35
Häromdagen så bestämde jag mig för att börja läsa Bibeln ifrån Nya Testamentet och läsa lite varje dag. Idag hade jag suttit ganska länge och läst tills jag kom fram till Matteus 18, stycken där det handlar om förlåtelse. Jag har aldrig upplevt texten så stark innan så jag var tvungen att läsa igenom den ett antal gånger för jag hade aldrig fattat det så solklart förut.
Stycken lyder såhär och är ifrån Matt 18:21-35.
Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.
Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.”
Många gånger kan man undra varför man ska förlåta andra men trots det så ber man själv Gud om förlåtelse. Jesus säger klart och tydligt att man ska förlåta andra. Om vi får så mycket förlåtet av Gud, hur skulle vi inte då kunna förlåta andra för det lilla som de kanske gör? Det är en bra fråga. Att förlåta kan vara något av de svåraste som finns men det är ändå så viktigt.
Jag skulle vilja att ni läser igenom texten igen. Fundera över texten och vad den kan betyda för dig? Är det som Jesus säger sant eller vad tänker du när det handlar om förlåtelse?
Ett citat - Facing the Giants
Jag tänker låta detta citat få tala för sig själv:
"Vad är syftet med att leva? Jag gillar att leva men vissa saker glöms med tiden bort. För det mesta har det bara handlat om oss själva. Bibeln säger att Gud skapade oss för sin skull, för att högakta honom. Jesus sa att det viktigaste i livet är att älska Gud överallt annat och älska andra som sig själv. Så om vi lever utan att åstadkommit något så har vi inte insett det. Då blir allt meningslöst. Saker vi gör är bara en del av hur vi högaktar Gud. För han bryr sig om din tro. Han bryr sig om det du tycker om och är med på det. Gud skickade Jesus så att vi kunde leva för honom. Det är därför vi är här. Vi måste hedra honom i allt vi gör. Vi lovordar honom vare sig vi förlorar eller vinner, så vad lever ni för? Jag har beslutat att ge Gud allt jag har, resten får han besluta" - Facing the Giants
Himlen, de kristnas mål!
Alla har ett mål i livet. Vissa kanske har som mål att skaffa sig en bra karriär, kanske att skaffa familj eller att åka till något speciellt ställe. Vissa mål kanske är lite större än andra men vi har alla mål i livet som vi vill nå upp till. Kristna har också ett mål och det att komma till himlen. Guds folk strävar efter att komma till himlen. Det är ett mål som är större än jordiska mål och det målet är nödvändigt för kyrkans liv.
Kära syskon, ta mig till föredöme, och lär er av dem som lever efter det exempel jag och mina medarbetare har gett er. Jag har ofta sagt er, och jag säger det igen med stor sorg, att det finns många som är fiender till budskapet om att Kristus dog på korset för vår skull. Dessa människor är påväg att förevigt gå förlorade, för de tänker bara på att tillfredställa sina kroppsliga begär. De skryter över sådant som de borde skämmas över, och är helt inriktade på livet här på jorden. Men vårt hemland är himlen, och från honom ska Herren Jesus Kristus förvandla våra dödliga kroppar, så att de blir lika den kropp han fick då han uppväcktes från de döda, för han är Herre över allt och alla. Därför, mina syskon, ska ni hålla fast vid er tro på Herren Jesus, ni som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min stolthet - Fil 3:17-4:1
Vad säger denna bibeltext? Jo, den säger att vi inte ska ha jordiska mål, utan att vi ska himlen som ett mål. Visst, vi kan ha som mål att komma in på den linjen eller så, men inte att målet med våra liv ska vara jordiska. Livet handlar alltså om andra saker än det vi ser här på jorden. Handlar vi efter det målet som vi har så får vi konflikter i våra liv.
Har ni någon gång hört berättelsen om Stefanos i Apostlagärningarna, han som blev stenad till döds? Om inte, så kan ni läsa det i Apg 7:54-60. Han fick motstånd när han gick efter sitt mål. Stefanos blev stenad men han hade blicken fäst mot himlen, hans mål var himlen och det var där han hade sitt fokus. Om vi har vårat fokus på himlen så kan vi komma långt. Guds ord ska leda oss och det händer något när vi ser Guds härlighet. Stefanos var fylld av tro och den Helige Ande. Han stod fast och vek inte undan. Stefanos hade bestämt sig för himlen och att följa Jesus kostar ens liv. Gud vill hjälpa dig att se Jesus och hjälpa dig ha din syn märkt på honom. Frågan är bara om du vill ha himlen som ett mål? Be till Gud isåfall, be att han ska hjälpa dig att se honom. Ju närmare Gud vi drar oss, ju mer ser vi också honom. Gör vi det, så blir det lättare att gå efter vårat mål, att komma till himlen.
Jag vill gå den vägen, jag vill gå mot himlen. (Genom att ha gemenskap med Gud, låta Gud använda mig, göra det Gud vill, och på så sätt sträva efter himmelen). Jag vill gå tillsammans med mina syskon i Guds familj mot himlen. Kosta vad det kosta vill. Jag tror på Gud och jag vill följa Jesus. Om du vill, så får du gärna hänga med!
Flahult och ett kors runt halsen
Som de flesta redan vet så har jag de senaste 2,5 veckorna varit på Flahults ungdomsbibelskola! Jag har gått på Flahult tre gånger och har alltså nu gått mitt sista år där. Flahult har varit det bästa i mitt liv och jag har fått spendera sammanlagt 7,5 vecka på bibelskolan. Jag har fått vara med om så mycket, lära mig mycket och jag har också fått förbättra min relation till Gud men också till andra människor.
Har man 4 lektioner + bibelläsning + andakter varje dag så kan man säga att man får lära sig mycket. Det har varit så intressant att få gå där och fått höra allting som har sagts. Det är alltså många saker som jag kommer ihåg och så mycket jag vill säga, fast jag kan ju inte skriva allt på en gång.
Det var en predikan på en kvällssamling som jag har tänkt på mycket nu efteråt. Det var såhär att killen som pratade kollade på sin vigselring och sa: "Jag är inte gift bara för att jag har en vigselring. Jag måste ju leva som att jag är det med. För skulle jag ta av mig ringen så kan jag bara visa andra att jag är det genom hur jag lever. Jag är inte heller kristen bara för att jag har ett kors runt halsen. Jag måste leva som att jag är det också. Inte bara säga att jag är det utan att handla efter det med!".
Det kan verka väldigt simpelt men det är ju så. Jag har ofta korshalsband eller någon tröja med kristet tryck på, men.. Jag vill ju inte att människor bara ska veta att jag är kristen genom vad jag har på mig? Jag vill ju att andra ska se att jag är kristen genom mitt liv, genom det jag tänker och genom det jag gör.
Det kan vara lättast att bara ha ett kors runt halsen och låta andra se att man är kristen genom det, men är det verkligen det jag vill? Är det verkligen det som du vill?
Fundera på det. Vill du visa att du är kristen genom gärningar och ditt liv eller genom ett litet halsband? Det är helt och hållet upp till dig. Men fundera på det. Jag vet vad jag vill iallafall och nu är det upp till dig att avgöra vad du vill.
Fundera på det. Vill du visa att du är kristen genom gärningar och ditt liv eller genom ett litet halsband? Det är helt och hållet upp till dig. Men fundera på det. Jag vet vad jag vill iallafall och nu är det upp till dig att avgöra vad du vill.
Bless!
Ett kvällsmöte tillsammans Den Helige Ande
Igår var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Vi var här på Flahult och hade kvällsmöte som vi brukar ha varje kväll. Just igårkväll handlade predikningen om den Helige Ande, som är en del av Gud och som kan bo i oss. Det var mycket som berättades och efteråt så fanns det olika stationer som man kunde komma till. Ett om man ville bli helad, ett om man ville bli fylld av den Helige Ande och sen var det en till som jag inte riktigt kommer ihåg. Fast det som jag kommer ihåg är att jag gick till den platsen man skulle gå till om man ville ha mer av den Helige Ande.
Det var rätt läskigt att gå fram dit och det var rätt omtumlade att stå där också. Vissa började skaka, vissa grät och grät och vissa skrattade. Alla mötta av den Helige Ande men alla på olika sätt. Det var ibörjan som en tjej började skaka och föll ner på marken. Sådana saker hade jag bara sett på dokumentärer innan, så jag visste att det fanns, men det var inte förrän i det ögonblicket som jag såg det, som jag förstod att Gud verkligen är stor.
Det var alltså första gången jag förstod hur stor Gud är. Det är sjukt och det är så svårt att förstå, men han är ju så mycket större än vi fattar liksom. Det händer något i oss när vi inser sådana saker. För mig var det så stort och jag bara föll ner och grät. Jag vet inte vad som hände, för jag bara grät och grät. Oftast när man gråter så hänger tankarna och tårarna ihop, men nu var det som att jag grät utan att tänka på det och i mina tankar så undrade jag vad som faktiskt hände.
Det var första gången som jag verkligen var med om det och det blev på något sätt så stort för mig. Det är inte så ofta som det på ett vanligt möte händer att Gud möter människor så mycket. Gud kan möta människor på olika sätt men just det sättet är något speciellt. Det är så underbart att se hur stor Gud är och hur liten vi är, också hur liten djävulen är. För kommer Gud och verkar i oss så blir djävulen arg. Vi fick se lite av djävulens makt också under mötet, men det var ändå Gud som var störst i alltihop. Att just förstå hur stor Gud är, det är något otroligt! För Gud är så stor, så mycket större än vi tror!
Flahults tonårsbibelskola x3
Just nu är jag på Flahults tonårsbibelskola. Det har gått lite mer än en hel vecka och det är endast 9 dagar kvar tills det slutar. Bland de första dagarna så kändes det som att tiden stod still. Det kändes som att vi hade varit här hur länge som helst och att vi hade en evighet kvar här. Fast nu, har tiden bara försvunnit och endast några dagar återstår. Jag kan inte fatta att jag varit här i mer än 6 veckor totalt under dessa tre år. Det är svårt att beskriva känslor man har, men jag kan sammanfatta med att säga att Flahult har varit det bästa i mitt liv!
Det är många saker som är viktiga för en, men för mig är det här med Gud det allra viktigaste. Det är inte alltid som man handlar efter det, för man kan lätt tappa fokus. Men Gud är ändå det som är det viktigaste för mig.
Första året på Flahult, då trodde jag att jag tog allting så seriöst men det kanske jag inte gjorde när jag tänker på det nu i efterhand. Jag var en blyg liten tjej som inte sa så mycket. Min tro var inte så starkt men under den sommaren så blev den bara starkare och starkare. Jag tror att bibelläsning och kunskap om Gud för våran tro mycket starkare. Jag märkte att Gud svarade på mina böner och jag förstod att Gud verkligen lyssnade på mig.
Andra året på Flahult så var inte allt på topp. Jag kämpade mycket med Gud. Man kan ha såkallade "ökenperioder" i sitt liv då Gud känns långt borta. Det var det jag hade då. Det kändes som att Gud var långt borta, men han var ändå så nära. En ledare sa till mig att Gud ibland lekar kurragömma med oss för att se om vi letar efter honom. Det var inte lätt att leta honom för jag kunde liksom inte hitta honom direkt. Men ibland kan det ta tid, vilket det också gjorde. I slutet av lägret insåg jag hur mycket Gud älskade mig och att han aldrig skulle lämna mig. Han lekte ju bara kurragömma med mig för att se om jag verkligen letar efter honom.
Mitt tredje och sista år på Flahult har bara gått halvvägs men det känns som att vi precis börjat. Tårarna kommer om jag börjar tänka på att vi snart ska hem. Trots att det bara har gått en vecka så har jag lärt mig så mycket. De tre sista åren har varit en lång resa för mig där jag har fått lära mig både det ena och det andra. Jag har fått växa i min tro och förstått att Gud älskar mig. En sak som jag lärt mig iår är att det aldrig är försent att vända om till Gud. Gud säger liksom aldrig att det är kört. Hur långt borta vi än är så kan vi alltid vända oss om och komma tillbaka. En annan sak är att jag har äntligen förstått hur mycket Flahult har fått betyda för mig. Bara det är ett stort vittnesbörd för mig. Jag kommer ha så mycket att berätta för er när jag kommer hem så jag vill inte ta och berätta allt här och nu.
Många kan fundera på varför man egentligen åker på ett läger så som Flahult. Jag kan säga det att det nog har varit avgörande för mig. Jag skulle aldrig vara här jag är idag i min tro om inte jag hade varit här. Flahult är en sådan stor del av mitt liv och jag är så tacksam för allt Gud har gett mig här. Jag hade inte viljat vara någon annanstans än just här. För Flahult, det är det bästa i mitt liv!
Det är många saker som är viktiga för en, men för mig är det här med Gud det allra viktigaste. Det är inte alltid som man handlar efter det, för man kan lätt tappa fokus. Men Gud är ändå det som är det viktigaste för mig.
Första året på Flahult, då trodde jag att jag tog allting så seriöst men det kanske jag inte gjorde när jag tänker på det nu i efterhand. Jag var en blyg liten tjej som inte sa så mycket. Min tro var inte så starkt men under den sommaren så blev den bara starkare och starkare. Jag tror att bibelläsning och kunskap om Gud för våran tro mycket starkare. Jag märkte att Gud svarade på mina böner och jag förstod att Gud verkligen lyssnade på mig.
Andra året på Flahult så var inte allt på topp. Jag kämpade mycket med Gud. Man kan ha såkallade "ökenperioder" i sitt liv då Gud känns långt borta. Det var det jag hade då. Det kändes som att Gud var långt borta, men han var ändå så nära. En ledare sa till mig att Gud ibland lekar kurragömma med oss för att se om vi letar efter honom. Det var inte lätt att leta honom för jag kunde liksom inte hitta honom direkt. Men ibland kan det ta tid, vilket det också gjorde. I slutet av lägret insåg jag hur mycket Gud älskade mig och att han aldrig skulle lämna mig. Han lekte ju bara kurragömma med mig för att se om jag verkligen letar efter honom.
Mitt tredje och sista år på Flahult har bara gått halvvägs men det känns som att vi precis börjat. Tårarna kommer om jag börjar tänka på att vi snart ska hem. Trots att det bara har gått en vecka så har jag lärt mig så mycket. De tre sista åren har varit en lång resa för mig där jag har fått lära mig både det ena och det andra. Jag har fått växa i min tro och förstått att Gud älskar mig. En sak som jag lärt mig iår är att det aldrig är försent att vända om till Gud. Gud säger liksom aldrig att det är kört. Hur långt borta vi än är så kan vi alltid vända oss om och komma tillbaka. En annan sak är att jag har äntligen förstått hur mycket Flahult har fått betyda för mig. Bara det är ett stort vittnesbörd för mig. Jag kommer ha så mycket att berätta för er när jag kommer hem så jag vill inte ta och berätta allt här och nu.
Många kan fundera på varför man egentligen åker på ett läger så som Flahult. Jag kan säga det att det nog har varit avgörande för mig. Jag skulle aldrig vara här jag är idag i min tro om inte jag hade varit här. Flahult är en sådan stor del av mitt liv och jag är så tacksam för allt Gud har gett mig här. Jag hade inte viljat vara någon annanstans än just här. För Flahult, det är det bästa i mitt liv!
Everything
Idag (1 juli) så drar jag iväg på Flahults tonårsbibelskola som är 2,5 vecka långt. Jag kommer inte ha så mycket tillgång till datan, vilket gör att jag inte kommer kunna skriva så mycket här även om det kanske kommer in ett inlägg eller två.
Innan jag åker så tänkte jag att jag skulle förklara en bild för er. Bilden som jag har här är likadan som den jag har längst upp på min blogg. Vissa har kanske lagt märke till den många gånger, men för andra kanske det är första gången idag.
Bilden kommer ifrån ett drama till låten Everything. Lite längre ner så har ni videon med, men jag kan ta och berätta lite om vad den handlar om. Bilden är på mig tillsammans med några , vi gjorde dramat på ett ungdomsmöte som vi i kyrkan hade. Everythingdramat är ganska känt och de flesta har sett det.
Det handlar om en tjejen som sitter ner på bilden. Gud skapade henne och levde ett tag tillsammans med henne. Sedan kom saker emellan. Det är allt ifrån alkohol till perfekthet, från pojkvän till djävulen. Dessa saker drar henne mer och mer bort ifrån Gud. Hon är långt borta men försöker att kämpa emot för att komma tillbaka till Gud. Man ser hur Gud försöker dra henne närmare honom och plötsligt så står han där, framför alla problemen och det jobbiga och skyddar henne. Det är där bilden är ifrån. När Gud står framför allting och skyddar tjejen.
Det är lite så det är. Jag tycker att det liknar mitt liv, saker kommer ivägen ibland och försöker ta bort en ifrån Gud. Då får man bara börja kämpa och försöka komma tillbaka. Gud finns där och kämpar för dig med. Så ge inte upp!
Kolla på videon en gång, visst. Ni kanske sett det många gånger förut, men man kan aldrig få för mycket av den!
God Bless You!
Innan jag åker så tänkte jag att jag skulle förklara en bild för er. Bilden som jag har här är likadan som den jag har längst upp på min blogg. Vissa har kanske lagt märke till den många gånger, men för andra kanske det är första gången idag.
Bilden kommer ifrån ett drama till låten Everything. Lite längre ner så har ni videon med, men jag kan ta och berätta lite om vad den handlar om. Bilden är på mig tillsammans med några , vi gjorde dramat på ett ungdomsmöte som vi i kyrkan hade. Everythingdramat är ganska känt och de flesta har sett det.
Det handlar om en tjejen som sitter ner på bilden. Gud skapade henne och levde ett tag tillsammans med henne. Sedan kom saker emellan. Det är allt ifrån alkohol till perfekthet, från pojkvän till djävulen. Dessa saker drar henne mer och mer bort ifrån Gud. Hon är långt borta men försöker att kämpa emot för att komma tillbaka till Gud. Man ser hur Gud försöker dra henne närmare honom och plötsligt så står han där, framför alla problemen och det jobbiga och skyddar henne. Det är där bilden är ifrån. När Gud står framför allting och skyddar tjejen.
Det är lite så det är. Jag tycker att det liknar mitt liv, saker kommer ivägen ibland och försöker ta bort en ifrån Gud. Då får man bara börja kämpa och försöka komma tillbaka. Gud finns där och kämpar för dig med. Så ge inte upp!
Kolla på videon en gång, visst. Ni kanske sett det många gånger förut, men man kan aldrig få för mycket av den!
God Bless You!
