Under hela denna veckan så har jag varit iväg på ännu ett fantastiskt läger(vilket är orsaken till att jag inte har kunnat skriva något inlägg). Temat för lägret var "ALL IN". Om att Gud älskar oss all in, om att älska Gud all in och att älska andra all in. Jag tänkte dela med mig lite om vad jag har fått höra en annan dag. Men just idag tänkte jag dela med mig av ett bibelstycke som vi läste några gånger under lägret, jag kan tycka att det sammanfattar allt ganska bra. Den handlar om kärleken från Gud, till Gud och om att vi ska älska varandra.

 

 

Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

 

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder - 1 Joh 4:7-21