Idag har det varit en solig och fin dag, precis som de senaste dagarna har varit. Jag satt ute ett tag och bara njöt. Solen var framme en lång stund och jag kände hur hela jag blev varm. Jag ville inget hellre än att sitta där i någon minut till, bara för att få känna solen nudda vid min hud. Mitt där jag satt, försvann helt plötsligt solen. Ett moln skymde den och jag blev helt kall. Värmen hade försvunnit och jag började undra vart solen tagit vägen. Självklart är jag så smart och förstår att solen var där, bara att molnet i den stund täckte den. Solen var precis lika nära men kändes inte lika mycket närvarande som när det inte var något i vägen.

Gud sa då till mig: Det är precis så det är med mig. Ibland ser du mig väldigt klart och känner att jag är där, andra gånger ser du mig inte eller känner mig. Det betyder inte att jag inte är där. Jag är med dig hela tiden. Jag lämnar dig aldrig. Jag är lika närvarande när du ser mig, som när du inte gör det. Jag är lika mycket där när du känner mig, som när du inte gör det. Problemet är att det ibland kommer moln som skymmer mig. Det finns många exempel men de flesta handlar om att du har fokus på fel grejer som gör att det skapas ett moln mellan oss. Livet är inte perfekt så det är okej att molnen är där ibland. Det viktigaste är inte att du ser mig eller känner mig – det viktigaste är att du vet att jag är där, för det är jag!

Gud säger det till dig, lika mycket som Han säger det till mig. Vissa dagar är allt på topp och kan känna Guds närvarande starkt. Han känns nästan påtaglig och man blir helt varm. Det finns inget bättre än det och precis som med solen, finns inget annat man vill än att stanna där för alltid. Helt plötsligt mitt i allt det perfekta så kommer något i vägen och Gud skyms. Själv tror man att det är Guds fel och att Han har försvunnit. Allt blir liksom kallt och man undrar vart Han har tagit vägen. Du som kristen känner säkert igen dig på något sätt och du vet då också att det är en stor skillnad när Gud lyser på oss och när ett moln är i vägen. Precis det som Gud sa till mig vill jag också säga till dig. När du är i de stunder då molnet är framme och Gud känns borta, kom ihåg att Gud är lika närvarande ändå. Trots att molnet täcker Honom så är Han där. Solen försvinner ju inte bara för att ett moln är i vägen, eller hur? Ha den vetskapen och ge inte upp på din tro bara för att det känns mörkt och kallt. Om du kämpar mot molnet och blåser på det, så kommer det tillslut försvinna. Då kommer Gud synas igen. 

Är du inte kristen men vill att Gud ska komma fram och lysa på dig med, be om det! Lika mycket som Gud är där för mig, är Han för dig. Vill du få se Gud – be då till Honom att Han ska visa sig. Han kommer göra det. När molnet försvunnit, så kommer Han fram!

Så kom ihåg: Även om du inte känner Gud eller ser Honom, så är Han där. Det beror bara på att det är ett moln i vägen. Ge inte upp. Fortsätt kämpa och blås bort ditt moln så kommer Gud så småningom fram!