Nu kommer ett väldigt långt bibelstycke. Ni som har en bibel hemma kan ju slå upp bibelstycket där om det är för jobbigt att läsa här, men texten är från 1 kung 18:20-39 och där står det:

Achav skickade bud runt hela Israel och lät samla profeterna på berget Karmel. Där trädde Elia fram inför hela folket och sade: "Hur länge skall ni hålla på så här och inte veta vilket ben ni skall stå på? Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal." Men de svarade inte ett ord.
-
Då sade Elia till dem: "Jag är den ende av Herrens profeter som är kvar, medan Baals profeter är fyrahundrafemtio. Ge oss nu två ungtjurar, och låt dem välja den ena åt sig. De får stycka den och lägga den på veden, men de får inte tända eld. Den andra tjuren gör jag i ordning och lägger på veden, utan att tända eld. Sedan anropar ni er gud och jag anropar Herren; den som svarar med eld, han är Gud." Folket sade ja till förslaget. Då vände sig Elia till baalsprofeterna. "Välj ut en av tjurarna och gör i ordning den", sade han. "Ni får börja, ni är flest. Anropa er gud, men tänd inte någon eld."
-
Då tog de den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: "Baal, svara oss!" Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. Vid middagstiden hånade Elia dem. "Ropa högre!" sade han. "Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!" De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.
-
Elia kallade nu till sig folket, och de samlades omkring honom. Då satte han åter i stånd Herrens altare, som hade rivits ner. Han tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, Jakob till vilken Herren sade: "Ditt namn skall vara Israel." Av stenarna byggde Elia ett altare åt Herren, och runt omkring altaret lät han gräva ett dike, djupt och brett som ett stort sädesmått. Han staplade veden, styckade tjuren och lade den ovanpå veden.
-
Därefter sade han: "Fyll fyra krukor med vatten och häll över offret och över veden." Sedan sade han: "En gång till!" och därpå: "Ännu en gång!" och de gjorde som han sade. Vattnet rann ner runt om altaret, och även diket fyllde han med vatten.
-
När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig." Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket. Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: "Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud."
-
Grejen med Elia var att han verkligen visste vem det var han trodde på. Han visste att Gud verkligen var Gud. En fråga som jag har till dig är; vet du det? vet du vilken Gud det är du tror på?
Skulle jag själv säga, så vet jag också att Gud är Gud, men de är ofta vi inte förstår hur stor Gud egentligen är.
Gud kan göra mer än vi någonsin kan förstå. Han är så mäktig. Vårt problem är också att vi ofta inte vågar lita på Gud. Vi kanske inte tror att Gud alltid är med oss, men vet du? Gud finns där hela tiden, och om vi litar på Gud. Litar på att han hjälper oss, att vi verkligen förtröstar oss på Gud. Då kan jag lova att stora ting kan ske.
-
Kolla bara på Elia? En vanlig människa som oss? Han litade på Gud och visste att han skulle hjälpa honom. Han visste alltså vem det var han trodde på. Se vad som hände honom då. De häftiga i det här är att vi också kan göra stora saker, om vi bara tror, om vi vågar och om vi verkligen vet att Gud är Gud.