Just nu är jag på Flahults tonårsbibelskola. Det har gått lite mer än en hel vecka och det är endast 9 dagar kvar tills det slutar. Bland de första dagarna så kändes det som att tiden stod still. Det kändes som att vi hade varit här hur länge som helst och att vi hade en evighet kvar här. Fast nu, har tiden bara försvunnit och endast några dagar återstår. Jag kan inte fatta att jag varit här i mer än 6 veckor totalt under dessa tre år. Det är svårt att beskriva känslor man har, men jag kan sammanfatta med att säga att Flahult har varit det bästa i mitt liv!

Det är många saker som är viktiga för en, men för mig är det här med Gud det allra viktigaste. Det är inte alltid som man handlar efter det, för man kan lätt tappa fokus. Men Gud är ändå det som är det viktigaste för mig.

Första året på Flahult, då trodde jag att jag tog allting så seriöst men det kanske jag inte gjorde när jag tänker på det nu i efterhand. Jag var en blyg liten tjej som inte sa så mycket. Min tro var inte så starkt men under den sommaren så blev den bara starkare och starkare. Jag tror att bibelläsning och kunskap om Gud för våran tro mycket starkare. Jag märkte att Gud svarade på mina böner och jag förstod att Gud verkligen lyssnade på mig.

Andra året på Flahult så var inte allt på topp. Jag kämpade mycket med Gud. Man kan ha såkallade "ökenperioder" i sitt liv då Gud känns långt borta. Det var det jag hade då. Det kändes som att Gud var långt borta, men han var ändå så nära. En ledare sa till mig att Gud ibland lekar kurragömma med oss för att se om vi letar efter honom. Det var inte lätt att leta honom för jag kunde liksom inte hitta honom direkt. Men ibland kan det ta tid, vilket det också gjorde. I slutet av lägret insåg jag hur mycket Gud älskade mig och att han aldrig skulle lämna mig. Han lekte ju bara kurragömma med mig för att se om jag verkligen letar efter honom.

Mitt tredje och sista år på Flahult har bara gått halvvägs men det känns som att vi precis börjat. Tårarna kommer om jag börjar tänka på att vi snart ska hem. Trots att det bara har gått en vecka så har jag lärt mig så mycket. De tre sista åren har varit en lång resa för mig där jag har fått lära mig både det ena och det andra. Jag har fått växa i min tro och förstått att Gud älskar mig. En sak som jag lärt mig iår är att det aldrig är försent att vända om till Gud. Gud säger liksom aldrig att det är kört. Hur långt borta vi än är så kan vi alltid vända oss om och komma tillbaka. En annan sak är att jag har äntligen förstått hur mycket Flahult har fått betyda för mig. Bara det är ett stort vittnesbörd för mig. Jag kommer ha så mycket att berätta för er när jag kommer hem så jag vill inte ta och berätta allt här och nu.

Många kan fundera på varför man egentligen åker på ett läger så som Flahult. Jag kan säga det att det nog har varit avgörande för mig. Jag skulle aldrig vara här jag är idag i min tro om inte jag hade varit här. Flahult är en sådan stor del av mitt liv och jag är så tacksam för allt Gud har gett mig här. Jag hade inte viljat vara någon annanstans än just här. För Flahult, det är det bästa i mitt liv!