Jag har en vän som gång på gång säger till mig att "ju mer du ber, desto mer får du se". I och med att hon ofta säger det så tänker jag väldigt ofta på det med. Tänk om det faktiskt är så? Att ju mer du ber desto mer får du se?

 

För mig är det självklart, att om du inte ber någon bön, så får du inte heller något svar. Man kan ju inte förvänta sig ett svar på något man inte frågat om. Så det gäller ju att be för att saker ska ske. Det jag menar är inte att chansen att det blir så som du vill, är större bara för att du ber mer. Det jag syftar på är att ju fler saker du ber för, desto fler saker kommer du få svar på. Men saken är ju den att Gud har ju mer än ett svar. Han säger inte alltid ja. Ibland är det ett vänta eller något annat som är bättre än det du ber om. Men ju fler böner du ber, desto fler böner kommer du ju också få svar på. Det kanske säger sig självt.

 

Jag vet inte vad du tror, men jag är helt säker på att:

"Ju mer du ber, desto mer får du se".

Jag vill bara berätta för dig hur mycket jag älskar dig. Tänk inte på alla andra just nu, nu talar jag till dig. Du är väldigt, väldigt värdefull för mig. Jag tror inte riktigt du förstår hur mycket jag älskar dig. Jag är med dig varje dag. När du sover på natten vakar jag över dig. När du vaknar ser jag dig och väntar på dig. Sedan är jag med dig hela dagen. När du känner dig nedtyngd vill jag ge dig ny kraft och lyfta upp dig. När du är lycklig och glad vill jag göra din glädje fullkomlig.

 

Du är ingen tillfällighet. Jag har skapat dig. Du är unik. Se dig omkring, ingen annan här inne ser ut på samma sätt som du, du är unik. Eftersom jag skapat dig speciell så älskar jag dig speciellt.

 

Ibland sårar du mig, men det betyder inte att jag slutar älska dig. Tvärtom! Jag vill förlåta dig och hjälpa dig att bli av med alla dina bördor som du bär på. Jag vill göra dig fri.

 

När jag sände min son Jesus till jorden var det för din skull. Jag ville att du skulle bli räddad från allt ont. När spikarna slogs in så grät jag men jag tänkte på dig. Det var med smärta som jag sände min son, men det var kärlekens smärta. Lika stor som glädjen sedan var när Jesus uppstod, lika stor är min kärlek till dig!

 

Jag omsluter dig och håller dig i min hand!
/Gud din Far

Det är en onsdagskväll och du är på ett bönemöte då någon kommer in i kyrkan och skriker "Slå på radion, slå på radion!”

Och medan kyrkan lyssnar till en liten radio med en mikrofon fastsatt, tillkännages detta: "Två kvinnor ligger på Karolinska sjukhuset döende av en mystisk influensa." Inom några timmar verkar influensan sprida sig över hela landet. Folk arbetar dygnet runt för att försöka hitta ett motgift. Ingenting fungerar! Och influensan bara fortsätter att sprida sig.

Helt plötsligt kommer nyheten ut. Ett botemedel har hittas. Ett vaccin kan tillverkas. Man behöver ta blod av någon som inte smittats och har rätt blodtyp för att kunna göra botemedlet. Genom hela Sverige går ett utrop, på alla radiosändningar uppmanas alla att göra en enkel sak: ”Gå till ditt sjukhus och låt dem få testa din blodtyp. Det är allt vi begär av dig. När du hör sirener gå ut i ditt närområde, ber vi dig snabbt, tyst och säkert att ta dig till sjukhusen.”

 

När du och din familj komma ner dit sent på fredagskvällen är det en lång kö med människor. Sjuksköterskor och läkare går runt i kön och sticker i folkets fingrar och tar blod och sätter etiketter på plastförpackningarna med blodet.

 

Din fru och dina barn står i kön, och de tar din blodgrupp och säger: "Vänta här på parkeringen för ytterligare information."

Du står där, rädd, med dina grannar och undrar vad i världen som pågår och om detta är slutet på livet. Plötsligt kommer en ung man springandes ut från sjukhuset. Han skriker ett namn och viftar med en flagga. Vad är det? Vad skriker han? Han skriker igen! Din son drar i din jacka och säger: "Pappa, det är jag." Innan du vet ordet av det har de tagit din pojke. ”Vänta lite!” utbrister du!

Läkarna svarar: "Det är okej, hans blod är rent. Hans blod är perfekt. Vi vill se till att han inte har sjukdomen. Vi tror att han är rätt typ."

Fem spända minuter senare så kommer läkare och sjuksköterskor ut och gråter och kramar varandra... Vissa till och med skrattar. Det är första gången du har sett någon skratta på en vecka, och en gammal doktor kommer fram till dig och säger: "Tack. Din sons blodgrupp är perfekt. Den är ren, precis som vi behöver, och vi kan göra vaccinet." Orden börjar sprida sig över hela parkeringsplatsen som fortfarande är full av folk, människor skriker och ber och skrattar och gråter.

 

Sedan drar den gråhårige läkaren dig och din fru åt sidan och säger: "Kan jag få prata med er? Vi visste inte att blodgivaren skulle vara en liten kille och vi behöver... vi behöver att du ger ditt medgivande, så skriv under dessa papper.” Du börjar skriva och ser sedan att antalet liter blod som ska vidtas har lämnats tomt."H-hur många liter behövs?", frågar du. Och det är då den gamla doktorns leende bleknar och han säger, "Vi hade ingen aning om att det skulle vara litet barn. Vi var inte beredda. Jag är ledsen min herre, men vi behöver allt!"

"Men men... Jag förstår inte." säger du.

 

"Vi talar om världen här. Vänligen skriv under. Vi behöver allt!"

 

"Men kan du inte ge min son en blodtransfusion?"

 

"Om vi hade något rent blod så skulle vi göra det. Men det har vi ju inte! Kan du skriva under? Kan du godkänna?"

 

I tystnad gör du. Sedan säger de, "Skulle du vilja ha en stund med honom själv innan vi börjar?"

 

Kan du gå tillbaka in i sjukhuset? Kan du gå tillbaka till det rum där han sitter på ett bord och säger "Pappa? Mamma? Vad händer?" Kan du ta hans händer och säga, "Min son, din mamma och jag älskar dig, och vi skulle aldrig någonsin låta något hända dig som inte bara måste ske. Förstår du det?" Och när den gamla läkaren kommer tillbaka in och säger: "Jag är ledsen, men vi måste komma igång! Människor över hela världen dör. Kan ni vara snälla och lämna oss nu?"

 

Kan du gå ut medan han säger:" Pappa? Mamma? Pappa? "Varför, varför har du övergivit mig?"

 

En vecka senare när de har en ceremoni för att hedra din son verkar människor inte bry sig. En del sover under tiden. Vissa människor kommer inte på grund av att de skulle ut på sjön eller havet. Vissa människor kom med en pretentiös leende och låtsas bry sig...
Skulle du då inte vilja hoppa upp och säga: "Min son dog för dig! Bryr du dig inte?"
Är det inte precis vad Gud vill säga? "MIN SON dog för dig. Förstår du inte hur mycket jag bry mig om dig."


Bön: "Fader, att se på detta genom dina ögon krossar våra hjärtan. Kanske vi nu kan börja förstå den stora kärlek du har för oss."

Om jag inte redan har berättat det, så är det bästa jag vet att få prata för andra människor om min tro. Jag gillar många saker men att berätta om min tro, det är verkligen det bästa jag vet. Kanske är det så för att jag vet vad det är jag tror på och för att jag är säker på det, men en annan del av det är att jag verkligen kan känna av Gud när jag gör det. Jag kan verkligen känna Gud i det hela och jag förstår att Gud faktiskt berör människor.

 

Den här dagen har varit så bra. Vi i NG (Ny Generation) delade ut kanelbullar för att det var Kanelbullensdag, men jag fick också hålla ett tal inför klassen om min tro. Kanelbullarna var toppen, men att få prata om min tro var ännu bättre. Jag har under hela dagen bara känt hur Gud jobbar och jag kan verkligen se att Gud gör saker runt omkring mig. Det är så sjukt coolt!

Jag har hela veckan haft så stressigt och jag har haft en sådan panik inför mitt tal. Aldrig har jag haft det så, men jag antar att det var för att det var så många i min klass som faktiskt ville veta om min tro. Jag älskar att prata om min tro, men det kan vara svårt att förklara för en person som inte är kristen vad det innebär att vara det. Jag satt bokstavligen dagar långa och försökte få till det och tillslut så fick jag ta det som det var. Men inte förrän efter förstod jag att det inte betyder så mycket om vad jag tar upp, det är Gud som gör jobbet. Talet idag gick verkligen så bra och jag kunde verkligen känna Guds närvaro. Jag vet inte vad de som lyssnade fick till sig, men att Gud gjorde något i personerna, det är jag helt övertygad om!

Tanken med detta inlägget är dels för att du ska förstå vad Gud gjort med mig, men också förstå att det också kan hända dig! Jag vill verkligen uppmuntra dig som är kristen att våga prata mycket om din tro eller visa det på något annat sätt, kanske genom handlingar. Du behöver inte alltid formulera dig rätt eller göra de största sakerna. Bara om du gör något så kommer Gud både att göra någonting i de personerna som det handlar om och det kommer också hända något i dig. Man säger: om du ger så ska du få, och så är det verkligen! Våga bara lita på Gud!

Om du inte är kristen och känner att det kanske är något speciellt med det jag skrivit så är det okej att faktiskt testa prata med Gud. Om det är så att du vill känna av Gud, då kommer han att möta dig!