Att be en bön och få ett svar

Att be Gud om hjälp kanske inte alla tycker är det enklaste. De flesta har gjort det någon gång, vare sig de är kristna eller inte. Att be en bön kan ju vara svårt för alla men det jobbigaste kan vara det man får tillbaka, ett svar. När man ber och ber och ingenting händer så kan man tvivla på om det finns någon Gud. Fast det är ju inte alltid man får ett ja tillbaka, oftast är det ett vänta eller ett nej.

 

En dag när jag skulle på ett möte så blev vi försenade och vid varje korsning med ljus så blev det alltid rött och vi fick stanna. Jag blev självklart stressad och lite sur för jag ville ju absolut inte missa predikan. Jag bad då högt att Gud skulle ge oss grönt och min pappa svarade då: Linnea, det blir oftast inte bönesvar direkt, men efter ett tag så kommer det!

 

Min pappa hade då rätt, det där gröna ljuset kom ju efter en stund men det tog ganska lång tid att komma fram ändå. När jag ber så kan det handla om vad som helst, stora saker som små. Ibland märker man snabbt att det går framåt och att Gud hjälper, men ibland så måste det gå ett tag innan man förstår att Gud faktiskt gjort något.

 

Trots att det kan ta tid så är det viktigt att inte ge upp. Vi vet att vi ibland kan få ett nej när vi ber och varför det är så har jag inget bra svar för. Det är väl bara så att Gud har en annan plan istället. I Romarbrevet 12:12 så står det att vi ska vara ihärdiga i bönen, så trots att vi inte får det där bönesvaret på direkten så betyder det inte att vi ska ge upp. Vi ska vara ihärdiga i bönen för att Gud hör bön och svarar, trots att det kanske tar lång tid eller inte blir som vi tänkt det så hör han oss och faktiskt svarar.


Kommentarer
Postat av: Josefine

Det är sant, gud hör ALLA böner hur små de än är.

Jag ber ganska ofta och när jag gör det så kan jag känna en sådan obeskrivlig närvaro och det är helt fantastiskt. jag har fått bönesvar och det är en helt underbar sak att få.

Jag är så fruktansvärt tacksam för guds verk, han utför mirakel varenda dag.

Förresten,älskar denna blogg!

2012-06-04 @ 19:06:38
Postat av: Anonym

Hejsan! skulle vilja fråga en sak.

Det finns ju såkallade ''falska kristna'' som går till kyrkan på söndagar som sedan automatiskt kallar sig för kristna och det är ju inte acceptabelt i guds ögon. hur vet man att man kan kalla sig för kristen?

Jag går till kyrkan, läser bibeln,ber väldigt ofta till gud och försöker att leva ett så bra liv som möjligt i guds vilja. kan jag då kalla mig för kristen?

Oerhört tacksam för svar.

2012-06-04 @ 19:16:31
Postat av: svar!

Hej på dig! Nu vet jag inte om du ser detta svaret men jag kan ju svara ändå :)



När man kan och inte kan kalla sig kristen är en bra fråga i och med att det är många som kallar sig kristna fast inte tror, men det är en fråga jag har funderat mycket på också. I många sammanhang när någon frågar om jag är kristen så säger jag självklart att jag är det, men jag säger också att jag går med Gud. Just för att det finns så många som är kristna men inte tror eller går med Gud.



Det finns många som är kristna och som tror men sen finns det de personerna som är kristna men inte tror utan bara är kristna för att de går i kyrkan. Där tycker jag själv att de inte skulle kalla sig kristna om de inte har en tro. Fast det är väl upp till en själv. Jag ska ju inte säga att något är fel men det är vad jag tycker. Gud älskar ju alla, även om de kallar sig kristna fast inte är det men det kanske inte är rätt att säga att man är kristen om man inte förstår vad det egentligen innebär.



Alla är ju som sagt människor och jag gör fel många gånger, jag kanske inte alltid gör som man borde göra när man är kristen men jag tror på Gud och jag är ändå kristen. Jag försöker ju ändå göra det som är det rätta och jag försöker följa Gud. Så Jag tror att jag kan vara ganska lik dig. Bara du tror på Gud och vill gå i hans vilja så är det klart att du kan kalla dig kristen! Bara du tror på Gud och vill gå i hans vilja så är det de viktigaste! :)



Det var det bästa svaret jag kunde skriva just nu, Hoppas du fick svar på det du ville! :)

God bless you!

2012-06-04 @ 19:57:09
URL: http://iamsure.blogg.se/
Postat av: mia

Hej du som frågade frågan om när man kan kalla sig kristen: vill man vara kristen så är man kristen :)

2012-06-05 @ 23:11:59
Postat av: David

En uppmaning att be ihärdigt var precis vad jag behövde! Det är så lätt när man drunknar i saker som man måste kämpa på med att glömma att man har Gud - att vi ändå är hans barn och mer än någonsin får komma inför honom, när vi behöver det. Jag har haft några riktigt konstiga veckor där det nästan känns som att jag lämnat Gud, och han mig men vad jag vill prata med honom nu och låta honom ta grepp om inte liv ordentligt igen!



Kul att du svarar på läsares frågor! Din blogg är grym och skulle bli ännu trevligare med fler kommentarer! En sak jag kom att tänka på när det gäller om man är kristen eller inte, kan man efter man "blivit" kristen sluta vara det mot ens vilja? Av någon konstig anledning har jag haft ett par veckor nu då jag knappt brytt mig om min tro och knappt varken handlat för eller efter min tro - inte för att jag inte velat göra det, det har bara hänt. Slutade jag då vara kristen? Om det hade hänt över en period på en månad, hade jag fortfarande varit kristen?



Jag håller med om synsättet att man är kristen om man vill följa Jesus väg och tro på hela vår treeniga Gud. Men det är svårt att sätta gränser för om man är kristen när det gäller måttet av tro, och dess förändring över tid upptäcker jag när jag jämför med mig.



Herrens frid!

2012-06-06 @ 01:32:08
Postat av: Svar till David!

Hej David! :) Vad kul att det jag skrev träffade just dig! Vi lever i en komplicerad värld och det är så lätt att våran fokus hamnar på fel saker. Jag känner igen mig med att man kan komma fel och sedan inse att man går själv. Nu gör vi ju ändå inte det för Gud är ju alltid med oss men det kan liksom kännas som att vi känns långt borta ifrån Gud.



Jag förstår också vad du menar i frågan om man inte är kristen mot sin vilja, men jag skulle inte säga att du inte är kristen då. Jag har haft många upp och ner gångar i min tro. Trots det så kallar jag mig själv för kristen.



Det finns dagar då man kan stanna upp och komma på sig själv att man glömt Gud. Att man då bara levt på och tänkt mer på sig själv eller på något annat. För mig kan det vara så ibland när det är mycket plugg i skolan eller om något har hänt så kan det vara att jag lägger mer fokus på det än på Gud. Jag vet att Gud ska vara första prioritering men trots att jag vet det så blir det inte alltid så. Jag har alltid velat gå med Gud och alltid velat gå i Guds vilja, men ändå så har jag kommit på mig själv ibland att jag inte gör det.



Jag skulle inte säga att jag är mindre kristen bara för att jag har ”ökenperioder” och kommer bort. Jag vet ju ändå att Gud finns och jag tror ju på honom men trots det så går jag inte alltid den väg som jag vill. Om du frågar andra kristna så kommer de nog också säga att de också har haft svängningar i sin tro där allt har gått upp och ner. Så har det alltid varit och det är en vanlig sak för kristna. Det vi får göra är att försöka hålla vår blick fast på Gud. Du kanske hade kommit på dig att du går själv och inte gjort något åt det, men kommer du på dig och försöker göra det bra igen så är det inte samma sak tycker jag. Då visar du ju på något sätt att du ändå tror och vill gå med Gud.



Man kan diskutera och prata om detta jätte mycket mer men jag hoppas att du ändå fick svar på det du sökte! :) Bless!

2012-06-06 @ 11:05:05
URL: http://iamsure.blogg.se/
Postat av: Josefine

Tack för svaret, vet tyvärr inte vad du heter men det var ett bra svar och jag är nöjd. :)

Fast mia, ditt svar kan jag inte riktigt hålla med men jag uppskattar det iallafall. bara för att man vill vara någonting så betyder det inte att man är det. jag kan inte bara vakna upp en morgon och säga till mig själv: Jag vill vara kristen!.. utan att ens tro. Det viktigaste är ju att verkligen tro.

Men om jag tror och vill vara kristen då är det ju en annan sak.. vet inte riktigt om jág missuppfattade ditt svar men ja, menar inget illa, uppskattar faktist att du tog dig tid att läsa min fråga du också! :)



Tänkte fråga en sak till...

Det är ju verkligen underbart när man tänker på gud och himmelriket och allt bra. Men har ni aldrig fått skrämmande tankar om helvetet? jag har liksom läst bibeln där den beskriver helvetet en del och har även kollat på videoklipp där människor berättat om det som själva varit med om det, tex människor som varit med i en bilolycka där deras själar lämnar kropparna då de får uppleva himlen/helvetet och sen har de vaknat upp i sina kroppar igen.hur ser eran bild av helvetet ut?

2012-06-09 @ 19:10:14
Postat av: David

Linnea( är det va?):



Jag tycker verkligen att du ser det på ett klokt sätt! Jag håller med! Just i ett fall där man kanske tillfälligt pga skola etc. har vänt bort blicken men upptäcker det och gör något åt det (som du beskriver) så är det nog ändå tron på Gud och det aktiva försöket att nå tillbaka som räknas. Även efter min period av "bortvändhet" så kände jag ändå en saknad, en lust att fokusera mycket mer på Gud igen - det är väl helt enkelt det tro handlar om - jag slutade aldrig vilka vara kristen och följa Jesus även om jag tillfälligt blev distraherad.



Ibland är det dock svårt att leva som kristen i vardagen och alltid efterlikna Jesus. De flesta av mina kompisar är inte kristna, mina föräldrar kan t o m förakta att jag går till kyrkan - de gånger de känner till det, jag brukar oftast undvika att låta dem veta då de kan vara enormt dryga. När man då som nu också drunknar i plugg så blir det inte lättare. Vad jag ändå alltid återvänder till är insikten att vi är långt ifrån perfekta men vi får ändå förlåtelse i oändlig mängd, Jesus är ständigt vid vår sida och vill inget annat än att vi ska följa honom - och genom vår tro blir vi räddade. Ibland önskar jag ändå att jag kunde ta en paus i den vanliga vardagen och bara viga mitt liv till Gud i ett år och gärna hitta fler möjligheter att göra det i den vanliga vardagen!



Josefine



Jag har absolut tänkt de tankarna och även haft drömmar som jag kan frysa och skaka av rädsla av även de varmaste sommardag. Dock tänker jag hellre och oftare på himmelriket och Guds st

2012-06-10 @ 02:06:58
URL: http://l
Postat av: David

Linnea( är det va?):



Jag tycker verkligen att du ser det på ett klokt sätt! Jag håller med! Just i ett fall där man kanske tillfälligt pga skola etc. har vänt bort blicken men upptäcker det och gör något åt det (som du beskriver) så är det nog ändå tron på Gud och det aktiva försöket att nå tillbaka som räknas. Även efter min period av "bortvändhet" så kände jag ändå en saknad, en lust att fokusera mycket mer på Gud igen - det är väl helt enkelt det tro handlar om - jag slutade aldrig vilka vara kristen och följa Jesus även om jag tillfälligt blev distraherad.



Ibland är det dock svårt att leva som kristen i vardagen och alltid efterlikna Jesus. De flesta av mina kompisar är inte kristna, mina föräldrar kan t o m förakta att jag går till kyrkan - de gånger de känner till det, jag brukar oftast undvika att låta dem veta då de kan vara enormt dryga. När man som nu också drunknar i plugg så blir det inte lättare. Vad jag ändå alltid återvänder till är insikten om att vi är långt ifrån perfekta men att vi får ändå förlåtelse i oändlig mängd, Jesus är ständigt vid vår sida och vill inget annat än att vi ska följa honom - och genom vår tro blir vi räddade. Ibland önskar jag ändå att jag kunde ta en paus i den vanliga vardagen och bara viga mitt liv till Gud för en längre tid och gärna hitta fler möjligheter att göra det i den vanliga vardagen!



Josefine:



Jag har absolut tänkt de tankarna och även haft drömmar som jag kan frysa och skaka av rädsla av även den varmaste sommardag. Dock tänker jag hellre och oftare på himmelriket och Guds stora kärlek. Av tron på Gud, Jesus och helig ande får vi nåd och frälsning - inte genom tankar på motsatsen. Så oftast slipper jag de tankarna helt enkelt - för mig är helvetet raka motsatsen till Gud där hat, smärta, meningslöshet och orättvisa råder - otrevligt helt enkelt. Jag tror och hoppas att Jesus löfte om nåd är nog för oss och att vi kan göra oss så förtjänta som möjligt av nåden och få med oss så många som möjligt - det är vårt enda hopp.



Herrens frid!

2012-06-10 @ 02:17:02
Postat av: Josefine

Min bild av helvetet är ett stort ställe med miljontals människor i, när jag tänker på det så kan jag höra hur dessa människor skriker och gråter pga smärtan och tortyren de utsätts för som aldrig någonsin slutar, Lågor som aldrig släcks och otroliga fula skapelser nere i helvetet (demoner) som torterar människorna där. Jag har väldigt svårt för att förstå den exakta betydelsen av evighet, jag tar det nästan förgivet att det är ett människoliv det gäller men så är det ju verkligen inte...evigheter är föralltid men det har jag otroligt svårt att ta in och förstå.



Förresten linnea, har du någon mailadress eller något så man kan kontakta dig och prata lite och ställa frågor? :) Är otroligt nyfiken på en hel del som du kanske kan svara på :)

2012-06-10 @ 11:30:12
Postat av: Svar!

Hej Josefine! Vad glad jag blev av att du gillade svaret! Frågan om det med helvetet så har jag faktiskt haft hemska tankar om helvetet också. Min bild av helvetet liknar lite av den som du har. Massor med människor som skriker och lider på en plats där det inte finns någon kärlek. Jag försöker dock inte tänka så mycket på helvetet för det skrämmer upp mig för mycket, men som David skrev till dig i sin kommentar så tänker jag också hellre på himmelriket och Gud. I min klass har det varit stora diskussioner om svart magi(djävulens makter) och om demoner, utifrån det har jag också funderat på djävulens plats, helvetet. Det finns mycket tankar kring livet efter vi dött och mitt mål är att försöka komma till himmelen där jag ska få leva i evighet. Evighet är som sagt svårt att förstå, men det är bara för att det är större än vi förmår att tänka.



Klart att du kan få min mailadress men lättast hade nog varit facebook där jag är inne ganska ofta. Ta min mailadress så kan vi se vad som sedan är lättast [email protected] :)



David: Ja Linnéa det är jag det! :) Tack eller vad man ska säga, men vad bra att du håller med! En saknad har jag också känt när jag vänt bort. Jag kan ofta få ett sug efter Bibeln, att jag bara mååååste läsa Bibeln. Jag vet då inte varför men det är något inuti mig som bara ropar efter den efter ett tag. Men det är som du säger en saknad och det är helt klart att man försöker gå tillbaka som räknas!



Jag vet att det kan vara svårt att leva som kristen ibland. I många situationer så omges man av okristna människor och det gör det svårare att vara kristen, men det är ju klart, det är ju alltid lätt att vara kristen om man är med kristna. Men oj vad starkt att du går i kyrkan trots att dina föräldrar inte gillar det! Det gillar jag! Men det är sant, det blir ju aldrig lättare när det är många saker som kommer i vägen, plugg, personer m.m.



Vi får ju förlåtelse när vi kommer tillbaka till Gud och det är nog det bästa som finns. Vi gör ju alltid fel men vi har Gud och han har en sådan nåd och kan förlåta oss. Så ja, genom våran tro blir vi räddade. Att ibland önska att man kunde ta ett år med Gud har jag gjort ofta. Det kommer nog inte att ske för min del just nu, men det vi får göra är att ändå försöka kämpa och verkligen försöka ta tid och umgås med Gud. Tid är inget man har, det är något man tar sig. Men vi får väl bara hoppas och be att det blir lättare att både leva som kristen och ta mer tid med Gud! :)



Bless you!

2012-06-10 @ 21:26:37
URL: http://iamsure.blogg.se/
Postat av: maria

Vad jag läst och förstått att helvetet är inte styrd av djävulen eftersom Gud skapade den till för alla demoner och lucifer att fängslas där en dag där dom ska torteras av sina felaktiga val. Så alltså helvetet styrs av någon annan som Gud skapat. För att djävulen och demonerna ska få sitt straff till slut. Nu är ju den onda här på jorden och härjar vilt för han vet att han har inte mycket tid kvar.

kram

Svar: Jag hängde tyvärr inte riktigt med på allt du menade. Men djävulen var ju uppe hos Gud en gång och levde med Gud, men han blev ju avundsjuk och ville ha all uppmärksamhet själv, därför kastade Gud ut honom och där blev helvetet till. Den onda är ju som sagt här på jorden men det är Gud också. Men Gud har mest makt och han äger ut djävulen så lätt! kram!
Linnea Amanda Sandgren

2012-08-02 @ 15:49:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0