långt-borta, men-ändå-så-nära!
I söndags var jag på möte i kyrkan för vi skulle dit med konfan. På senaste tid har det varit lite framochtillbaka med allt, mycket som hänt och så. Men iallafall, på mötet så var det dop. Helt plötsligt kom tankarna i mitt huvud varför jag egentligen valde att döpa mig för nästan ett år sen. Alltså varför jag vill vara kristen och varför de liksom är som det är. För det som sas på konfan förra veckan fick mig att tvivla väldigt mycket.
Men alla de frågorna om varför jag döptes slog mig då i söndags och jag var tvungen att tänka igenom allt.
Varför jag är kristen är ju för att jag tror och har varit med om så mycket saker som stärkt mig.
Det finns många saker som exempel på saker som hänt. Och jag är ju så säker på att Gud finns och allt, men ändå så får jag sånna tankar i mitt huvud. Det är inte lätt när det blir så. För tankarna är ju inte sanna! jag vet det så väl att de inte är det, men ändå så undrar man. men jag vill nu bara säga, att livet kan bli så ibland, men man får ändå inte ge upp. bara man har tron kvar, då kommer allt lösa sig. de är bara att tro och be ♥
Kommentarer
Trackback
