Idag har det varit en solig och fin dag, precis som de senaste dagarna har varit. Jag satt ute ett tag och bara njöt. Solen var framme en lång stund och jag kände hur hela jag blev varm. Jag ville inget hellre än att sitta där i någon minut till, bara för att få känna solen nudda vid min hud. Mitt där jag satt, försvann helt plötsligt solen. Ett moln skymde den och jag blev helt kall. Värmen hade försvunnit och jag började undra vart solen tagit vägen. Självklart är jag så smart och förstår att solen var där, bara att molnet i den stund täckte den. Solen var precis lika nära men kändes inte lika mycket närvarande som när det inte var något i vägen.

Gud sa då till mig: Det är precis så det är med mig. Ibland ser du mig väldigt klart och känner att jag är där, andra gånger ser du mig inte eller känner mig. Det betyder inte att jag inte är där. Jag är med dig hela tiden. Jag lämnar dig aldrig. Jag är lika närvarande när du ser mig, som när du inte gör det. Jag är lika mycket där när du känner mig, som när du inte gör det. Problemet är att det ibland kommer moln som skymmer mig. Det finns många exempel men de flesta handlar om att du har fokus på fel grejer som gör att det skapas ett moln mellan oss. Livet är inte perfekt så det är okej att molnen är där ibland. Det viktigaste är inte att du ser mig eller känner mig – det viktigaste är att du vet att jag är där, för det är jag!

Gud säger det till dig, lika mycket som Han säger det till mig. Vissa dagar är allt på topp och kan känna Guds närvarande starkt. Han känns nästan påtaglig och man blir helt varm. Det finns inget bättre än det och precis som med solen, finns inget annat man vill än att stanna där för alltid. Helt plötsligt mitt i allt det perfekta så kommer något i vägen och Gud skyms. Själv tror man att det är Guds fel och att Han har försvunnit. Allt blir liksom kallt och man undrar vart Han har tagit vägen. Du som kristen känner säkert igen dig på något sätt och du vet då också att det är en stor skillnad när Gud lyser på oss och när ett moln är i vägen. Precis det som Gud sa till mig vill jag också säga till dig. När du är i de stunder då molnet är framme och Gud känns borta, kom ihåg att Gud är lika närvarande ändå. Trots att molnet täcker Honom så är Han där. Solen försvinner ju inte bara för att ett moln är i vägen, eller hur? Ha den vetskapen och ge inte upp på din tro bara för att det känns mörkt och kallt. Om du kämpar mot molnet och blåser på det, så kommer det tillslut försvinna. Då kommer Gud synas igen. 

Är du inte kristen men vill att Gud ska komma fram och lysa på dig med, be om det! Lika mycket som Gud är där för mig, är Han för dig. Vill du få se Gud – be då till Honom att Han ska visa sig. Han kommer göra det. När molnet försvunnit, så kommer Han fram!

Så kom ihåg: Även om du inte känner Gud eller ser Honom, så är Han där. Det beror bara på att det är ett moln i vägen. Ge inte upp. Fortsätt kämpa och blås bort ditt moln så kommer Gud så småningom fram!

I skolan just nu har vi så mycket. Stora prov, stora redovisningar och stora inlämningar. Allt kanske inte var så stort men det känns så stort för att det är så mycket som belastar mig. Skolan var inte det enda, utöver det så var det andra saker som pressade mig och som tyngde ner mig. Allt var bara så jobbigt. Gårdagen var rent ut sagt skit och jag var så ledsen. Jag kände bara allt som en tung börda och jag bara sa till Gud att han var tvungen att hjälpa mig, för jag orkade verkligen inte mer.

Imorse satte jag mig snabbt vid pianot för att sjunga lite lovsång, som jag alltid gör på morgonen, när jag insåg att sången mitt framför mig verkligen satte ord på min dag. Jag sjöng låten och texten: ”På dig min Gud förtröstar jag, när oro skymmer min morgon dag, för jag vet du är trofast emot mig”.
Jag visste att den här dagen skulle bli jobbig, eller jag trodde det iallafall. Redan på väg mot skolan försökte jag samla mig och vara allmänt beredd på att presentationen jag skulle ha och det stora engelska provet kanske inte skulle gå så bra. Jag kände ändå att jag lagt allt i Guds händer och trots att det inte skulle gå så jag hade hoppats, så skulle jag lita på Gud, precis som de orden jag hade sjungit.

Nästan framme vid skolan fick jag besked att engelska lektionen var inställd och att provet var framflyttat en vecka. Jag trodde jag skulle börja gråta, det var iallafall mycket nära. Jag hade ändå accepterat och sagt till Gud att vad som än skulle hända, så skulle jag fortsätta lita på honom och efter det blir lektionen inställd och provet framflyttat? Jag var så överväldigad. Gud ger oss aldrig mer än vad vi klarar av. Gud hörde mina böner igår om att jag verkligen inte orkade mer och han hjälpte mig.

Jag vet, att lita på Gud är något jätte viktigt. Du kanske ser det här vittnesbördet som en slump och inte något som Gud gjort men för mig är detta på riktigt. Det är inte första gången detta händer, för det har hänt många gånger innan. Att be till Gud behöver inte handla om ”värsta grejen”. Du kan be seriöst eller oseriöst. Gud hör din bön och svarar i vilket fall. Det var inte bara provet idag som släpptes ifrån mina axlar utan allt annat som jag gått och burit de senaste dagarna. Jag känner mig så fri och jag är ser verkligen hur Gud än en gång säger till mig: Linnéa, jag älskar ju dig.

Så ta det här till dig - lita på Gud. Ibland kan det kännas jobbigt och då får vi be till Gud om hjälp, då får vi lämna allt till honom. Men våga be!
Kasta din börda på Herren, han ska uppehålla dig. -Psalm 55:23
Jesus säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila. - Matteus 11:28

De flesta av er har nog någon gång varit på ett läger eller möjligtvis en slags konferens med många andra kristna vänner, med möten där man verkligen känner av Gud och tänker att just på den platsen, vill man vara på för alltid. Eller vad säger ni? Att vara på ett läger är verkligen något extra, något speciellt. Det är verkligen det. Innan man åker dit är man hur taggad som helst och när man ska hem så gör det ofta ont att tänka på att man ska tillbaka till verkligheten. För det man vill är att vara kvar.

Det är som att man glömmer vad som egentligen spelar någon roll. I filmen ”The grace card” säger de en replik som lyder såhär: ”Sunday is the locker room. Monday through Saturday is the game.” Söndagar går man ofta till kyrkan som kristen och det som repliken menar är att det inte är på söndagarna i kyrkan som det gäller. På söndagarna är det bara ett omklädningsrum för resten av veckan. Det är veckan, i skolan och på jobbet som är spelet liksom. Det är då det gäller för där är själva matchen. Jag tror att det är samma sak med läger som med kyrkan. Det är inte lägret som är grejen utan det är bara ett omklädningsrum för tiden som kommer efter, fram till nästa läger.

Vad är det som egentligen spelar någon roll? Är det din plats på lägret bland dina kristna kompisar eller är det i skolan/på jobbet tillsammans med dina vänner som inte är det? Vad är det som räknas? Personligen så tycker jag att läger och kyrkan är jätte viktigt men är det verkligen det viktigaste? Jag tror inte det. Det handlar om att bli peppad i omklädningsrummet och efter det komma ut och spela matchen. Det är ju inte omklädningsrummet som är grejen – det är ju matchen. Vi måste bara komma ihåg att det faktiskt är så. Att det inte är lägret som är det stora utan att det faktiskt är att komma tillbaka till verkligheten. Anledningen till detta inlägget är för att jag idag ska på återträff för en bibelskola som jag var på i somras. Jag älskar att vara där med de människorna för det är verkligen något extra med de. Man känner verkligen Gud på ett underbart sätt och allt är bara så bra. Men är det verkligen den tiden tillsammans med dem som är viktigast? Vad tror du?

Är det kyrkan och mötena som är det stora betydelsefulla eller är det tiden mellan?  

Jag kan medge att jag ibland är så sjukt dålig på att lyssna. Jag har så mycket att säga att jag ibland att jag helt enkelt glömmer att ta tid till det, trots att jag egentligen vill det. Jag satt här vid min data, kollade in lite på Facebook för att se om något intressant hade hänt, trots att jag egentligen skulle plugga. Du vet, så som det alltid brukar sluta när man ska göra något viktigt. Jag satte på lite lovsång och massa tankar gick igenom mitt huvud samtidigt som jag bläddrade bland sidorna. Det var alltifrån skolan till bloggen, ifrån Gud till träningsvärken, ja, lite allt möjligt helt enkelt. Jag har tyckt det varit lite tungt på senaste tid, både i skolan, med mig själv och med mycket av det kristna livet, så många av mina tankar handlade om just det.
Och här, där jag nu satt, framför min data, framför Facebook, fick jag ett meddelande. Öppnade meddelandet och fick se att det inte är någon jag känner som skrivit till mig. Det var en kille som jag inte känner men kände igen för att jag precis när meddelandet ploppade upp, kollade in hans inlägg som han gjort på en kristen bönesida. Jag öppnade meddelandet och läste - jag blev helt utom ord. Wow. Den där killen var en bra lyssnare. Han hade verkligen lyssnat till Gud.

Han skrev saker som Gud ville säga till mig och passade verkligen in på mig. Jag menar, det han skrev, det var precis det jag behövde höra. Hur stor är chansen att en kille, jag inte alls känner, skriver i just den stund jag behöver höra något uppmuntrande, skriver hur jag är och vad jag gillar och sedan skriver precis vad jag behöver höra just då? Nej, chansen finns nog inte ens. Det var inte utav en slump, det var Gud. Killen lyssnade och fick verkligen bli använd utav Gud. Jag skulle kunna skriva många inlägg om vad han berättade för mig, om att Gud kan använda oss eller andra saker men jag vill verkligen ta och prata om att lyssna. Som jag erkände i början så är jag dålig på att lyssna. Ibland kan jag vara bra men vissa gånger är jag värdelös, i alla fall när det gäller att lyssna på Gud. Du kanske är bäst på det, jag vet inte men jag tror att vi alla kan bli bättre på det. I en relation är man ju aldrig en person, man är ju två stycken. Att vara kristen handlar inte om att gå i kyrkan, hålla massa regler osv. Kristendomen handlar inte om en religion, det handlar om en relation. När du ber, så är det du som pratar. Många tror att det är allt. Att det handlar om att du ber och att Gud svarar på dina böner. Men det är inte allt. Han kan tala till oss med, på så sjukt många olika sätt. Gud vill inte bara lyssna, han vill tala till oss med.

Men hur ska vi lyssna? Hur kan man höra Gud?
Det finns så många sätt att lyssna på Gud, för han kan tala på nästan alla vis. Han kan till exempel tala genom tankar, andra människor och genom Bibeln. Det gäller att vara öppen för allt.
Jag tycker många gånger det är svårt att lyssna. Ibland kan det vara så lätt medan det ibland är helt tvärtom. Men jag ska försöka. Jag ska försöka lyssna för att jag vill och för att Gud faktiskt kan använda mig. Han använde killen som skrev till mig och han kan använda dig. Försök lyssna på Gud och se vad han har att säga. Jag menar, sjukt coola saker kan ju hända. Killen lyssnade och genom det blev jag berörd. Gud är liksom så sjukt stor och har verkligen något att säga till dig, i första hand om dig men kanske också om någon annan.
 Jag ska försöka lyssna och bli bättre på det, och du?

Häromkvällen när jag försökte sova så kom Psalm 23 upp i mitt huvud, om och om igen. Jag var så trött men tillslut tog jag tag i mina tankar och öppnade min Bibel. De flesta av er har säkert redan hört psalmen, men den lyder såhär:

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Jag har nog läst texten hur många gånger som helst och ni vet hur det är, en text kan säga så mycket men ofta när man läst den om och om igen så säger den inte det. Häromdagen då jag fick upp bibeltexten så funderade jag verkligen över texten när jag läste den, precis som man brukar fundera över en text första gången man läser den. Psalm 23 säger verkligen någonting och får mig att fundera över hur jag har det i mitt liv.

Igår var jag tillsammans med några vänner och hade hemgrupp. Jag vet inte vad det var som flög över mig, jo det var den Helige Ande, men det var så underbart. Jag blev verkligen fylld och än en gång förstod jag att detta verkligen är på riktigt. Jag vill inget annat än att ha Gud. Jag vill inte det. Detta är på riktigt, detta är på allvar. Psalm 23 var inte bara en text bland mängden i Bibeln, psalm 23 var på riktigt för mig, den är på riktigt! Så min fråga till dig är: Vad betyder psalmen för dig? Är den bara en text i Bibeln eller är det en text som verkligen betyder något? För den kan betyda något, precis som för mig!

Herren är min herde och ingenting ska fattas mig. Inte ens i den mörkaste dal är jag rädd, för du är med mig. Tack Gud för det!

Det klassiska vid nyår är ju att ha bestämt ett nyårslöfte som man ska försöka hålla under det nya kommande året. Nyårslöften som att inte äta godis är ett ganska vanligt sådant. Men jag har funderat över hur detta året har varit och funderar på hur nästa skulle kunna bli bättre. Blickar jag tillbaka över året som gått, så har jag vuxit otroligt tillsammans med Gud. Jag började gymnasiet och fick många andra kristna i min klass. Vi har startat Ny Generation på skolan och vi är många kristna som tillsammans jobbar för att sprida glädje och kärlek till alla runt omkring oss. Jag har fått sprida Gud till mina vänner och fått vara med att en vän sagt ja till Gud på riktigt. Jag menar, hur bra har inte detta året egentligen? Gud har gett mig så mycket och jag har fått vara med om så mycket. Hur skulle nästa år kunna bli bättre? 

Mitt nyårslöftet för iår handlade om att jag skulle ha min blick på andra människor och på Gud, alltså inte på mig själv. Att jag skulle försöka älska andra människor och ge vidare det jag har och det jag fått av Gud till andra. Under nyår förra året var jag på konferansen Unite och på sista mötet innan året var slut, så handlade det om hur året hade varit och hur nästa skulle kunna bli bättre. Vi fick lämna saker till Gud och vi fick be över de sakerna vi ville göra bättre under det nya året. Nyårslöftet blev då om andra människor och hade jag inte tagit det beslutet och lagt det i Guds händer, så tror jag aldrig att detta året skulle kunnat bli som det blev. För mig har mina senare nyårslöften fått betyda så mycket och jag har verkligen förändrats och kommit närmare Gud tack vare det.

Jag skulle verkligen vilja uppmana just dig att ha ett nyårslöfte till nästa år som inte handlar om dig själv - utan om andra. Mitt nyårslöfte för nästa år kommer handla om just det. Så jag frågar dig: Vad kommer ditt nyårlöfte bli? Ska det handla om godis och träning, eller om något som verkligen kan göra skillnad? Fundera på det. Det handlar alltså om ett helt år - 12 månader - 365 dagar. Det är en lång tid så fundera noga. Mitt nyårslöfte kommer att handla om andra - och ditt?

Det är mindre än en timme kvar till julafton och jag har fortfarande inte hunnit slå in alla paket. Jag har inte hunnit städa klart och inte ens tagit fram allt julpynt som vanligtvis brukar vara framme vid denna tiden. Frågan är egentligen hur stor roll alla de sakerna har. Det brukar vara kul att fixa till julen men idag, just nu, så är det faktiskt inte det jag fokuserar på. Jag älskar julen, men det är inte det som får mitt fokus just nu. Tankarna flyger iväg åt andra håll, om vad faktiskt julen handlar om. Det är som att sanningen om julen suddas bort och glöms bort bakom massa julmat och klappar.

Det är ju faktiskt inte mat och klappar som julen handlar om. Lika mycket som det är mysigt med jul, så är det viktigt att faktiskt veta varför vi firar det. Orsaken till jul är inte att vi skulle ha en mysig tid tillsammans med familjen. Vi firar jul på grund utav att det för ungefär 2000 år sedan, föddes en liten pojke vid namn Jesus, i ett stall i staden Betlehem. Vi firar det för att det var för ungefär 2000 år sedan som Guds son, föddes på denna jord för att en dag, senare i hans liv, skulle dö och rädda alla människor ifrån ett evigt mörker. Du kanske förnekar det just nu men det är faktiskt anledningen till varför vi firar jul.

Jag vill önska er alla en god jul men vill också ge er något att fundera på. Imorgon när det är julafton och det är dags för julfirandet.. Fundera då på vad som hände för 2000 år sedan och fundera på varför vi egentligen firar jul. Det gäller både mig och dig som är kristen och du som inte är det. Glöm inte bort varför vi gör det. För det är ju så, julen handlar ju inte om oss, den handlar om Jesus!

Har ni märkt någon gång att ett leende smittar av sig? Det är jag nästan övertygad om att ni har! För ni vet, om någon människa ler vänligt mot dig så kan man knappast motstå att inte le tillbaka.

Har ni någon gång märkt att kärlek kan smitta av sig? Att om man bryr sig om andra, så bryr sig de så småningom tillbaka? Kärlek är sjukt smittande när man får överflödande kärlek. Det är som att vi alla har en tank inom oss som behöver bli fylld och när den är det, så känner vi liksom att vi är älskade. Men när vi får för mycket kärlek och tanken går över, det är då kärleken smittar. Att älska någon kan ta oerhört mycket kraft, men är våran tank överfull så är det så lätt att älska människor.

Vi behöver alla kärlek på något sätt, så är det bara. I 1 Joh 4:8b så står det att - ”Gud är kärlek” och ger kärlek i överflöd. Jag vet inte hur många gånger Gud har bevisat att han älskar mig. Men när jag då får känna att jag är älskad och får mycket mer kärlek än vad jag behöver? Då smittar det av sig. Det är som när någon ler och man själv blir glad. När man ser någon som vet att de är älskade och som bara älskar vidare? Då är det inte så svårt att själv känna sig älskad och älska andra.

Precis som min vän Isabella skrev igår, så är vårat uppdrag att rädda andra människor. Det är så många i vår värld som saknar kärlek, som verkligen behöver det. Genom att låta Gud fylla på din tank, så kan du lättare älska dig själv och andra. Det står i Bibeln att ”Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.” Om vi då har en uppgift att rädda andra människor, så kommer du komma långt genom att älska.

För genom den kärlek som du smittar av dig, kan andra människor se Gud. För att: ”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom” - 1 Joh 4:16b. Låt Gud fylla på din tank. Det kan hjälpa dig att älska andra och smitta av dig!

En kompis frågade mig "Varför är du så snäll mot alla?" Jag fick faktiskt tänka efter innan jag svarade på den frågan. Jag svarade att jag mår bra när andra mår bra. Dels är det sant, men det kan låta själviskt med. Som om jag bara är snälla mot andra för att jag ska må bra. Det handlar inte bara om det, utan om något mycket större. Det handlar om min tro på en kärleksfull Gud som alltid visar nåd. Han säger att vi ska älskar vår nästa som oss själv och jag tror att Gud menar det Han säger, Han är ju trots allt Gud. Vilka är vi till att ifrågasätta Honom?
Jag tar min tro på allvar, den är livsviktig för mig, men det är inte alltid lätt. Jag känner ibland att jag verkligen inte vill visa vänlighet mot en del personer men jag väljer att göra det ändå. Hörde ni det, jag väljer att vara snäll för att jag vet att det är rätt. Jag visar vänlighet mot personer även om jag inte känner för det, för det handlar inte om mig och mina känslor. Det handlar om något mer, något mycket större. Något vi egentligen inte kan förstå. Jesus vill att vi ska sträva efter att bli som honom och som jag sagt innan så tar jag min kristna tro på allvar. Inför varje situation jag hamnar i i livet eller inför varje val jag gör försöker jag tänka, vad skulle Jesus ha gjort? Jag säger inte att det är lätt hela tiden och jag lyckas inte alltid. Jag misslyckas också, jag är bara människa, men efter varje misslyckade så sträcker Jesus ut sin hand och drar mig tillbaka upp igen och säger ”det gör ingenting Isabella, vi försöker igen, jag hjälper dig”. Det är Hans nåd och kärlek som gör att jag vill fortsätta att kämpa för det jag tror är viktigast i livet. Att på något sätt visa för andra människor vem Gud egentligen är, inte vem många säger eller tror att Han är. För Gud är bara kärlek, rakt igenom. För mitt uppdrag, det är att rädda andra människor för Gud. 

- Isabella Andersson