Igår, första dagen på året, så kom jag hem från några fantastiska dagar på den kristna nyårskonferansen Unite12 i Jönköping. Jag hade många vänner med mig, både kristna och okritsna, vilket för mig var ett stort bönesvar. Jag ska berätta mer om det snart. Men Unite tyckte jag blev jätte lyckat, många bra predikningar som kom direkt in i hjärtat, så det var riktigt mäktigt. På många av mötena pratade de om att älska människor och de gav ut frågan vilka av våra vänner vi ville ta med oss till Unite nästa gång. Det var samma sak som de tog upp förra gången, vilka människor vi ville leva för och ta med oss denna gången. Sanningen var de att jag bestämde mig då, som ett nyårslöfte för förra året, att älska människor och försöka få med några till Unite.

Det tog ett tag innan jag riktigt gjorde det, mer än ett halvår nästan innan jag verkligen försökte. Nu vet jag att många i min klass läser här på bloggen men jag skriver det här ändå även fast det är som en hemlighet för dom. Jag började min hösttermin i skolan med att försöka älska människor, och jag kan säga det att det blev en stor förändring på mig från vårterminen tills hösten. Jag började smått försöka göra saker för andra, även fast jag inte vågade, så jag började be iallafall. Inte högt, men för mig själv, på matte lektionen. Jag började kolla mig omkring i klassrummet och började på första personen. Jag bad kort för den och sedan fortsatte jag tills jag hade bett för alla. Detta upprepade sig många lektioner framåt, och tillslut började jag märka skillnad i klassen. Det var något som hände.

Mina klasskompisar började bli nyfikna på mig, de började bli nyfikna på vad jag tror på. Så de började fråga och jag svarade. Jag fortsatte be i tystnad, och ännu mer saker hände. Några av de i klassen kom till och med fram til mig och berättade att de brukarde läsa på min blogg och att de tyckte att det var väldigt intressant och ville veta mer. Några som hade gått i kyrkan förr och fortfarande hade en liten tro kvar började samtala med mig, och fick höra saker jag nästan tappade andan av. Gud hade verkligen gjort en förändring och hört på mina böner.

När nyår började närma sig med en månad kvar eller mer och det var dags att anmäla sig så började jag fråga runt lite i klassen om någon ville hänga med. Först var det en som ville, sen var det någon till och tillslut så var det fyra i klassen som anmälde sig och faktiskt hängde med! Fatta vad stort! Att några, som inte brukar gå i en kyrka, som inte tror, och som i början av terminen inte riktigt brydde sig, som nu då hängde med på ett kristet läger! På nyår dessutom! Du, det är inte många som vill missa festen under nyår, men dessa tjejer hängde faktiskt med och sket i de andra. Tänk, de hängde med på en kristen ungdomskonferans med ungefär tusen andra ungdomar! Ja, för mig är det iallafall ett stort bönesvar, Gud gjorde skillnad i mitt liv och i deras. De kanske inte fattat det ännu, men jag vet, det hade inte blivit såhär utan Hans hjälp!

Så jag vill bara uppmana er, jag tänker inte tvinga er göra något eller säga åt er att göra stora saker, men jag uppmanar er att göra något i din klass, bland dina vänner. Det behöver inte vara något stort, du behöver inte predika för dem, det räcker att du går in i en tystnad och ber en bön till Gud för dina vänner. Och Jag kan lova dig, att Gud kommer finnas där, han kommer finnas vid din sida, vara med dig och lyssna på dig!
Gud välsigne er alla!♥