Samma dag som mitt misslyckande så gick jag förbi en almanacka här hemma där det stod: ”Oavsett hur djupt de tar dig kan den här dagens misstag inte hindra dig från att försöka i morgon igen”. Dagen efter kom jag till skolan med uppsatt hår och hade det uppsatt hela dagen. Det hjälpte inte så mycket. Känslan av misslyckande fanns fortfarande kvar. Jag antar att några på skolan fick se mig som jag var, men de allra flesta, såg mig inte. Det hjälpte inte att ha håret uppsatt den dagen, jag försökte dölja mig ändå. Trots känslan av misslyckande kunde jag ändå känna en smak av frihet. Sanningen var där någonstans och jag kände mig ändå friare än någonsin förut.

Nu kanske du undrar varför jag skriver ut det här på internet, på en blogg där vem som helst kan läsa och se vad som skrivs. Jag skriver inte detta för att tycka synd om mig själv för det här är skitjobbigt för mig och något jag egentligen inte vill. Jag gick bara med tofs den dagen, sen har det inte hänt igen. Jag tycker det är svårt men däremot tror jag det är viktigt att berätta detta. Poängen är inte mina misslyckanden eller mina svårigheter, poängen som kommer är hur du ser på dig själv.

Jag är som de flesta unga tjejer. Jag har en kropp med armar och ben, mage och rygg, bröst och rumpa. Ett huvud har jag också, med ögon, öron, näsa och mun. Jag har en helt fungerande kropp men trots det så är jag inte nöjd. Jag är inte som alla andra. Jag ser inte ut som alla andra. Jag har en fungerande kropp men den ser inte ut som en vanlig kropp. Jag saknar inget ben, jag saknar ingen arm. Men du vet, allt ska vara perfekt. Hela din kropp ska vara perfekt, för utan det, så är du ingen.

MEN HALLÅ. Det är inte sant för det finns ingen som är perfekt. DU ÄR BRA PRECIS SOM DU ÄR. Du kanske inte förstår det, men DU ÄR ÄLSKAD. Mitt hjärta brister när jag inser hur jag behandlar mig själv och det gör så ont, när jag inser hur min bild av mig själv faktiskt ser ut. Tänk då Guds hjärta. Jag kan inte ens föreställa mig hur Guds hjärta måste brista när han ser det, när han ser hur du och jag trycker ner oss själva. Jag vet inte hur du ser på dig själv men du är Guds ögonsten. Han skapade dig och han älskar dig så mycket.

Jag har i mitt artonåriga liv fått gå miste om så mycket, och gör det fortfarande, bara för att jag haft fokus på helt fel grej och fortfarande har ibland. Men låt inte en mindre bra sak få betyda mer än hundra bra saker. Vi stirrar oss ofta blinda och ser allt för ofta det dåliga istället för det som är bra. Sanningen kan göra ont men utan den så blir du fast. SANNINGEN GÖR DIG FRI. Låt inte ditt liv förstöras på grund av en liten sak. Du kanske inte tror det, men hur du ser på dig själv spelar en stor roll. Ser du dig själv som en engångsmugg eller som ett kristallglas? Båda har samma funktion, samma syfte, men synen på dem är olika.

Min syn som jag har haft på mig själv har förstört så oerhört mycket. Alla mina relationer har på något sätt blivit infekterat utav min självbild. Jag kunde inte se det då, men mitt hjärta började spricka och nu ligger det i många, många bitar. Jag har förstått att det inte är hållbart att se sig själv som en engångsmugg. Det kommer inte fungera för dig heller, det lovar jag. Du är skapad för så mycket mer än det. DU ÄR ETT KRISTALLGLAS, så våga se dig som ett. Det är absolut inte lätt, att se sanningen är det svåraste jag vet men sanningen gör dig fri. Våga tro det och våga se. Våga falla och våga be. Du är ett kristallglas. "Oavsett hur djupt de tar dig kan den här dagens misstag inte hindra dig från att försöka i morgon igen”. - Gud hjälper dig. Han älskar dig.