En kompis frågade mig "Varför är du så snäll mot alla?" Jag fick faktiskt tänka efter innan jag svarade på den frågan. Jag svarade att jag mår bra när andra mår bra. Dels är det sant, men det kan låta själviskt med. Som om jag bara är snälla mot andra för att jag ska må bra. Det handlar inte bara om det, utan om något mycket större. Det handlar om min tro på en kärleksfull Gud som alltid visar nåd. Han säger att vi ska älskar vår nästa som oss själv och jag tror att Gud menar det Han säger, Han är ju trots allt Gud. Vilka är vi till att ifrågasätta Honom?
Jag tar min tro på allvar, den är livsviktig för mig, men det är inte alltid lätt. Jag känner ibland att jag verkligen inte vill visa vänlighet mot en del personer men jag väljer att göra det ändå. Hörde ni det, jag väljer att vara snäll för att jag vet att det är rätt. Jag visar vänlighet mot personer även om jag inte känner för det, för det handlar inte om mig och mina känslor. Det handlar om något mer, något mycket större. Något vi egentligen inte kan förstå. Jesus vill att vi ska sträva efter att bli som honom och som jag sagt innan så tar jag min kristna tro på allvar. Inför varje situation jag hamnar i i livet eller inför varje val jag gör försöker jag tänka, vad skulle Jesus ha gjort? Jag säger inte att det är lätt hela tiden och jag lyckas inte alltid. Jag misslyckas också, jag är bara människa, men efter varje misslyckade så sträcker Jesus ut sin hand och drar mig tillbaka upp igen och säger ”det gör ingenting Isabella, vi försöker igen, jag hjälper dig”. Det är Hans nåd och kärlek som gör att jag vill fortsätta att kämpa för det jag tror är viktigast i livet. Att på något sätt visa för andra människor vem Gud egentligen är, inte vem många säger eller tror att Han är. För Gud är bara kärlek, rakt igenom. För mitt uppdrag, det är att rädda andra människor för Gud. 

- Isabella Andersson