Matteus 18:21-35
Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.”
Många gånger kan man undra varför man ska förlåta andra men trots det så ber man själv Gud om förlåtelse. Jesus säger klart och tydligt att man ska förlåta andra. Om vi får så mycket förlåtet av Gud, hur skulle vi inte då kunna förlåta andra för det lilla som de kanske gör? Det är en bra fråga. Att förlåta kan vara något av de svåraste som finns men det är ändå så viktigt.
Jag skulle vilja att ni läser igenom texten igen. Fundera över texten och vad den kan betyda för dig? Är det som Jesus säger sant eller vad tänker du när det handlar om förlåtelse?
Tack för ännu ett nytt blogginlägg! Kollar in regelbundet och blir alltid glad när jag ser ett nytt inlägg. Har suttit enbart med telefon så jag har inte orkat med att kommentera, men läst de andra med glädje också.
Intressant att du skriver om just Matteus 18, har stött på det ofta, och gillat det, i kyrkan jag tillhör har vi ofta gjort draman på just de verserna du citerade. Ändå, ändå har jag inte förstått det lika djupt som nu. Vad Jesus säger är såklart rätt, det är avgörande att förlåta. Det enda som stör mig är att han tycks sätta en begränsning för hur ofta vi ska förlåta? Ännu bättre är att omedvetet bar jag med mig just de verserna idag tack vare att du skrev om det och det hjälpte mig verkligen. Kom dåligt överens med pappa och kände mig så sjukligt arg på honom, men när jag påmindes om detta bibelställe så lyckades jag lugna ner mig helt och inse att även om man blir behandlad dåligt så ska man ändå agera kristet och förlåta.
Kul också att du tar med viktiga bibelpassager, verkar vara väldigt få ungdomar i Sverige som verkligen läser Bibeln och talar om den - motiverande att du gör det!
Herren välsigne dig!
