varför skriver jag på bloggen? varför om Gud? varför är jag kristen?

Nu tänker jag inte frambära mig själv här, men många av er känner nog inte mig, och vet inte vem jag är. Så jag tänkte bara berätta vem jag är och varför jag skriver här på bloggen om Gud. Varför Gud är så viktig i mitt liv och hur han blev det. Vad Gud gjort i mitt liv och varför jag älskar att skriva här och berätta för alla om vem han är.

Jag är Linnea, en vanlig tjej som växte upp i stan bland alla, som en i mängden. Redan som liten gick jag i kyrkan. Mina föräldrar är kristna och har varit så länge jag vet och mina mor/farföräldrar är också det. Så de flesta i min släkt har alltid gått i kyrkan och varit kristna. Trott på Gud och många gånger berättat för mig när jag var liten, om Gud och allt han gjort. Och det är väl där det börjar. En liten tjej som växer upp och lär sig av sina föräldrar.

Men, det är inte därför jag gör det här idag. Jag tror inte bara för att de tror, jag tror för att jag vet att det jag tror är sant. Jag gick som sagt i kyrkan då i många år och allt som sägs brukar sås i allas hjärtan, och det gjorde det även i mitt. När jag blev så pass stor och inte var tvungen att hänga med mamma och pappa till kyrkan så gjorde jag det oftast ändå. Barngrupperna i kyrkan åkte ofta på läger och då hängde jag med. Fortfarande efter alla år så går jag på läger och jag bara älskar det. Att få åka någonstans med andra kristna och bara umgås. För att vara med andra som älskar Gud är helt underbart. Nu är det såklart inte barngrupperna som jag åker med idag när jag åker på läger. Men det var liksom där det började.

Hade jag aldrig åkt på de lägrena hade jag nog aldrig varit där jag är idag. Min släkt och familj är också en stor del till varför jag tror idag. Jag lyssnade och tog till mig det som sas på undervisningar, många saker sägs ju i vardagen, massa i skolan och så, och det fästs inte vid hjärtat på något sätt så som Guds ord gör. Och de är det speciella. Efter allt jag varit med om och sett hända så kan jag bara säga en sak; att Gud måste finnas!

Jag har haft Guds möten och fått vara med om saker som händer. Jag har fått bönesvar och sett folk blivit helade. Gud är liksom så god och så härlig. Det finns en gräns då man inte kan leva på sina föräldrars tro längre. Att man bara tror på det bara för att föräldrarna tror på det. Jag är glad att jag inte lever på deras tro, för det jag tror är det jag tror på. Inte någon annan. Ingen kan bestämma vad jag ska tro på, och ingen kan bestämma vad ni ska tro på heller hoppas jag. Det är liksom erat egna beslut.

Efter läger och konferenser, möten och undervisning så har en längtan bara växt i mig. Att få berätta för andra om Gud. Det är inte bara jag själv som märkt det, utan många andra också. En speciell sak som hänt i mitt liv var just under det senaste året. Jag och en kompis anordnade en liten ungdomshelg med hjälp av kyrkan och andra personer där. Jag tänker inte säga att det var våran idé. Visst det var hon och jag som frambärde det. Men det måste varit Gud som gav oss den idéen. Jag brann för att få berätta om andra om Gud och det var därför vi ville göra den helgen.

Så när helgen väl kom så hade vi mötena och allt vi hade bestämt. Lång tid precis innan så hade jag tvekat lite men jag skulle ändå utföra allt för andras skull och när dagen kom så var jag inte heller jätte glad men jag gjorde det ändå. På sista kvällsmötet när predikanten predikat klart och lovsången påbörjat så går han upp för en förmaning. Han läste ett bibelord som handlade om att Gud utvalt oss till saker. Och om vi kände att Gud hade kallat oss till något så skulle vi sedan gå fram till predikanten för att berätta det. När han hade sagt det så började mitt hjärta börjat slå hur snabbt som helst. Jag fick nästan panik och kände bara en drivkraft till honom. Något som fick mig att gå dit. Då var det en annan som pratade med honom men när han gått så sprang jag nästan fram till predikanten.

Jag berättade att jag brann för andra och att jag tror att Gud vill att jag ska berätta för andra om Gud. Då sa han det jag aldrig trodde någon skulle säga. Han säger då att det var just mig han ville snacka med om detta. Jag blev helt paff och jag visste inte vad jag skulle säga. Han fortsatte att berätta för mig och sa att när han hade kommit till kyrkan i Ljungby(han var från Värnamo och känner inte mig). Så när han hade kommit dit så hade han sett det på mig, att de var det jag brann för. Jag hade då när han kommit varit tyst och inte gjort så mycket för jag var så ledsen. Men han sa att han hade sett det från första början. Han hade sett att Gud älskade mig och att han bodde i mig. Att jag verkligen ville att andra skulle förstå Guds kärlek.

Då började jag nästan gråta. Han sa att när vi gör det rätta så får vi ofta motgångar, och saker som gör att vi inte vill fullfölja. Men det vi ska göra är att kämpa oss till vårat mål. Det var det jag hade gått igenom till det mötet. Jag visste att det var rätt att göra det, men jag tvivlade och massa problem dök upp, men ändå så höll vi fast för att göra det och vi gjorde det. Det jag ville med helgen var att berätta om andra för Gud. Det ville Gud också, men en sak Gud också ville var att ge mig något utav det med. Det blev till en av de viktigaste stunderna i mitt liv.

Det stannade inte där, i kyrkan, på det mötet. Utan jag har länge skrivit här på bloggen, innan jul började det men efter tiden har längtan om att berätta för andra bara blivit större och större. Jag hoppas nu att ni förstår en del av vad Gud gjort i mitt liv. Och varför jag vill skriva här och berätta för er om Gud och Guds kärlek. För ni är så älskade. Gud älskar er alla så mycket!

Kommentarer
Postat av: Thea

Det är så bra Linnea! Att läsa din blogg har hjälpt mig många gånger, du skriver verkligen bra och sanna saker! Tack!



Och wrapped in love var awesome :)

2011-09-26 @ 16:29:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0