Han sitter för sig själv vid ett bord dukat för två personer. Den välklädde servitören återvänder till hans sida och frågar:
- Skulle du vilja beställa?
Mannen har trots allt väntat sen klockan sju, nästan en halvtimme.
- Nej, men tack ändå, säger mannen och ler. Jag väntar på henne ett tag till.
- Skulle du vilja ha lite mer kaffe?
- Ja, gärna.

Mannen sitter med sin blick fäst på blommorna i mitten av rummet. Han har servetten i handen och låter prat, ljudet ifrån alla som äter och lågmäld musik fylla hans sinne. Han är klädd i kavaj och slips. Hans bruna hår är välkammat, men en hårlock faller då och då ner i pannan. Doften från hans parfym gör att man fåt ett ännu mer elegant intryck av honom. Han är tillräckligt välklädd för att få sin partner att känna sig viktig, respekterad och älskad. Samtidigt är han inte så korrekt att någon skulle känna sig obekväm i hans sällskap. Det verkar som om han gjort allt för att andra ska trivas med honom.

Han sitter fortfarande för sig själv. Servitören kommer tillbaka och fyller på mer kaffe.
- Kan jag stå till tjänst med något annat?
- Nej, men tack ändå.
Servitören dröjer kvarvid bordet. Hans nyfikenhet får honom att fortsätta.
- Jag vill inte verka påträngande men.. hans röst tonar ut.
- Fortsätt, uppmanar mannen.
Hans röst är stark, samtidigt känslig och inbjudande till ytterligare samtal.

- Varför bryr du dig om att vänta på henne? säger servitören slutligen.
Samme man har varit på restaurangen flera kvällar förut, alltid tålmodigt ensam.
- För att hon behöver mig, säger mannen tyst.
- Är du säker?
- Ja.
- Ursäkta mig, men om hon behöver dig, varför visar hon inte det? Hon har ju svikit dig tre gånger bara den här veckan.
Mannen rycker till och ser ner i bordet.
- Ja, jag vet.
- Varför kommer du då hit och väntar?
- Maria sa att hon skulle komma.
- Det har hon ju sagt förut, invänder servitören. Jag skulle inte stå ut med det. Hur kan du?
Mannen ser nu upp och ler åt servitören och säger helt enkelt:
- För att jag älskar henne.

Servitören går iväg och undrar hur mannen kan älska en kvinna som svikit honom flera gånger samma vecka. Mannen måste vara galen, tänker han. I andra delen av rummet vänder han sig om för att se på mannen igen. Mannen häller mjölk i sitt kaffe och rör försiktigt om. Efter att han stirrat några sekunder i kaffet, för han koppen mot sin mun och dricker, under det att han betraktar människorna runt omkring sig. Han ser inte ut att vara galen, erkänner servitören. Kanske har kvinnan egenskaper jag inte känner till, tänker han. Eller så är mannens kärlek större än andra människors. Servitören skakar av sig sina funderingar innan han betjänar ett sällskap på fem personer.

Mannen ser på servitören och undrar om han någonsin blivit sviken. Själv har han blivit sviken många gånger, men han kan fortfarande inte vänja sig vid det. Varje gång gör det ont. Han har sett fram emot den här kvällen hela dagen. Han har så många saker, spännande saker, att berätta för Maria. Men ännu viktigare: han vill höra hennes röst. Han vill så gärna höra henne berätta allt om sin dag, hennes segrar, hennes misslyckanden.. vad som helst egentligen. Han har försökt så många gånger att visa hur mycket  han älskar henne. Han skulle så gärna vilja veta att hon bryr sig om honom också.

Han tar lite kaffe då och då och försvinner i sina tankar, med hopp om att hon ska komma. Klockan har blivit halv nio när servitören kommer till hans bord.
- Är det något mer du vill ha? Den fortfarande tomma stolen känns som en kniv i bröstet på den ensamma mannen.
- Nej, jag tror det var allt för ikväll. Kan jag få notan, tack?
- Ja, visst!

När servitören går så plockar mannen upp notan. Han tar fram sin plånbok och betalar. Han har nog med pengar för att bjuda Maria på en stor fest, men han tar endast vad som behövs för att betala hans fem koppar kaffe. Varför gör du såhär mot mig? ropar hans inre i det att han reser dig ifrån sin stol.
- Hejdå! säger servitören när mannen går mot dörren.
- God kväll och tack så mycket.
- Ingen orsak, säger servitören tyst, för han ser lidandet i mannens ögon, som hans leende inte klarar av att dölja.

På sin väg ut passerar mannen ett skrattande ungt par och tänker på vilken trevlig stund han kunde haft om bara Maria hade kommit. Han stannar vid kassan och reserverar ett bord för morgondagen. Kanske Maris kommer då, tänker han.
- Klockan sju imorgon för två personer.
- Tror du att hon kommer? frågar värdinnan. Hon menar inte att bara oartig, men hon har sett honom ensam flera gånger förut vid ett bord för två.
- En dag, ja. Jag kommer vänta på henne.
Mannen knäpper sin överrock och går ensam ut ur restaurangen. Hans axlar är böjda, men genom fönstret kan värdinnan bara gissa om de är böjda på grund av vinden eller för att han är sårad.

När mannen vänder hemåt så vänder sig Maria i sin säng. Hon är trött efter att ha tillbringat kvällen tillsammans med några vänner. När hon sträcker sig över nattduksbordet för att ställa klockan på ringning, ser hon lappen som hon skrev åt sig själv kvällen innan. ”19.00 – Ta lite tid i bön”, säger den. Oj då, tänker hon. Hon glömde igen. Hon känner ett sting av skuld, men slår det ifrån sig. Hon behövde ta tid med sina vänner. Och nu behöver hon sova. Hon kan be i morgon kväll. Jesus kommer att förlåta henne. Och hon är säker på att han inte bekymrar sig över det.

 

- ur Brinnande för Gud