Under denna veckan har jag varit på Frizon tillsammans med några kompisar. Frizon leverarade många bra konserter och en hel del bra möten, speciellt vittnesbördsmötena som var på eftermiddagarna varje dag. Vittnesbördsmöte består av en massa lovsång och den som vill få berätta ett vittnesbörd.
Jag brukar alltid vara den tjejen som säger något vittnesbörd för att jag älskar att berätta om vad Gud har gjort i mitt liv. Jag gick på det första mötet och jag tänkte inte så mycket på om jag skulle säga något eller inte. Men dagen efter så säger en vän till mig att hon hade förväntat sig att jag skulle gått fram och berätta något. Så under det andra mötet började jag fundera på om jag hade något jag skulle kunna vittna om. Det fanns så många saker och jag visste inte vad jag skulle välja så utan att tänka eller utan att tro att Gud skulle svara så sa jag till honom:
Om du vill att jag ska säga något, säg det till mig då och berätta för mig vad jag ska prata om. Jag lyssnar Gud.
En händelse tänkte jag extra mycket på men jag sa ändå till Gud att säga åt mig om han ville att jag skulle upp och säga något. Person efter person gick upp och det blev sagt många bra saker men medans jag satt där så insåg jag att Gud talade genom vissa personer till mig.
Det var först en tjej som berättade att om Gud vill att vi ska säga eller göra något så ska vi lyssna. Okej tänkte jag, det ska jag. Men direkt efter den tjejen så kom en annan tjej upp. Hon sa att vi lätt kunde rama in Gud och att vi ibland tänker på att Gud göra saker på det sätt som vi vill. Jag bara: wow. Okej, det stämde lite överens med den händelsen som jag kanske skulle säga.
Så sak på sak pekade på vad jag skulle vittna om och att Gud ville att jag skulle vittna, så jag sa till Gud att jag verkligen förstod att han ville att jag skulle göra det.
Person efter person gick upp och mitt hjärta hoppade nästan bokstavligt ut ur mitt hjärta. Det slog bara snabbare och snabbare jag kunde känna hjärtat nästan hoppa ut ur mig. Jag sa till Gud att jag förstod vad han ville säga men jag satt bara kvar där och gjorde inte som han sa att jag skulle göra. Jag sa att jag skulle lyssna och göra som han ville men jag gjorde inte det. Mötet började ta slut och det var dags för sista låten. Det var låten "Så stor är vår Gud" och än en gång så insåg jag att det stämde in med det som Gud ville att jag skulle berätta.
Mötet tog slut och jag gick ut därifrån utan att ha sagt något. Jag började gråta. Jag kunde inte fatta vad jag hade gjort. Fast det var som att Gud sa till mig genom den händelsen att jag ibland säger att jag ska göra något men ändå inte gör det. Jag fick vittna dagen efter istället men fick då berätta två vittnesbörd. Det vittnesbörd jag har fått dela med mig om här och nu + den andra som Gud ville att jag skulle säga. Den vittnesbörden har jag skrivit om här innan och vill ni läsa den så hittar ni den
här.Jag tror att det ändå var meningen att jag skulle berättat vittnesbörden den dagen då Gud verkligen slog på mitt hjärta, men jag hoppas att någon blev berörd av den dagen efter trots allt.
Jag har fått lära mig två saker genom denna händelsen.
1. Gud lyssnar och talar till oss.
2. Säger Gud att du ska göra något, så borde du göra det. Gud har en mening med det.
Så det jag vill skicka med är mitt vittnesbörd och de två sakerna som jag lärde mig. Jag trodde liksom inte att Gud skulle svara till mig eller vara så rakt på sak som han faktiskt var genom de personerna som talade. Gud ville verkligen att jag skulle säga en sak men jag gjorde inte det. Jag sa till Gud att jag skulle lyssna och göra det han sa men jag gjorde inte det. Så säger Gud åt dig att göra något så gör det, men ännu viktigare: säger du att du ska göra som Gud säger, gör det!
Bless!