De gåvor som vi fått ifrån Gud, de är alla lika viktiga!

Det var inte längesen jag insåg att Gud ville ha något att göra med just mig. Att Gud hade en plan för mitt liv och att han hade så mycket han ville ge mig. Att han hade lagt ner gåvor i mig som jag sedan skulle kunna få använda. Okej, det är väl kanske något av det första man hör i kyrkan och av kristna. Att vi är älskade, att Gud har en plan för våra liv och att han har gett oss olika gåvor. Fast det är en sak att veta det och en annan att verkligen förstå det.

Jag är lite som alla andra. De flesta har någon gång sneglat åt någon annans håll. Checkat in vad som är bra med andra personer och man sätter sig in i en skala. "Den personen är så bra att den får vara ganska högt upp, men, jag är inte lika bra, så jag får vara längre ner, mycket längre ner." Förstår ni grejen? Jag har ofta tänkt så iallafall. Vissa kanske tar skalor i vem som är snyggast eller mest populärast, men det är inte vad jag har gjort, jag har tagit skalor på gåvorna från Gud.

Det som jag aldrig fattade, som ingen hade sagt eller predikat för mig, var att alla gåvorna är lika viktiga. Alla människor har olika gåvor, några av gåvorna är: att vara ledare, kunna hela människor, kunna profetera, kunna tala i tungor m.m. De 4 gåvorna hade jag speciellt hackat upp mig på. Jag har ju alltid varit kristen och det har många av mina vänner med. En tjej som jag känner, hade fått vara med om så många coola grejer och hon hade så många "coola" gåvor. Jag jämförde mig självklart och jämfört med henne var jag ingenting. Jag hade ju trott på Gud i hela mitt liv, men aldrig hade jag fått vara med om sådana stora grejer och inte hade jag sådana "coola" gåvor. Idag vet jag att alla gåvor är lika viktiga och ingen gåva är "coolare" än någon annan. De tankarna som jag levde med i alla de åren, drog sönder mig inuti och jag visste inte vad jag skulle göra, jag mådde riktigt dåligt över det.

Det var inte förrän på Flahult förra året, som en ledare pratade om gåvor på en lektion. Det var inte förrän då som jag insåg att mina gåvor var lika viktiga som min kompis gåvor. Ledaren sa att "Ingen gåva är mer speciell eller mer viktig än någon annan" och "var gåva har lika stort värde, ingen har större värde och alla behövs lika mycket".

Då ramlade allt ner framför mina ögon. Jag kanske inte har de gåvorna som märks mest, men mina är lika viktiga ändå! Jag hade, i alla åren, gått och funderat över varför jag inte hade de bästa gåvorna. Men grejen är att det inte finns några gåvor som är bättre än någon annan, alla är ju lika bra! Det var ju det jag hade missat! Ingen hade ju berättat det för mig, ingen hade ju någonsin sagt till mig att de gåvorna som kanske inte syns, är lika bra som de som märks mest.

Idag vet jag att, alla gåvor, stora och små, är lika viktiga för Guds rike. Alla är lika viktiga för Gud. Så det jag vill säga till er, är att vare sig vilken gåva du har, så är du lika viktig som alla andra. Gud har en plan för ditt liv, han har lagt ner gåvor i dig som du kommer att använda för att göra Gud större. Om du inte vet vilka gåvor du har, oroa dig inte, Gud har planer för dig med. Han älskar dig och lagt ner otroligt mycket bra i dig! Men kom ihåg, kom ihåg det viktigaste: alla gåvor är lika viktiga!

Kommentarer
Postat av: David

Hej igen!



Jag håller verkligen med dig om detta, grymt att du delar det här - jag tror verkligen det är en grej många funderar på och som kanske inte är så vanligt att man diskuterar. Efter några år in på min aktiva (och seriösa) vandring med Jesus som fadder/ledare har jag varit med om så många olika situationer och olika människor att jag börjat inse mer och mer att i längden spelar alla lika stor roll, alla gör lika stor del - oavsett om en persons gåva används ständigt eller sällan, synligt eller i det tysta. Framförallt inför Gud om någon (är alla gåvor lika även om vi t o m skälva kan se det ibland). Trots detta kan jag dagligen komma på mig själv med att vara avundsjuk på någons gåvor, tvivla på om mina är tillräckliga och ibland till och med se ner på någon som ser ut att inte tillföra något. Det är fel, så vill inte Gud att vi ska vara - vi behöver inte vara det. Det är fantastiskt bra att du påminner oss.



När jag läste ditt inlägg kom jag tänka på en händelse jag var med om nyligen. 



Det var en av konfirmanderna i gruppen jag är med i som ledare, jag tyckte personen verkade lite tyst - sade inte så mycket på lektioner etc. följde mest med lite i det tysta. Men hela tiden under lägret vi var på så lös konfirmandens stora mod, vilja och godhjärtadhet igenom - inser jag i efterhand. När det var drama och ingen vågade ta en svår roll som folk var rädda för var personen genast framme och tog på sig det tuffa jobbet, när prästen efterfrågade en läsare av en svår text och folk satt i pinsam tystnad  offrade personen sig igen. Så höll det på hela lägret. Finalen var under en förbönsmässa när jag och en annan förbejdare bett för konfirmanden, då tackar konfirmanden, böjer sig fram och lägger sina händer på mig och den andra förbedjaren och ber för oss. Jag har aldrig varit med om något liknande, så oväntat, så otroligt stort av en konfirmand, någon som vart rätt tillbakadragen som inte verkar brytt sig särskilt mycket om omgivningen. Denna person hjälpte och stöttade andra genom hela lägret, i det tysta, och t o m öppet ber för sina ledare utan att någon annan ser det, utan att någon annan berömmer honom, endast av sitt goda hjärta. Snacka om att Gud ger gåvor av värde till alla. Jag känner mig så stärkt av att det finns sådana personer i detta land. Sådana behöver vi fler av, och som du sagt vi måste minnas att alla har gåvor av stor och lika betydelse. Vi får helt enkelt bara göra det bästa vi kan för att hjälpa folk att ta fram sina gåvor och tacka Gud för hur han använder oss och våra medmänniskor!



Jag vill bara säga det också att din blogg är grym, jag vet inte hur många läsare du har, men jag är säker på att vi samtliga som läser älskar den och får ut så mycket av den - även om inte alla alltid kommenterar. Jag själv blir jätteglad när jag ser ett nytt inlägg och längtar genast till nästa när jag läst det. För mig har det varit fullt upp med konfirmander det senaste så jag har inte kunnat kommentera men jag har läst med glädje - imorgon är det dagen d - konfirmation - jag hoppas Jesus är med oss och verkligen uppfyller alla konfirmander med sin ande och hjälper dem att fortsätta på sin väg med Jesus även efter att de lämnar sitt trygga konfirmand-bo.



Efter imorgon ser jag fram emot att i lugn och roa läsa och fundera över spännande grejor i din grymma blogg, och njuta av sommarlov!



Ha det gott!



(Känns som jag tar över med min långa kommentar, men det du skrev väckte många tankar som bara behövde flöda ut)



:)

2012-06-30 @ 01:08:08
Postat av: David

Ber om ursäkt för de dubbla kommentarerna - av någon anledning lyckades en halvskriven kommentar skickas iväg först. Kan du, så bara ta bort den första kommentaren.

2012-06-30 @ 01:10:39
Postat av: Nina

Jag håller verkligen också med David om att din blogg är grym! Så bra tankar! Jag undrar om du skulle vilja dela med dig dina tankar om alkohol? Hur ser du på det? Är det okej som kristen att dricka? Ha det gott!

Svar: Tack så mycket Nina! :)Ja det kanske jag skulle kunna göra. Jag ska tänka på det! :)
Bless! :)
Linnea Amanda Sandgren

2012-07-01 @ 18:59:11
Postat av: Jennie Prüss

Linnéa! Vad duktig du är! Jag blir verkligen rörd av vad du skriver. Du är en stor förebild för mig ska du veta, och jag tycker din blogg är fantastisk! KRAM JENNIE

Svar: Tack Jennie! Nu blev jag rörd! Tack så jätte mycket Jennie! Du är så bra! Massa kramar! <3
Linnea Amanda Sandgren

2012-08-14 @ 19:36:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0