Det klassiska vid nyår är ju att ha bestämt ett nyårslöfte som man ska försöka hålla under det nya kommande året. Nyårslöften som att inte äta godis är ett ganska vanligt sådant. Men jag har funderat över hur detta året har varit och funderar på hur nästa skulle kunna bli bättre. Blickar jag tillbaka över året som gått, så har jag vuxit otroligt tillsammans med Gud. Jag började gymnasiet och fick många andra kristna i min klass. Vi har startat Ny Generation på skolan och vi är många kristna som tillsammans jobbar för att sprida glädje och kärlek till alla runt omkring oss. Jag har fått sprida Gud till mina vänner och fått vara med att en vän sagt ja till Gud på riktigt. Jag menar, hur bra har inte detta året egentligen? Gud har gett mig så mycket och jag har fått vara med om så mycket. Hur skulle nästa år kunna bli bättre? 

Mitt nyårslöftet för iår handlade om att jag skulle ha min blick på andra människor och på Gud, alltså inte på mig själv. Att jag skulle försöka älska andra människor och ge vidare det jag har och det jag fått av Gud till andra. Under nyår förra året var jag på konferansen Unite och på sista mötet innan året var slut, så handlade det om hur året hade varit och hur nästa skulle kunna bli bättre. Vi fick lämna saker till Gud och vi fick be över de sakerna vi ville göra bättre under det nya året. Nyårslöftet blev då om andra människor och hade jag inte tagit det beslutet och lagt det i Guds händer, så tror jag aldrig att detta året skulle kunnat bli som det blev. För mig har mina senare nyårslöften fått betyda så mycket och jag har verkligen förändrats och kommit närmare Gud tack vare det.

Jag skulle verkligen vilja uppmana just dig att ha ett nyårslöfte till nästa år som inte handlar om dig själv - utan om andra. Mitt nyårslöfte för nästa år kommer handla om just det. Så jag frågar dig: Vad kommer ditt nyårlöfte bli? Ska det handla om godis och träning, eller om något som verkligen kan göra skillnad? Fundera på det. Det handlar alltså om ett helt år - 12 månader - 365 dagar. Det är en lång tid så fundera noga. Mitt nyårslöfte kommer att handla om andra - och ditt?

Det är mindre än en timme kvar till julafton och jag har fortfarande inte hunnit slå in alla paket. Jag har inte hunnit städa klart och inte ens tagit fram allt julpynt som vanligtvis brukar vara framme vid denna tiden. Frågan är egentligen hur stor roll alla de sakerna har. Det brukar vara kul att fixa till julen men idag, just nu, så är det faktiskt inte det jag fokuserar på. Jag älskar julen, men det är inte det som får mitt fokus just nu. Tankarna flyger iväg åt andra håll, om vad faktiskt julen handlar om. Det är som att sanningen om julen suddas bort och glöms bort bakom massa julmat och klappar.

Det är ju faktiskt inte mat och klappar som julen handlar om. Lika mycket som det är mysigt med jul, så är det viktigt att faktiskt veta varför vi firar det. Orsaken till jul är inte att vi skulle ha en mysig tid tillsammans med familjen. Vi firar jul på grund utav att det för ungefär 2000 år sedan, föddes en liten pojke vid namn Jesus, i ett stall i staden Betlehem. Vi firar det för att det var för ungefär 2000 år sedan som Guds son, föddes på denna jord för att en dag, senare i hans liv, skulle dö och rädda alla människor ifrån ett evigt mörker. Du kanske förnekar det just nu men det är faktiskt anledningen till varför vi firar jul.

Jag vill önska er alla en god jul men vill också ge er något att fundera på. Imorgon när det är julafton och det är dags för julfirandet.. Fundera då på vad som hände för 2000 år sedan och fundera på varför vi egentligen firar jul. Det gäller både mig och dig som är kristen och du som inte är det. Glöm inte bort varför vi gör det. För det är ju så, julen handlar ju inte om oss, den handlar om Jesus!

Har ni märkt någon gång att ett leende smittar av sig? Det är jag nästan övertygad om att ni har! För ni vet, om någon människa ler vänligt mot dig så kan man knappast motstå att inte le tillbaka.

Har ni någon gång märkt att kärlek kan smitta av sig? Att om man bryr sig om andra, så bryr sig de så småningom tillbaka? Kärlek är sjukt smittande när man får överflödande kärlek. Det är som att vi alla har en tank inom oss som behöver bli fylld och när den är det, så känner vi liksom att vi är älskade. Men när vi får för mycket kärlek och tanken går över, det är då kärleken smittar. Att älska någon kan ta oerhört mycket kraft, men är våran tank överfull så är det så lätt att älska människor.

Vi behöver alla kärlek på något sätt, så är det bara. I 1 Joh 4:8b så står det att - ”Gud är kärlek” och ger kärlek i överflöd. Jag vet inte hur många gånger Gud har bevisat att han älskar mig. Men när jag då får känna att jag är älskad och får mycket mer kärlek än vad jag behöver? Då smittar det av sig. Det är som när någon ler och man själv blir glad. När man ser någon som vet att de är älskade och som bara älskar vidare? Då är det inte så svårt att själv känna sig älskad och älska andra.

Precis som min vän Isabella skrev igår, så är vårat uppdrag att rädda andra människor. Det är så många i vår värld som saknar kärlek, som verkligen behöver det. Genom att låta Gud fylla på din tank, så kan du lättare älska dig själv och andra. Det står i Bibeln att ”Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.” Om vi då har en uppgift att rädda andra människor, så kommer du komma långt genom att älska.

För genom den kärlek som du smittar av dig, kan andra människor se Gud. För att: ”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom” - 1 Joh 4:16b. Låt Gud fylla på din tank. Det kan hjälpa dig att älska andra och smitta av dig!

En kompis frågade mig "Varför är du så snäll mot alla?" Jag fick faktiskt tänka efter innan jag svarade på den frågan. Jag svarade att jag mår bra när andra mår bra. Dels är det sant, men det kan låta själviskt med. Som om jag bara är snälla mot andra för att jag ska må bra. Det handlar inte bara om det, utan om något mycket större. Det handlar om min tro på en kärleksfull Gud som alltid visar nåd. Han säger att vi ska älskar vår nästa som oss själv och jag tror att Gud menar det Han säger, Han är ju trots allt Gud. Vilka är vi till att ifrågasätta Honom?
Jag tar min tro på allvar, den är livsviktig för mig, men det är inte alltid lätt. Jag känner ibland att jag verkligen inte vill visa vänlighet mot en del personer men jag väljer att göra det ändå. Hörde ni det, jag väljer att vara snäll för att jag vet att det är rätt. Jag visar vänlighet mot personer även om jag inte känner för det, för det handlar inte om mig och mina känslor. Det handlar om något mer, något mycket större. Något vi egentligen inte kan förstå. Jesus vill att vi ska sträva efter att bli som honom och som jag sagt innan så tar jag min kristna tro på allvar. Inför varje situation jag hamnar i i livet eller inför varje val jag gör försöker jag tänka, vad skulle Jesus ha gjort? Jag säger inte att det är lätt hela tiden och jag lyckas inte alltid. Jag misslyckas också, jag är bara människa, men efter varje misslyckade så sträcker Jesus ut sin hand och drar mig tillbaka upp igen och säger ”det gör ingenting Isabella, vi försöker igen, jag hjälper dig”. Det är Hans nåd och kärlek som gör att jag vill fortsätta att kämpa för det jag tror är viktigast i livet. Att på något sätt visa för andra människor vem Gud egentligen är, inte vem många säger eller tror att Han är. För Gud är bara kärlek, rakt igenom. För mitt uppdrag, det är att rädda andra människor för Gud. 

- Isabella Andersson