Har du någon gång läst eller hört talas om Emmausvandrarna? Berättelsen hittar du i Lukasevangliet 24:13-35 och kan i stora drag sammanfattas med det här: Två av Jesu lärjungar var påväg mot staden Emmaus och pratade om Jesu död när Jesus själv slog följe med dem. Jesus frågade vad de pratade om och svarade med sanning. Lärjungarna förstod inte förrän senare att det var Jesus som hade gått med och när de väl hade förstått det var han borta. De frågade varandra: ”brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen?”.

En väldigt intressant story skulle jag säga, men sanningen är att vi kan vara precis som Emmausvandrarna ibland. Vi går runt på vår väg och blir berörda av något, men alldeles för få gånger reagerar vi på vad som sägs och gör något åt det. Lärjungarna gjorde något när de väl förstod, men gör vi det?

Ett enkelt exempel för mig är bloggen. Gud har genom mitt inre många gånger gett mig samtalsämnen som jag tror var menade att jag skulle skriva om här på bloggen. Men, jag kom inte mer än halvvägs. Jag gjorde inget åt det jag kände och se vart det tog mig - ingenstans.

Jag har väl personligen känt att det varit ganska jobbigt ett tag. Gud har talat till mig så många gånger, men alldeles för få tillfällen har jag faktiskt gjort något av det och låtit det påverka mitt liv. Det handlar om att ta de där ögonblicken då Gud talar på allvar och göra något åt det. Du kanske blir berörd av Gud och fortsätter med livet som om ingenting har hänt. Men, vad är det för mening med det? Det hjälper väl inte dig själv? 

Det kan hända att elden sätts igång inom dig när du läser ett Bibelord, när du får ett bönesvar eller hör Gud på ett annat sätt. Kanske handlar det om någon sorts grej som ditt hjärta tänds för. Stanna då där! Vad det än är borde du fråga dig själv: Vad är det Gud säger/har sagt till mig? Vart känner jag att det brinner/brände till? Observera och reflektera. Varför? Men också: Finns det något jag borde göra? Finns det något jag kan göra? Vad borde jag göra? Det kommer nämligen att ta dig någonstans i livet, till en plats där du inte varit innan. Så gör det! Du kommer att växa som kristen. 

Vi kan ofta be Gud om svar och säga åt honom att tala, vilket Gud också gör, hela tiden. Men frågan är vad vi gör när Gud talar med oss. Låter du ögonblicken gå förbi eller tar du vara på det och gör något åt det?